Slutet nära.

Det är inte enbart året som börjar vara till ända. Också skörden får väl börja avslutas, visst finns det ännu lite kvar men nu utlovar meteorologerna minusgader flera dagar i sträck så jag är illa rädd att marken tar ihop efter i morgon.
Idag har jag och frugan, förutom en del andra sysslor, i alla fall skördat ett ton kålrot och det återstår väl ungefär lika mycket på åkern. I lagret har vi nog tillräckligt med kålrot för att förse våra stamkunder fram till ny skörd och priset på kålrot åt storpartikunder är inte mycket att hurra för. Egentligen har vi ingen förtjänst på att skörda de sista kålrötterna om vi skall försöka sälja dem i storparti men på nåt vis sitter det i ryggmärgen att man skall skörda det som går att skörda. Och ännu idag gick det bra att skörda kålrot så håller värmen i sig till i morgon bitti plockar vi väl bort de sista då.

Lite palsternackor har vi också kvar i jorden men dom lämnar vi nog till våren, dom klarar oftast kylan bra. Värre är det om sorkarna hittar dem för palsternackor hur till deras favoriter. En del morot finns också kvar på åkern men blasten har gått så det är handskörd som gäller härefter, kollade dem idag och dom är fortfarande helt OK men blir nog högst troligen oskördade.

Plogen sitter fortfarande i traktorn, jag plöjde ett par hektar i förrgår men det började bli i blötare laget så resultatet blev inte riktigt enligt mina normer så de tiotalet hektar som fortfarande är oplöjt lämnar jag nog till våren, så det är väl slut för i år på den fronten med.

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.