13 januari, 2012 av Charlotta

Så enkelt som möjligt

Som jag tidigare berättat har jag ensilagebalarna på vinden i fårhuset. Därifrån går det smidigt att ge mat, problemet jag stötte på med en gång var, att om balen är lite våtare och tyngre är det snudd på omöjligt att få den rullad så man får åt sej av den. Golvet är halt, balen är tung och hon som skall försöka rulla den är ca tre äpplen hög. När jag satte upp flera balar radirad, gick det någorlunda när man klättrade upp på balen, la ryggen mot följande bal och pressade med benen, fick man den bara lite utrullad gick det medsamma lättare sen. Men, det är inget man orkar hålla på med i längden.

Summa summarum, jag behövde… nånting…  Men, vad? Det finns alla världens fina dyra mojänger ute på marknaden, balrivare, balskärare och allt vad det heter. Ena klyver, andra skär, tredje sågar och fjärde hackar mos osv… Men jag ville inte ha en stor tymplig maskingrej, som kan gå sönder stup i kvarten, grejjen skall gå att ta bort när den inte används, ifall jag inte vill ha balarna uppe ska de gå enkelt att flytta mojängen, och inga rälsar å jox i taket, nej så enkelt som möjligt ska det va, och gärna så jag kan få balen rullad så jag får ensilaget nära att släppa ner till båda borden. Summan av kardemumman jag ville ha en balrullare. Och var hittar man en sån då? Antagligen är jag väl den enda som vill rulla på mina balar fram och tillbaka, så då hjälper det nog inte hur ”välsorterad” en butik än är… Men, om de inte finns, går det väl att laga…

Jag redde ut för pappa om min ide. ”Ungefär såhär lång, gärna med ett handtag, å krassar i andra ändan, lite som den där röjvass krassen du lagade iförromsomras, fast med längre handtag och mindre, fast längre skaft.”

Och simsalabim, någon dag senare var den på vinden i fårhuset, min balrullare 🙂 Leveranstiden var lagom, prislappen saknades och det var exakt en sån som jag ”beställde” 😉

balrullaren

Ensilagebalar på vinden

Man swingar till och dramar in piggarna i bollen, så långt på baksidan som man får den, känner efter att den sitter bra, känner lite om de går att dra, annars så stiger man med ena foten halvvägs upp på balen och hänger sej bakåt, då brukar den mest tunga balen nog börja rulla. Blir de kris nångång får jag väl sätta block i tåg, men de tror jag inte ska behövas 🙂

Det är bara att konstatera att det inte alltid behöver vara så invecklade grejjer för att det skall fungera bra.

 

 

 

5 svar till “Så enkelt som möjligt“

  1. KL skriver:

    Hurraa, för en sån fiffig och hjälpsam pappa !

  2. Antte skriver:

    På Sonjas heimställe i Kabböle så klvön hon baln med en skaapli yxa. De gick hu bra som helst men dom balana va laga med flexkammar balare, så dom va hårda ända ti mittn.

  3. Nisse skriver:

    10 poäng åt Lotta ! Jag gillar också KISS-principen (”Keep It Simple, Stupid” på modern svenska – ungefär ”Håll dej till det enkla, dumskalle”).

  4. Charlotta skriver:

    Tack Nisse 🙂
    Jo, pappa är bra att beställa ovanligheter med 🙂
    Hmmm, yxa jo… beprövat, men då det blir så sveittåt! 😉 grejjen me att klyva på ett ställe är att man då ska släpa det kring golvet, en kombo av yxa och rullarn funkar bäst på balar som e hårda, eller som har långa strån så de är knepigare att dra löst med händerna, då hugger man upp balen ca 10cm ner och rullar ur kärnan, rullar till andra änden, samma story där, rullar tillbaka osv…

  5. Janne B skriver:

    Allt ä bra som fungerar, men kanske man kunde lägga till en hävarm typ stockvändare.