Mitt i skogen

Natten kommer smygandes. Framför mej brinner en brasa, jag måste sitta några meter bort för att inte få för varmt. Men tårna börjar kännas lite småfrusna. Snart dags att gå hem och laga ny brasa. En i kakelugnen och en i köksspisen. Men först skall jag se till att den här brasan brinner ner. Risken att en brasa sprider sej är snudd på obefintlig nu, men det hör till att man väntar ut brasan. Dessutom är det ganska fridsamt att sitta där i skogen och titta hur det brinner. Tankarna i huvudet snurrar på.

Planerna för morgondagen smids. Då skall den och den tallen ner och så allt dedär undertryckta krafset. Tänk va fint det kommer att bli sen i vår, och så behöver man int ta fram-back 3 gånger för att svänga med traktorn och ändå skrapa frontlastaren i den där tallen. Ja, den står ju inte där numera, jag sitter ju på den… Man borde nog ta ner lite fler träd där längre ner mot stranden också, men inte för mycket, det skall ju vara en väg, inte en landningsbana för flygplan.

Tankarna snurrar också kring andra saker här i världen. Musiken i radiolurarna växlar från det ena till det andra och varvas med nyheter, varpå tankarna åter skenar runt. Hur skall det gå med Grekland? Whitney Houston är bortgången och så kommer det en slagdänga igen… Orkar inte höra på dessa ledsamheter. Det finns av den sorten ändå, utan att man skall bli matad med det via radion också. Tar av mej lurarna och det blir tyst. Lite sprak och knäppande från brasan. Jag hör ingenting. Ingen bil, ingen båt, ingen fyrhjuling, inget flyg, ingen motorsåg… Ingenting.

Jag känner att det börjar kyla lite på ryggen. Omgång två för dagen har också blivit genomsur av svett. Jag borde ha farit hem och byta innan jag började vänta att brasan skulle lugna ner sej, men tillika kommer det inte att räcka så länge till, så jag beslutar mej att flytta stocken lite närmare så jag inte fryser där jag sitter. Mårrar en stund över tyngden när jag rullar stocken mot brasan. Sen sätter jag mej tillrätta igen. Handskarna under baken och händerna i fickorna. Så blir det tyst igen. Och tankarna snurrar vidare….

Författare: Charlotta

Hejsan! Jag heter Charlotta, men kallas kort och gott för Lotta. Jag är 34 år, fårbonde och mamma till Mathias, 9år. Jag driver en liten gård som heter Västeräng på holmen Ytterholm i Nagu. Jag har ungefär 30-35 lammande tackor. Med tackor, ungdjur och lamm blir dom runt 100 djur sommartid. I dagens förhållanden är det ganska lite, men det brukar fylla mina dagar alldeles tillräckligt eftersom jag sköter dem, deras bete och 12ha åker mest ensam. Jag odlar enbart foder till fåren på åkrarna. Har jag tid över, fyller jag snabbt de timmarna med bär- och svampplockning om hösten, bottenmålning av båtar om våren, skogsarbete om vintern och fiske om sommaren. Holmen jag bor på, Ytterholm, är en holme helt utan förbindelser. Det finns en liten gångbro av trä, så man kan ta sej till och från holmen med matkassen och sådant man orkar bära, men alla övriga transporter av allt vad som behövs i ett jordbruk, sker på vintern över is, eller med pappas pråm. Sommartid betar fåren på holmar runtom i skärgården. För tillfället har jag betesmark på 8-9 olika holmar. Får är jättebra landskapsvårdare. De ser till att den underbara skärgård vi har hålls i bra skick. Visa alla inlägg av Charlotta