Väva!

Kvällarna börjar bli långa, det blir mörkt redan vid 8 tiden, och någonting måste man pyssla med, och omväxling förnöjer ju, men, hur hade jag liksom tänkt mej det här nu då?

Om jag håller i där och sätter dit den där så faller den där, men om jag sätter foten på där och huvudet dit och … nej, nu har jag den ju baksomfram, och den där med tramp järnet skall vara i andra änden och då måste också den där och den där, där uppe svängas runt. Nu då,, nej, jag ha ju glömt den där framdragaren, äsch då.. Jag måste ha löst frambommen, den där brädan där uppe, den där nere och sen … nej, vänta lite nu, var är veven då?

Att sätta upp en vävstol ensam… Det är inte bara sådär på en kvart… I synnerhet inte när man inte riktigt kommer ihåg hur de ska va…

Jag inbillar mej att jag skall hinna väva lite i vinter. Hur jag kom på den iden har jag ingen aning om, men det börjar kännas som om det skulle kunna tänkas vara riktigt roligt nu igen, och nu är det första gången som jag har möjlighet att få upp den här hemma. Det var några år sedan jag senast hade upp väv, kanske… ja, minst 8, kanske fler… Det är ingen stor pjäs, den är liten, lätt och modern … på gott och ont. Jag fick den när jag fyllde 15år, så, inte är den kanske så ny när allt kommer omkring, men å andra sidan är den inte runt hundra, som de andra stora stolarna som vi har här på kobben. Det är riktiga stora “tröskverk” och min lilla vävstol ser mest ut som en pingla jämfört med de bastanta damerna.

Men mattor har det nog minsann kommit ur min lilla stol också, man kanske inte riktigt får dem tillslagna så hårt som i en gammal stor och bastant, men så det räcker. Det brukar vara bättre om man spikar fast dem i golvet, kanske skulle behöva det, men jag vill inte heller riskera golvvärmeslingan som ligger under brädgolvet, så jag vet inte riktigt hur jag skall göra för att få vävstolen att stå stilla… återstår att se. Skall se om det går att få den ihop plockad först…

Om jag tar en stol och sätter under bommen, så kanske jag få ilirkat den där plankan och den där brädan, men då har jag inte händer till dom där där uppe… om jag inte sätter knäet..

Profilbild

Författare: Charlotta

Hejsan! Jag heter Charlotta, men kallas kort och gott för Lotta. Jag är 34 år, fårbonde och mamma till Mathias, 9år. Jag driver en liten gård som heter Västeräng på holmen Ytterholm i Nagu. Jag har ungefär 30-35 lammande tackor. Med tackor, ungdjur och lamm blir dom runt 100 djur sommartid. I dagens förhållanden är det ganska lite, men det brukar fylla mina dagar alldeles tillräckligt eftersom jag sköter dem, deras bete och 12ha åker mest ensam. Jag odlar enbart foder till fåren på åkrarna. Har jag tid över, fyller jag snabbt de timmarna med bär- och svampplockning om hösten, bottenmålning av båtar om våren, skogsarbete om vintern och fiske om sommaren. Holmen jag bor på, Ytterholm, är en holme helt utan förbindelser. Det finns en liten gångbro av trä, så man kan ta sej till och från holmen med matkassen och sådant man orkar bära, men alla övriga transporter av allt vad som behövs i ett jordbruk, sker på vintern över is, eller med pappas pråm. Sommartid betar fåren på holmar runtom i skärgården. För tillfället har jag betesmark på 8-9 olika holmar. Får är jättebra landskapsvårdare. De ser till att den underbara skärgård vi har hålls i bra skick.

5 reaktioner till “Väva!”

  1. Min mamma var grymt intresserad av att väva (mest trasmattor) och hade en stor vävstol. Hon dunkade så att hela huset skakade. Vävstolen hölls förstås inte på plats så farsan stöttade den mot väggarna med lämpligt långa bräder. Helst bör de vara så långa att det blir litet spänning i dem.

  2. Du skulle nog absolut behöva en hjälpreda, det är nog svårt att klara ensam. Jag har försökt med skumgummibitar under vävstolsbenen, men den åkar nog omkring ändå. Har samma problem att det går värmeslingor i golvet så man kan inte spika hur som helst. Lycka till med väven, det är en rolig hobby!H.Tilda

  3. Hur skulle det vara med
    a) gummilappar under fötterna
    b) halkskyddstejp på golvet och under fötterna (strävt, men sitter sedan där förstås…) (finns t.ex. för båtarnas pulpitar i Biltema, Motonet etc.)
    c) en tvärplanka fast i benen och litet tegelstenar eller betongklunsar på på sidorna (borde inte sätta spår i golvet)

    I nödfall kan man säkert skruva fast vinkeljärn i benen och i golvet med korta skruvar, men då har man förstås hålen där sedan för all framtid, om man inte kittar till dem sedan när stolen avlägsnats…

  4. Hej Kimmen 🙂
    Här kom de förslag på löpande band 🙂 Tack! Jo, någonslags tunn gummimatta har jag i tankarna… Det kommer nog inte att få den att stå stilla, men kanske det inte repar golvet alltför mycket… Någonting behövs också under pallen som man skall sitta på. De gamla stolarna har fast bänk, gillar det bättre, men nu är det som det är, så det blir att söka lösningar till det man har. En tvärplanka att slå fötterna i frestar inte alls, det skall sitta som berget och att ha pyramider av tegelsten och betong inne,,, njä,,, Ordet vinkeljärn gav mej dock en ide´… Kanske man kunde få specialbeställa två lagom långa järn, uppböjda i var ände som man kunde skruva fast i stolens ben och i väggen, så man skonar golvet och värmeslingan… Lagom långa så man ryms mellan stolen och väggen… Blir att göra en skiss och fråga tillverkaren av alla slags specialgrejjer jag hittar på – pappa 🙂

  5. Hej ännu en gång.
    En tanke är att i väggen fästa små “U-järn” och i vävstolens ben passliga “armar” med “hake” i ändan som man bara “lyfter in i U-järnet” så kan man ta bort åbäket när som helst utan något skruvande, toleransen är förstås då viktig och en liten “tapp” kanske behövs att sätta igenom “hakarna” då stolen är på plats. Bara hakarna är tillräckligt “smala” så stör de knappast städningen heller då stolen är borta…

    Hoppas det blir fina mattor!

Kommentarer är stängda.