9 december, 2011 av Charlotta

Blåsigt

Dagens väder har väl ingen missat…

För mej blev det en händelserik dag med resultatet sjuk rygg. Eftersom jag var allena hemma på land fick jag dagen fylld av diverse sysslor vi normalt är fler om här på holmen. Som vanligt skall jag försöka reda ut det från början, och början var redan igår när jag tappade upp vatten åt mej efter att jag via nätets 4 olika vädersidor konstaterade att det utlovades höstens häftigaste skitväder och då anade jag strömavbrott. Vattnet jag tappade upp igår fick jag användning för redan till morgonkaffet. Strömmen for nångång 8-9 tiden och jag hade inte hunnit koka mitt kaffe, så det blev att koka på spisen istället. Bra gick det. Jag njöt av en redig frukost, för jag visste inte när jag skulle ge mej tid att gå in nästa gång för att tanka energi.

Först fåren. För att ge mat behöver jag ingen elektrisitet, men för vattnets del är det värre. Fåren hade kvar vatten sedan igår, så jag tänkte att de får klara sej med det de har. Blir strömmen borta länge måste jag köra vatten åt dem i tunna eller i baljor ur den gamla, men fungerande brunnen. När jag för mej själv började småplanera hur jag i sådana fall skulle bära mej åt, traktorskopa, tunna med lock… så kom jag att tänka på historien jag så många gånger fick höra av min morfar. När han skulle hämta vatten till fähuset.

Min morfar föddes 10 december 1925. Han var äldst i en syskonskara på 7. När han blev lite äldre fick han ansvaret att se efter hästen och göra de sysslor som skulle göras med häst medan hans far, som var postförare, hämtade post. Bland de sysslorna hörde till var att se till att djuren i fähuset vintertid fick vatten. Sommartid gick de ju ute. Brunnsvattnet var man sparsam på, så vattnet till djuren skulle hämtas från sjön. Vintertid skulle vaken huggas upp, vattnet ösas i tunnor på släden och sedan skulle de dras upp till fähuset med hästen. Men för varje steg hästen tog ryckte det till i släden och vatten skvimpade ur och redde till en mindre trevlig iskaka av hela släden och när så häst och släde kom upp till fähuset fanns inte lika mycket vatten kvar i tunnorna som vid starten från isen.

Detta senario har jag många gånger tydligt sett framför mej när jag vrider på kranen och vatten kommer ur slangen och jag bävar för att den dagen skall komma när jordslangen fryser någonstans och inte går att lena upp… hujeda.

När fåren var matade väntade stranden. Där simmade glatt omkring diverse fastknutna sumpar, lavan jag brukar dra upp båten på, men också några ickefastknutna gamla lastpallar, lite bräder och annat smått och gott… Stövelskaften räckte till och allt som flöt kom upp på land och det som redan var på land förflyttades lite högre. Så tog jag snurran till min mommos strand där bryggorna låg helt under vatten. Samma story, lite stolpar, bräder från brolocksbytet, sumplock och annat låg och drev mellan bryggorna. När det var på land började jag fundera hur det månne låg till med min systers båt som låg vid bron på kirjais sidan, redo för upptagning. Den låg på väder sidan och jag räknade ut att den nog inte kommer att må särdeles bra där i längden… Så jag tänkte mej att åka dit, men det blev tvärstopp när jag rundade udden och vek in i den flada där båten ligger. Mot mej kom stora fula rullande vågor som det fräste om. Jag provade att runda udden, men min lilla snurra kastades som en vante hit och dit. Den flyter som en kork, så rädd var jag inte, men man skall ha förstånd att sluta i tid och så gjorde jag. -Jag går landvägen istället så får jag se hur det står till i pappas strand.

Efter ett hastigt klädbyte, ty jag var genomblöt av regn, traskade jag ner till pappas strand där pråmen låg och slet och drog i bron. Vädret låg lite på, men ändå som i lä för de värsta vågorna. Jag konstaterade att om vattnetr stiger 5 cm så kan pråmen ta sej upp på bron och då kan det gå illa. Hänger pråmen upp sej på bron och vattnet går ut blir det en blöt pannkaka av alltihop. Men vattnet verkade lite stanna i stigandet, så jag släpade och drog iland diverse saker också ur hans strand. Till min systers strand vågade jag mej inte med lilla tehisnurran som låg i pappas strand, inte heller över till andra sidan för att kunna se hur systers båten mådde, men nu kunde jag se att den mycket riktigt låg och dunkade och slog mot bryggan där på andra sidan. Hur skulle det gå om den hängde upp sej på brokanten då, eller om det dunkade sprickor i bottnet? Jag måste dit! Men hur, jag anade hur det skulle komma att se ut…

Vi har en bro… nästan över till holmen. Med det högvatten som det var idag var bron + – 0 så här såg det ut när jag kom promenerandes längs stigen

Stigen till bron

Jag svor en ramsa. Va 19 sku jag göra nu då? Jag ringde syster och berättade hur det låg till. Eftersom hon var på jobb ringde hon vidare till en räddare i nöden och han for sedan och flyttade båten. Jag kunde andas ut och gå hem och äta, och byta kläder. I pappas stranden hade jag lyckats trampa i en springan där en brolocksbräda lossnat och blivit genomsur om foten och upp till knät, i vevan när jag steg ner tog jag emot mej med händerna för att inte trampa alltför djupt. Detta smarta drag resulterade i genomblöta händer och ärmar… Väl hemma konstaterade jag att strömmen ännu också var borta.

Efter den något sena lunchen gick jag så åter en rond, ner till min strand, allt var ok. Så skulle jag gå till pappas hus och elda lite, utanför mötte jag systers växthus som vädret svängt uppochner. Ingen trevlig syn. Då jag kom till pappas strand kunde jag konstatera att vattnet hade gått ut lite och pråmen låg snällt kvar på nersidan om bron och nu hade vädret mojnat lite och systers båten var flyttad till andra sidan bron och låg förtöjd med nosen till bron och akterrepen i stolpar.

Äntligen börjar jag vara i kapp med vädrets tillställningar. Förutom växthuset… Men jag konstaterade att där hade jag inget att göra ensam, så jag knallade till fåren och sedan hem. Torra kläder på. Ingen ström ännu. Med ficklampan i munnen rotade jag efter diverse ljus så jag skulle kunna göra ngt. Men vad kan man göra utan ström? Akkun i datorn håller bara två timmar och de hade jag nästan förbrukat vid lunch för att kolla väderprognoser och senaste nyheter om ovädret. Akkun i telefonen var också på upphällning… Man kan inte byka, inte diska, inte städa, inte det ena och det andra…  Vad gjorde dom före strömmen kom till lands då? Kardade ull? Nåjanå, vad gör man… Så jag satte mej som krösamaja och kardade ull som jag kan laga till lite julpynt och prydnader. En batteridriven liten radio letade jag upp också, tyckte man väl inte skulle behöva sitta med peltorlurarna på i köket när man kardar ull… Ungefär klockan 21 började mitt i allt julljusstaken i fönstret lysa. Och nu, två timmar senare har jag så återgått till 2011 och knackar in en blogg på datorn.

December stormDen här bilden är tagen på södra sidan där öppna fjärden ligger på.

 

4 svar till “Blåsigt“

  1. Christer skriver:

    Hade också blåst med lite snöyra ett par timmar idag men här hemma är allt OK. Ute i trafiken har det dock skett ett och annat. Som ”landkrabba” har jag svårt att föreställa mig vilka vedermödor stormen förorsakar i skärgården men antar att man vänjer sig vid det mesta. Hoppas allt är OK där ute.

  2. Nisse skriver:

    Skaffa en bilackumulator och koppla datamaskinen till den. Med 60 Ah så håller den igång maskinen hela dagen. Jag har en för min lilla bärbara och för IP-telefonen (telefoni via datanätet) och tillsvidare har de fungerat under alla strömavbrott vi haft så jag har inte kunnat testa hur länge det går.

    Man håller ackumulatorn uppladdad med en s.k. underhållsladdare som är helt automatisk. Mascot är ett bra märke. Om man vill köra (små) 230 Volt apparater så kan man komplettera med en omvandlare 12V/230V men de har inte så bra verkningsgrad så det är bättre att driva burkarna direkt från ackumulatorn. Har de lägre spänning än 12V så finns det billiga spänningsomvandlare från 12V till 1,5 … 9V på Biltema.

  3. storm skriver:

    Kan bara beundra er som bor där i skärgården , tusan så det ser kusligt ut med piskande vågor ,, Själv har jag sån respekt för havet så för mej sku det inte gå att existera där,, är en landkrabba fullt ut. Visst är sommar o sol med ”havsutsikt” det en stor del önskar sej,, men när hösten o stormarna kommer då finns dessa tryggt på land oftast i staden. Men för alla er som livnär sej på ett eller annat där, måste stanna oberoende av hurudant väder det än är.. Ni är tappra o härdade o säkert födda där oxå därför går det, är inte ett dugg avundsjuk på er, lyfter på ”pipon” åt er. GOD JUL hoppas de värsta stormarna är över.

  4. Charlotta skriver:

    1000-tack för en mycket uppmuntrande kommentar, det värmer i höstrusket 🙂
    Det roliga i kråksången är ju inte att vi ”måste stanna”… Vi vill stanna! För att citera krösamaja (som jag förstår bättre för var dag… ;))
    – Här e jag född och här ska jag dö åsså.

    Likt den vindpinade tallen som står i sin bergsskreva, står också skäriborna fastklamrade vid sin lilla jordplätt. Rötterna sitter djupt.

    Önskar dej Storm, en mycket god och fröjdefull jul, och även ett gott framgångsrikt 2012 🙂