30 december, 2011 av Charlotta

Summering

So this is christmas, and what have you done? Another year over, and a new one just begun…

Så börjar en av mina absoluta favoritjulsånger. Nu är det nyår igen, ett år har förflutit, men vad har man gjort egentligen? Tid att stanna upp, och ta sej en funderare…

När jag försöker tänka tillbaka till för ett år sedan så minns jag tydligast all den snö som vi brottades med nästan alla dagar. Flax var det att jag köpte snökedar till pappas mönkkiä till julklapp åt honom ifjol. Dom hade vi glädje av många gånger. ”Huvudvägen” på Ytterholm plogade vi nästan enbart med mönkkiän. Den har ett litet schaktblad frampå, och med kedar på baktossorna gick det bra att ploga snö. Smidigt och snabbt var det, men när vallarna blev för höga att inte snön kastades över vallen tog pappa över sin zetor och schaktade ut vallarna så man kunde ploga med mönkkiän igen. Men framför fårhusgrindarna var det bara att måka bort snön med snöskuff och spade. Hujeda som jag måkade snö, och ju mer snö jag måkade uppåt sidorna desto mer fanns det att måka följande dag när vinden sopade fullt med snö där igen… Men visst var det roligt med snön ifjol också. Vi la skötar ut i fjärden, paltade på oss så mycket kläder att michelingubben såg klen ut i jämförelse, när vi skulle ut och vittja i minus 20 grader. Strömmingen frös vartefter man fick upp dem ur vattnet, för att inte tala om fingrarna sen… men man blev ju i alla fall inte en ”innesittare, full med konstiga idéer” som den badande hemulen i muminfilmerna pratade om…

Så kom våren, segt var det, och sent! Minns att när Mathias fyllde 4, den 1 april, så kom gästerna med bil till oss. Men, bara några dagar senare var det slutkört på isen. En hel del lamm kom det också, någonstans runt 70st och lammningarna förlöpte lite som de skulle, lite misstag, lite svinn, men också många härliga stunder bland små ulltottar… Nånstans i vårvintervevan började jag blogga också, en mycket rolig utmaning som än håller i sej. Jag har tack vare bloggandet fått nya bekanta. Inte minst bland mina bondbloggande kollegor. Det är personer jag aldrig träffat, men som jag tycker att jag möter, känner och diskuterar mer med än grannar. Lite småtokigt kan det bli ibland också, när man möter någon man inte träffat på länge och skall börja berätta något, så känner man sej som apan, ni vet, ”alla känner apan, och apan känner ingen” 😉

Från det att jag började måla båtar på våren när isen farit, till jul är det ett enda hålligång. Visst minns man happenings på sommaren, kalas, hur vi fiskade och tvättade mattor, men det är ett sånt tempotramp att det inte finns någonting extra som man klart minns. Det rallar på som det brukar över sommaren. Börjar man fundera så kommer man nog ihåg den där första gången som man skulle se om balmaskinen hade något liv efter vintern, smånervig kopplades alla slangar, kraftöverföringen, elen och så pep dosan i hytten till och berättade vänligt men bestämt att plastrullarna inte var i position, tryckte på knappen som för dem i position, och så pep den och sade att nu var det klart för lastning. Allt funkade. Sådana stunder är lyckliga stunder. 🙂

Visst hände det omrörande saker i somras också. En stor förebild och idol gick ut tiden, min farmor. Tomrummet är stort och frågorna man aldrig kom att fråga är många. Hon föddes 1919 och upplevde många stora händelser i sitt liv. Mycket fick jag lära mej av henne, inte bara hur man lagar bondost och hulikapumpa, utan också ett helt underbart sätt att se på saker och ting och livet.

Vidare så fick vi ordnat med lägenhet åt min mommo i sommras. Så nu på hösten flyttade hon dit. Det betyder inga större omställningar, men lite tommare är det på holmen när hon bara kommer ut nångång, några dagar ibland. Jag gick nästan alla dagar till henne på kaffe förut, så lite tomt är det nog allt, men småningom kommer min syster och hennes familj att flytta ut till holmen. Dom har renoverat ett hus på holmen, och snart är det så pass färdigt att man kan bo där. Så, sen kommer det småningom att bo tre barn under skolåldern på Ytterholm. Då inräknat min Mathias som bor på holmen halvtid.

Fårklubben har på stapplande ben kommit igång. Det är någonting som också håller i sej än, och som jag hoppas att aldrig tar slut. Dock kommer nog inte jag att svinga ordförandeklubban i evighet…

Men sen då? …. Inget speciellt egentligen. Sommaren rallade på. Det går så hastigt! ”Sommaren är kort” sjunger Tomas Ledin, och han har nog sant i det 😉

Hösten, (som jag inte vet om den tagit slut ännu,) svischade iväg den också. Slaktningarna gick bra. Ensilage har jag hemma vad jag behöver. Allt kom ur jorden och allt är plöjt. Men inte en snöflinga och inte många dagar påstelnat på marken. Men vatten… Vatten vatten vatten… Tänk om allt skulle ha kommit som snö… Det är vått och träckigt överallt och nu när det blåst har det stulpit bra mycket skog. Vi har klarat oss hyggligt, men men… Enda fördelen är ju att det nog finns vatten i marken att man inte behöver vara rädd att brunnen skulle sina…

30 år. En milstolpe nådde jag också under året. Många får 30 års kriser och går upp i spinn, hör den stora klockan som tickar på i bakhuvudet och en panikkänsla infinner sej. Men, jag vet inte, tyckte det va rätt roligt att fylla år. En av de bästa dagarna på året var det garanterat. Men krisen hinner ju komma ännu, även om jag inte tror det. Orkar inte spänna mej så mycket.Även om jag aldrig blir nöjd med detaljer, så är jag ändå rätt nöjd med vad jag åstadkommit på mina år. När folk pratar om vad de uträttat och vart de siktar tycker jag att det ofta låter som om de siktar på stjärnorna, eller trädtopparna… Jag brukar säga att jag är nöjd om jag kommer till första kvistvarvet. Så länge jag inte sitter med rumpan på backen är jag nöjd.

Charlotta

Gott nytt skördeår 2012 till er alla!

 

6 svar till “Summering“

  1. Gitta skriver:

    Vilken fin årskrönika du!
    Gott Nytt År!!!

  2. R skriver:

    Vackert skrivet!

  3. Nisse skriver:

    Trevligt att läsa om en skäribonde – själv är jag första klassens landkrabba.

    Jag har aldrig känt mej så gammal som då jag fyllde 30 år. Därefter kände man sej bara yngre med åren …

    (Kanske man börjar ”gå i barndom” … 🙂

  4. Essebo skriver:

    Roligt att läsa bondbloggen. Tack för ditt inlägg. På tal om den korta sommaren skall jag bidra med en liten historia frå tiden då (Varax) trädgårdsmöbler började saluföras i Norrbotten. En försäljare kom till en gård och pratade sig varm om sittmöblerna, men gubben plirade på honom och svarade, Naä sommern e ju så kört och så myttje ti gör, så ja sitt på sparkstötting om e behövs. Gott nytt år!

  5. nyår skriver:

    Tack till Dej för ett fint skriveri o ditt glada JAG , man blir själv glad av att se då glatt folk… GOTT NYTT ÅR till er allihopa… Vi här i östra nyland har ännu ”sommarföre” o solen sken idag o ute var det lugnt, var o krattade kvistar från gården o det fanns massor efter all storm som varit..

  6. Bondmoran skriver:

    Hej på dig
    Jag ramlade in på din blogg av en slump. Här kommer jag stanna kvar 🙂

    Jag är mjölkbonde men har en liten dröm om att ha 10 tackor bara för mitt eget höga nöjes skull. Jag älskar får!! Men just nu har vi inte plats, men någon gång…. 🙂

    Kram på dig
    /Bondmoran
    http://www.bondmoran.nu