Då sitter man här vid sin dator och har ett nytt program framför sig som skall läras. Programvaran behövs för att vi bloggare skall kunna publicera våra händelser. Spännande att se vad som händer då jag trycker på knappen Publicera. Exploderar gör det väl inte, antingen går det till rätt plats eller så totalt åt pipan.
Att vara bonde är väl lite lika som vad jag beskiver här ovan. Det kommer alltid nya saker framför en som skall upplevas, kollas, pövas och konstateras. Ibland känner man sig lite som en “uppfinnar-Jocke” men det är riktigt roligt ibland. En god vän till mig sade en gång – att lära sig en ny sak varje dag, är ett bra sätt att hållas inspirerad i sitt yrkesval.
Mitt yrkesval var fastspikat redan från den gången som mina ben räcktes ner till pedalerna i traktorn. Kommer aldrig att glömma den gången då min pappa utmanade mig att köra traktor första gången. Det var en träckig vår då snön nyligen hade smultit och allt på backen var rätt så klottigt. Ensam i hytten åkte jag iväg längs med vägen på gårdsplanen, funderade över hur pappa nu igen förklarade att man skulle sätta backen i, förstod att någonting måste göras före jag skulle kollidera med gamla stallet så det blev ett snabbt beslut att ta en sväng över gräsmattan och mammas blomrabatt. En populär liten 7- åring i mammas ögon var man inte den sommaren. Spåren efter min färd satt i gräsmattan minst 2 år.
Jag tror att mitt yrkesval började någonstans här och kan konstatera idag att visst var det riktigt rätt. Det finns inte en dag eller en odlingsäsong som är identiska med varandra och det är detta som gör det så spännande men också skrämmande.
Omförvandlingsdagar finns det också och det är det i morgon. Från att jobba här hemma med t.o.m träck upp kring öronen ibland eller ingrott vaselin i händerna så får man plocka fram sin feminina sida ibland. I morgon blir det den årliga Pellorvodagen i Helsingfors med närmare 250 deltagare.
Då blir det dagen med klack och nagellack 🙂
Ingen dålig start de där vare sig på bloggandet eller traktorkörningen, nåja de där med rabatten var väl kanske lite onödigt 🙂 Själv började jag min traktorförarkarriär på morfars Valmet 20 i så där 4-5 års åldern, minns inte så noga, det var i alla fall före skolåldern och innan benen räckte till pedalerna. Morfar var bysmed så pedalerna fick ett tillägg så dom kom i rätt höjd så att jag kunde flytta fram traktor och vagn från stör till stör då höet kördes in i ladan.
He-he, farsan hade en ståltråd till en spak bak på traktorn för jag orkade inte trycka ned kopplingen på Fordson Major. Jag var i ungefär samma ålder och “körde” också från “sneiså” (stör) till sneiså. Nåja, jag styrde litet åtminstone. Oj, vad det var spännande.
välkommen till bondbloggen! 🙂 jag körde också som liten traktor med förlängningspedal på kopplingen 🙂
Trevligt att se en tidigare studiekompis på bondbloggen. Ser framemot att få läsa dina inlägg.
Kommer ihåg min första plöjda åker som tolvåring. Då var det inga fyrhjulsdrivna traktorer eller automatik, som finns i dag. Det är svårare för våra barn att börja så tidigt som vi gjorde då maskinerna har blivit så stora och högteknologiska.
Så kan det gå… då jag som nygift kom till gården så var allt nytt för mej,, men med tiden då vi ökade arealen så var det ett “måste” för mej att oxå lära allting,,, dessutom via hälen.. men som ordstävet säger så det man vill lära sej det lär man oxå… svåraste var att backa traktorn med släpvagnen.. det hände många många gånger att det blev “vik-lund” på hela faderullan… o gubben fick rätta till, som en gång då traktorn var på ena sidan diket o vagnen på andra… vid (trumman)… nu går nästan vad som helst o backandet är inget problem,,, (har övat 30 år) så inte att undra på…