6 april, 2011 av Charlotta

Rökskadad apelsin

Så har då mitt Bondbloggande äntligen börjat.

Att blogga är någonting helt nytt för mej, men jag skall försöka mitt bästa att ge de som läser mina inlägg en liten inblick om vad det egentligen är som jag fyller mina dagar med. Att börja förklara allt vad jag håller på med, och hur jag lever i ett enda blogginlägg skulle bli ganska långt och tråkigt, därför kommer det att komma lite allteftersom. Tänkte istället börja med att helt enkelt berätta en liten del av min dag idag och om hur tankspridd jag var när jag rökte min apelsin.

Idag var det då riskbränning som stod på agendan. Varje vinter röjer och gallrar jag på fårens beten. Tar bort träd och buskar, lite vad det behövs för att ljusna upp i skogen så att det lättade går att gå där, och så att det förhoppningsvis ska börja växa mer gräs. Efter huggande blir det en massa riskor som skall brännas. Det är för att det ser snyggare ut, solen når ända ner till marken så gräset har lättare att växa, fåren hittar det och så är det bara besvärligt med en massa riskor i skogen där fåren skall gå och beta, och en massa andra fördelar.

Glad i hågen traskade  jag  med god fart till skogen med min ”vatukälka”. Det är en kälke som flyter ganska bra fram på snö, den är ca 40cm bred, 1 meter lång och medarna är ungefär 2cm breda. Den är mycket behändig när man vill ha någonting med sej ut i skogen som inte är alltför tungt men som man ändå inte riktigt skulle orka bära. Motorsågar, bränsledunkar och så vidare, i det här fallet en bunt med tidningspapper så jag skulle ha någonting att tända med. Jag parkerade den och ställde mitt mellanmål på den, en apelsin, och så började jag rota bland riskorna för att hitta passliga riskor och kvistar att tända och starta elden med.

Jag radade upp en prydlig hög, lade papper underst, kollade varifrån det blåste och tände på pappret på vindsidan. Det började brinna förvånansvärt bra och i min iver glömde jag att se efter var jag parkerat kälken. Gladeligen eldade  jag flitigt i några timmar och när en liten småhungerskänsla kröp sej på och jag tittade vart jag satte min apelsin, då fick jag syn på den, mitt i värsta rökmolnet stod den, visserligen någon meter från brasan, men när jag luktade på den så luktade den allt annat än apelsin.

Med min rökosande apelsin i handen beslöt jag mej för att gå till min mormor och tvätta den innan jag skulle börja äta den, inte för att jag brukar äta skalet, men för att jag inte skulle få så mycket av alla rökgaser på fingrarna. På samma gång kunde jag få en kopp kaffe och en pratstund.

5 svar till “Rökskadad apelsin“

  1. bloggläsare skriver:

    Hej, bloggadministratörer. Är det med flit som ni satt in Sonjas bild på alla nya bloggares plats på Vegas sida? Sonjas inlägg och de andra ”gamla” bloggarnas inlägg har varit roliga och intressanta. Lycka till nya bloggarna!

  2. Nisse skriver:

    Intressant nog så hade vi Sonjas bild på varenda ny bloggare i går ett tag. Men då vi startade om sidan så kom de riktiga bilderna. Där ser man att datatekniken är helt oförutsägbar :-).

    Intressant annars med ”risk”bränning. Jag trodde först att det var ett tyrckfel och borde stå ”ris”bränning. Vi använder ordet ”ruskor” här. Eller vanligen ”riis å båskar” och vi bränner ”grenriis” (granris). Men ”vatutjelka” kör vi med …

  3. antte skriver:

    De finns viss risker me riskbränning! Ngr kilometer öster om Ytterstholm eldar vi också riskor!

  4. Mårten skriver:

    hej, det är någon cache som bråkat (gör att sidorna laddar snabbare) – och det verkar ha löst sig själv, för jag ser nu inga problem.

  5. Ingela skriver:

    I nåt skede blev jag rädd att du skulle ha eldat upp kälken! Men min fråga är egentligen: hur smakade apelsinen sen? Kanske du av bara misstaget kommit att skapa nåt nytt inom matlagningsbranschen? 😀