Ja, inte var det det här jag drömde om som ung när jag sökte mej till Naturbruksskolan…
Jag hade hört talas om “EU-bord”… Nu har jag en hel sal 😉
Eftersom jag inte ännu fått ordning i huset så jag skulle kunna ha någonting som kunde liknas en kontorshörna så får salen tjänstgöra som kontor mellan varven. Kaoset är ändå organiserat och enklast att hålla ordning på alla planer, analyser, signum, siffror, kartor och så vidare är att breda ut allt så man enkelt ser det man söker på en gång, och sedan när man är färdig mappar man allting i ordning. Kanske låter rörigt för en annan bonde, de flesta har alla siffror i datorerna men till saken hör att jag inte gillar att sitta och bläddra och söka och så har jag diverse betesplaner och skötseldagböcker för betena att hålla ordning på och fylla i osv. Nya områden, gamla avtal som skall uppdateras, lantraser som skall anmälas skilt och… ja, en salig soppa.
Men nu börjar det vara klart, och tur är det, tiden rinner iväg och “deadline” är snart här. De vanliga stödansökningarna har skickats elektroniskt i år och nu skall jag “bara” skriva ut en blankett och kopiera några kartor som skall planeras och så skall det postas diverse kuvert… men sen är jag färdig för årets pappersrumba och kan börja koncentrera mej på utomhussysslorna igen 🙂
Elektroniskt förresten, det är tidens melodi… Lite sen i starten är jag alltid, väntar gärna och ser hur det börjar gå för andra med nya påhitt. Ännu ifjol fyllde jag i min stödansökan för hand och körde till kansliet och lämnade in. I år tänkte jag att nog skall väl även jag vara kapabel att få iväg det elektroniskt och jo, verkar så 🙂 Lite funderingar hade jag, tex på några roskisar som stod utplacerade i programmet, men efter ett snabbt och effektivt samtal till “helpdesk” där en mycket trevlig tjej svarade på någonting jag tyckte liknade begriplig österbottniska, var mina frågor besvarade i en hast och jag kunde fortsätta klicka mej vidare genom alla krumbukter, och så swishade det iväg. Enkelt, effektivt och helt begripligt även för en holmlolla som jag 😉
För att vara finländskt och för att vara ett dataprogram måste man ju säga att den elektroniska ansökan fungerar rent otroligt bra! Jämfört med mycket annat är det lättanvänt också.
Körde elektroniskt “redan” i fjol men den sista kvällen skulle jag göra de sista justeringarna och då var det liksom att gå med stövlar i lera, det gick inte alls framåt. Först de sista 10 minutrarna blev det lite bättre fart, annars hade det inte gått vägen. Så pass nära deadline blev det att jag inte hann få bekräftelse på överföringen innan tjänsten stängdes. Nu i år har det utlovats bättre kapacitet men jag komer nog ändå att försöka få ansökan klar lite tidigare för säkerhets skull. Har också höjt den egna Adsl-hastigheten från 1 till 10 Mbps så nu borde inte min hastighet vara orsaken till långsam trafik. Håller annars med Stefan om att i övrigt är den elektroniska ansökan ganska lyckad och lättanvänd även för den som inte dagligen använder datorer 🙂
Vad det är bekant det där med papper o åter papper lite här o var,, gubben gör på papper alla detaljer för han är ej “bekant” med datan så då är det enda utvägen att fylla i för hand, vi hör till den “åldriga” generationen som fått lära oss allt med papper o penna ,, till all tur så har det ännu gått bra,, han fick pappren klara o är på väg o lämna in dem nu idag… Vi har ju enklare med våra papper då vi är spannmåls-bönder… men för alla er som har djur-grönsaker-osv.. stackars er.. Dessutom är ju hela systemet “barnsligt” tänk om alla andra som jobbar måste hålla på lika som vi bönder o vara lika kontrollerade av EU… jag är säker på att en vanlig arbetare inte har den minsta aning om hur “löjligt” hela stöd-systemet är,, men ett ont måste för oss,,, dessutom är vi ju oskyldiga till hela faderullan.. Lycka till med alla papper o alla kruxar på rätt ställe… hälsar en bondmora.
Hej Bondmora 🙂
När du skriver att ni tillhör den åldriga generationen kan jag berätta att man behöver inte vara äldre än 30 för att vara snudd på för gammal för datorer 😉 Det har hänt så mycket med det elektroniska på kort tid att även jag kan känna mej för gammal och korkad ibland när det kommer till datorer. Är man intresserad så lär man sej ju i vilken ålder man än är. Jag arbetar ständigt med att lära mej nya saker och möjligheter i internetvärlden. “Min” generation har inte växt upp med internet youtube, yle arena och facebook som någonting vardagligt, som jag kan se att min 5 åring tycker är normalt och behärskar utan problem…
Kanske blev lite insyltat dehär, men hoppas läsare förstår hur jag menar. 🙂
Hej Christer 🙂
Jag vill minnas jo, att du hade problem att få iväg det ifjol. Mina nerver skulle antagligen gå i kras om jag skulle vänta till sista dagen. Vi på Ytterholm bor på någon magisk gräns för att få kontakt med näten och är belastningen lite större händer inget och man får ingen kontakt eller så flippar och bryter det hela tiden. Nervkittlande när man har en deadline att se upp med. Även telefonerna krånglar, bryter, får ingen kontakt osv här. Dårskap att spela med folk när de skall ha bort de fasta telefonerna utan att trådlösa nätet fungerar klanderfritt. Man har ju rätt länge på sej att få pappren ifyllda, men ändå vill det bli till sista stund… Man gör nästan vad som helst bara man inte skulle behöva ta itu med pappersjobben, till och med städar… 😉 Men när allt är gjort, och i synnerhet i år när det gick snabbt och rätt enkelt dator vägen känns det sååååå bra.
Joo Charlotta, som du skrev så var det inte pappersvändandet jag såg framför mig när jag blev bonde även om jag tidigare hävdat “att har dom bara blanketter så nog hittar jag siffrorna och kryssen”. Nää, man börjar faktiskt få lite “leidon” av hela ruljansen.
Årets stödansökan skulle väl redan vara gjord om man bara hade riktigt klart vad som skall odlas. För grönsakernas del är det relativt klart men vad gälller spannmål, naturvårdsåkrar och dylikt så har jag inte riktigt ännu kunnat bestämma mig. Riesingers föreläsning i vintras fick mig att börja fundera över alternativ till spannmålen. Alternativ som skulle kunna förbättra jorden för grönsakerna skulle kanske på sikt löna sig bättre och eventuellt betyda att jag inte skulle behöva investera i ny såmaskin som exempel. Det är som sagt mycket att fundera kring och jag känner mig lite ensam nu då jag inte längre har Erik att ventilera de olika alternativen med……….
Hej Christer
När man som jordbrukare står rätt ensam i många lägen är ett, eller gärna flera “bollplank” viktiga. Man kastar ut en fråga/fundering och svaren/kommentarerna studsar tillbaka 🙂 Någon man kan diskutera, vrida och vända olika möjligheter med. För och nackdelar skall svängas in och ut och har man någon att bolla frågor med kommer man lättare vidare, får fler synvinklar på saker och ting, och kan besluta sej lättare. Jag förstår dej så jättebra i tankegångarna om att inte ha Erik att ventilera alternativ med då Mats också förlorat ett “bollplank”. Mats är mitt bollplank, telefonen går varm och det studsar alltid tillbaka 🙂
Jag tror nog inte att den gamla hederliga blankettrumban med inlämning till lantbrukskansliet har ngt med ålder att göra! Här idkar vi fortsättningsvis det gamla systemet med papper och penna, och då är vi hela 31 och 26 år 🙂
Men det är faktiskt helt otroligt med alla dessa papper… Jag kommer själv inte från en jordbruksfamilj utan lär mig såhär i sakta mak, men första gången jag såg pappershögen, så trodde jag att Fredrik skämtade med mig… Men, man vänjer sig snabbt! 🙂