26 februari, 2011 av Kalle

Traktorfabriken

Jag har varit lite bloggfrånvarande en tid nu. Detta har inget att göra med bloggtrötthet eller annan avmattning utan helt enkelt att jag tillfälligt har fått ett återfall av min ”åksjuka”

Jag har varit kilometerdammsugare nu i några dagar och sett ett flertal finska städer. Först var det midvintersemester på Eden i Uleåborg med familjen och efter byte i kappsäcken en tredagarskurs på Räddningsinstitutet (eller Alcatraz) i Kuopio. Till saken hör ju att jag trivs lika bra på vägen som på åkern så veckan har varit rolig, ut och in.

På vägen mellan Kuopio och Närpes finns mest skog. När man börjar bli skogstokig och börjar tro att hela världen består av tallar och barr så händer något överraskande. Man kommer till Suolahti och Valtras fabriker. Mitt i skogen längs en relativt liten väg ligger hela rasket och ser intressant ut. Motortillverkningen och hyttillverkningen sker på annan ort, men annars är detta hela Valtras blodomlopp med reservdelslager, fabrik, affär mm.

Direkt jag snavade in över tröskeln där på fredagseftermiddagen så märkte jag att världen är liten, och Närpes stort. Det var en hel busslast med folk från NTM som vimlade mellan hyllorna, och det hade jag förstås inte väntat mig. Det är ju så att man både som traktorkund, men även annars kan besöka fabriken och titta på tillverkningen. Det var faktiskt så jag kom att bli Valtra-ägare, jag körde ett gäng dit och blev imponerad av fabriken och fast.

Till saken, jag är nämligen sur på hela Valtra-etablissemanget. När jag besöker Valtra så gör jag det för att jag vill se nyheter, lite traktomanisk ögonfröjd och kanske botanisera i tillbehörshyllan. Inget av detta lät sig göras, inte en traktor, inte ett tillbehör och inga nyheter att beskåda. Bara som på Halpa Halli, kläder och leksaker. Leksaker är okej, det är kul att barnen kan leka med märkestrogna modeller och riktiga redskap och vissa av den funkar t.o.m som samlarobjekt, men alla dessa kläder går mig på nerverna, av ren marknadsföringsprincip. Arbetshalare, finskjortor, jackor, slipsar, babykläder, fleecetröjor, you name it, alla förstås med Valtras logo väldigt synligt. Det är något i hela iden som stör mig, kläder med reklam skall man få som gåva, man skall väl inte betala för dom. Varför skulle jag vilja betala för att få göra reklam för Valtra? Om dom därmot vill ge mig som traktorkund en jacka så skall jag med nöje och stolthet bära den. Men betala? Nej, där kör min logik av vägen. 

Under skrivandets gång kommer jag färresten på att det inte bara fanns kläder och leksaker där. Om man ville se 20 liters oljeburkar fanns det en hel del ögonfröjd framställd.

Jag gick ut lika klädlös som jag kom, ingen xenoninfo som jag var ute efter hade jag heller och framför allt hade jag inte sett någon ny Valtra A-serie, en traktor som verkar intressant.

För traktorer, det kan klädhandlarna i Suolahti bygga!

Ett svar till “Traktorfabriken“

  1. P-E F skriver:

    Ja dessa dyra reklamkläder! Det har jag alltid tyckt.