Sommaren förbyttes från känning av nattfrost på måndag morgon till varmare och fuktigare väder med åska natten till söndag. Åska hör sommaren till men i år fick vi vänta ovanligt länge på sommarens första ordentliga åskväder. Åskbyar är dock inget man precis längtar efter, oftast ställer de till en massa oreda allt från omkullslagen växtlighet till elavbrott och skadad elektronik. Så trots att jag önskar lite regn så ser jag hellre att det kommer lungt och stilla istället för med buller och bång.
Den här gången klarade vi oss riktigt bra här i Långmossen och beskådade “fyrverkeriet” mest på avstånd utom ett par knallar som var lite närmare. Hade dock gärna fått lite mera regn än de 3,3 mm som vi fick och elavbrottet på morgonnatten hade vi klarat oss utan. Regnskurarna var lokala så bara ett par kilometer ifrån kom det över 10 mm nederbörd.
Rädd för åskan kan jag väl inte påstå att jag är men respekterar dess kraft det gör jag så klart. Har haft närkontakt vid ett par tillfällen och en tredje gång orsakade åskan en smärre skogsbrand här i närheten. Första gången jag lärde mig om åskans krafter rent konkret var när jag som barn hälsade på hos mina kusiner, regnet höll oss inomhus så vi fördrev tiden med lite kortspel. Plötsligt small det till så korten flög ur händerna och vi ur soffan halvvägs upp i taket. Moster kom rusandes och beodrade oss ut på gården och in i den i närheten parkerade Duetten. På vägen ut noterade jag att den väggfasta telefonen lossnat från väggen och låg på golvet och på dess forna plats var det mer eller mindre svart. Någon eldsvåda uppstod inte vad jag minns och antagligen hade blixtnedslaget letts in i huset via luftledningen till telefon.
Andra gången jag hade mer än önskvärd närkontakt med naturkrafterna var när vi på åkern höll på att skörda blomkål. Vi hade bråttom med skörden så vi tog oss inte tid att gå inomhus trots att vi noterade att regn och åska var i antågande. Att stå ute på öppet fält är ju kanske inte vad som rekommenderas men …… hursomhelst bäst som det var kändes det som om håret reste sig, jag vet inte om det berodde på kylig luft eller det fakto att vi oroades över att se våra flickor komma cyklandes efter vägen eller om det var den elektriskt laddade luften. I vart fall så skedde nog någon form av urladdning för plötsligt fräste det till men någon egentlig smäll hörde vi aldrig, ingen eller ingenting verkade heller att ha påverkats men ett märkligt fenomen var det i alla fall. Flickorna som var på lite avstånd menade att det visst både blixtrat och bullrat.
