Hur långt är det till grannen? 10meter? 100meter? 10 kilometer…? Svaren är många, beroende på hur man räknar, på Ytterholm är vi alla grannar vi som bor här, sedan har vi grannar på grannholmarna, och sommargrannar, de som bor här endast sommartid. Hela holmen är totalt ca 100ha och eftersom de som bor här har husen på den norra delen, har vi inga grannar i söder…
Ja, förutom “Sjöberg”…
Det är en knepig en, “Sjöberg”, han gör precis som han vill. Ibland kan han i lugn och ro gå och lägga sej till natten, för att följande dag vakna med det hiskeligaste humöret han har. Då går man inte gärna i närheten. Om man på morgonen hör ända hem att han inte är på humör, är det bäst att gå ner till stranden och kolla att han inte tagit någonting. Han tar saker också, eller snarare lånar… Men han lämnar inte tillbaka sakerna där han tog dem. Ofta har det hänt att han hivat iväg ämbar, bräder och tomma kanistrar långa vägar in i nån röjvasse. Ibland hittar man det, ibland inte. Det värsta är ändå när han ger sej på båten. Min lilla snurra är varken fin, hel eller stabil och bra, men jag tycker ändå att Sjöberg skall låta den vara. En gång hade han lirkat löst förtåget så den hängde i bara aktertåget när jag kom till stranden och kom på honom, en annan gång fyllde han hela båten med vatten, så endast bettarna höll den flytande. Den gången låg jag på knä på bron och öste med ett ämbar i 20 minuter innan jag kunde stiga ner i båten. Då var jag arg, men efter den gången har jag gjort det lite knepigare för honom och svänger alltid fören utåt när jag hör att hans humör börjar bli mot det mer otrevliga hållet.
Nej, det är sannerligen inte alltid lätt att leva med Sjöberg som granne. För tillfället bråkar han med mej och min planering. Jag skulle så gärna vilja ha hem mina får från holmarna nu, men se det tycker inte Sjöberg, han “lever ann” någonting helt otroligt där på södra sidan. Jag smög mej dit en dag för och ta en bild…
Jag tog en bild, jag tog två, och så några till… Men mitt i allt visade nog Sjöberg att han minsann inte tålde hur mycket som helst, utan strittade en ordentlig dusch på mej, han tyckte väl jag blev lite väl närgången, men det är ju nog sant. När “Sjöberg” är på det humöret skall man hållas på land. 😉
Ja du har Sjöberg som granne där ute. Vi har haft Vädernäsn på besök här lite längre opp på land. Han brukar gå omkring och smälla fast dörrar som vi har glömt att stänga ordentligt eller så river han upp stängda dörrar – slänger omkring utemöbler och välter blommor och är allmänt stökig.
Här i Estland besöker “Busk-Vilhelm” oss om natten. Hans ögon lyser röda i natten om man lyser på honom med ficklampan. Ofta har han sina vänner med sig. Han roffar åt sig sådant som är levande och får hör till hans favorit. Man kan skrämma honom genom att slå med metall på till exempel en gammal kastrull. Men han är envis och är tillbaka följande natt igen. Förra veckan kom han två nätter i sträck klockan två om natten, i förrgår redan klockan 23.
Ja, Krister, det är ju nog Vädernäsn som irtar upp sjöberg, dom är ett riktigt “gangsterteam” tillsammans 😉
Men, hujedamej Annika. Det går kalla kårar längs ryggraden med bara tanken på röda lömska ögon i skogen, kring knuten, på trappan, bland fåren, var som helst… Jag har nog hellre “Sjöberg” som granne än bor granne med “Busk-Vilhelm”… Med tiden lär man sej hur sjöberg arbetar, han är inte farlig bara man är försiktig, men då är nog Busk- Vilhelm bra nog mer oberäknerlig. Enda skogsotyget som setts här i närheten är “Tofskissan”, rykten säger att han inte gilla ull i munnen och mina får har alltid fått vara ifred, men hujedamej om den dagen kommer när jag får besök av större skogsotyg…