Taklagsfest.

Hade ingen taklagsfest senast jag byggde, skulle i så fall ha fått fira nästan för mig själv. Nu då mera folk är involverade tyckte jag att det var på sin plats att tacka de som gjort sittt bästa så här långt. Ville visa min tacksamhet till byggteamet med Hasse Storm i ledningen, att de trots lång kall vinter och insnöade brandrester klarat att komma så här pass långt. Visst är vi lite försenade men bättre att jobbet är väl utfört än att det är inom utsedd tidsram. För som jag brukar säga “det är ingen som frågar hur länge bygget tagit men de frågar vem som byggt”.
Vill påstå att när vi bönder bygger så bygger vi inte endast för oss själva utan även för kommande generationer eller åtminstone för 50 år framåt.
Ordnade sålunda en liten taklagsfest, som jag ville få undanstökad innan vårbruket inleds på allvar, passade ju bra så här inför Valborg då arbetarnas dag i år infaller på en söndag. Stort TACK till byggare, murare, elektriker, rörmontör och planerare för väl utfört arbete. Tack även till försäkringsbolaget för gott samarbete så här långt, hade ju inte själv värderat det egna arbetet under de senaste 20 åren så här högt.
Har inte heller sökt ersättning för alla inträffade skador under åren som gått men denna gång tyckte jag att det var berättigat, det är ju trots allt därför man betalar premien.
Trevlig 1:a maj önskar jag Bondbloggsläsarna……

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.