2 november, 2012 av Charlotta

Nervsläpp!

Snön ja, historierna om den fortsätter även om det varit barmark och +8 grader flera dagar. Men då, när det var snö, och jag sku ha igång Jonte sa han bara ”bjum bjum bjum”. Jag förklarade vänligt men bestämt för honom att det är ju ändå bara tre grader kallt och jag orkar bannes inte med något sånthär marras och bla bla bla… Men nehej, bjjuuuummm-stop. Det var allt vad jag fick ur honom den dagen.

Men va sku jag ha honom till då? Balar hade jag lyft upp på vinden. Jo, jag hade tänkt mej att köra ner en bal till åkern åt tackorna före jag skulle fara över till Geta en sväng. Då skulle pappa, som är fåraherde när jag är borta, inte behöva fundera på det gänget i alla fall, men nu startade inte jonteskrället. Inte för att jag blev det minsta förvånad….

Hur som helst, en boll behövde jag, och det skulle jag också se till att få dit! Alternativen var ju fler, så någon nöd var det egentligen inte, men lite småkorkad var jag att jag började på med det sent på eftermiddagen och följande dag skulle vi packa oss iväg Mathias och jag. Så tid hade jag inte i överflöd. Mörker, balar, får, barn och mina dåliga nerver är inte en bra kombination helt enkelt. Så jag flög på närmaste, första, bästa lösning – Valle var närmast och fick den stora äran. Han startade som vad som helst. Ramen för redskap hade jag i frontlyften. Först tänkte jag att jag skulle flytta den och sätta den på hydraularmarna istället, men lat som jag var, (och snött med tid) så tänkte jag att månne int att den ska kunna lyfta upp bollen så pass mycket att det går bra ändå. Vad ska den annars va till den där frontlyften om den inte används…

Den vill liksom va lite lång i nosen med en vanlig tryckstång och någon kortare har jag inte gett mej på. Jag byngslade på ”sockertången”, greppade en boll så långt ner det gick, och se joo-o, nog lättade den med kanske 5-7cm ovan jord… Det är inte det att den inte skulle orka, det är det att med redskap i nosen och för lång tryckstång så lutar hela alltihopa rejält framåt…

Men, att komma med bollen dit jag skulle ha den var ju inte direkt en färd på autobahn. Upp och ner, sten, rötter och diverse skulle passeras. Jag backade. Då kom i alla fall bollen eftersläpandes och hörtade inte upp som den antagligen skulle ha gjort om jag kört framåt. Men direkt nöjd var jag inte när jag kommit släpandes, backandes tillbaka.

Jag svor och funderade en liten stund för mej själv. Sen bestämde jag mej. En lastare… OCH DE NU!

7 svar till “Nervsläpp!“

  1. Christer skriver:

    Verkar som om du är lite osams med den där Jonte?

  2. Charlotta skriver:

    Hej Christer
    Jo, vi kan väl säga som så att det är rejält tudelat, lite som Emil i Lönneberga sade om Lina ”-ja tycker om henni somlie dar… men inte somlie dar…” Det är så kiva traktor att jobba med, mjuk, tyst, nätt och smidig men ändå stor nog till det jag behöver. Gillar skarpt de fyra snabbväxlarna och det kopplingsfria fram-back… Men, när han har en benägenhet att stå och säga bjum bjum åt mej så fort det blivit nån grad på minus, då smattrar det i mitt proppskåp som när man tänder på en papatmatta…

  3. Nisse skriver:

    Det är stor skillnad på traktorerna. Den gamla MF165 och Belarus med glödtrådar startar nästan alltid och likaså – lustigt nog – den stora Zetorn. Men den gamla Zetorn måste jag värma då det blir kallare. Jag bytte insprutningspump för något år sedan och den nya hade ingen kallstartfunktion. Det är inte något problem att värma motorn men då man har bråttom så kan man bli litet stressad …

  4. Tekniskt intresserad skriver:

    Blir inte en burk Start-Pilot (dietyleter) billigare i längden än att skaffa en ny frontlastare till den andra traktorn? Eller skulle det rentav löna sig att renovera topplocket för att förbättra kompressionen?

  5. Dånö Matte skriver:

    Det är absolut stor skillnad på traktorer vad gäller kallstarts egenskaper. Har en Ferguson 135:a som alla tider har startat hur kallt det än har varit. Likaså 165:an vi hade tidigare,aldrig bekymmer. Men IH:n jag har startar inte utan värmare så fort solen går ner… Som Lotta skrev i ett tidigare blogginlägg så köpte jag först en begagnad traktor till gården när jag började min bondekarriär,ja förutom dom båda Fergusonarna jag nyss nämnde,de var morfars traktorer och dom övertog jag med gården. Men så köpte jag då en till Ferguson,eftersom de vi hade, aldrig hade krånglat,föll sig då valet av en Ferguson int så långt bort. Men se de va den sämsta affär jag gjort. De var en 698, fyrhjulsdriven, den var hopplös att få igång när det blev kallt,man fick aldrig parkera den längre än en kabellängd från ett eluttag. Och så hade den andra fel och brister till. Topplockspackningen for bl a. och P-ändarna höll inte med frontlastaren på. Jag köpte den för snöröjningens skull mest,men förstås även till jordbruket,men efter 3år av svordomar och skruvande i snödrivor och plogtiltor så bestämde jag mej,ska jag fortsätta med o va bonde måst de till någe annat. Man vill ha de o starta kl.3 på morgonen när man ska iväg på plogrunda,och man vill inte stå och byta P-ändor i mörkret i en plöjd åker. Valet föll på en splitterny Valtra. Hade då redan bytt bort 165:an mot en begagnad Valmet 505 ett par år tidigare och var mycket nöjd med den traktorn. Den e min trogna tjänare än idag efter snart 12år och med över 10000 timmar på mätaren. Kort och gott kan man säga att traktorer har ett eget litet liv,vissa ha gett sig f-n på att inte va me när de e kallt el. annars besvärligt. Dom har en själ… 🙂

  6. Charlotta skriver:

    Hej du tekniskt intresserade 🙂
    Ja absolut skulle det vara det! Många andra lösningar är billigare, inget snack om saken. Men lite som många andra säger, endel är bättre på att starta än andra. Jonte har trilskats ända sen jag köpte han för … många år sen. Det är så mycket som kräver ”energi” när han är kall och ska dra runt alla oljor och grejjer och har han då ens lite dålig akku är det bjum det blir. Inga problem så länge temperaturen är på plus, men minus – det gillar han inte. Och minus 20 som det var ett slag för någon vinter sedan, då fick man inte ens ”kontakt” med honom. Forden starta med lite ompyssling, men inte jonte, inte ett liv. En akkuvakt och lite värme skulle redan det kunna göra underverk så länge temperaturen är slage. MEN, till den hela vida soppan hör många andra problem som också skulle lösa sej med en lastare på valle. Det handlar inte bara om att få balar till fåren, det är en grej bland många. Som exempel det att jag har åkrar som bekant på en annan holme också. Transporterna av balar hem därifrån skulle förenklas någonting helt radikalt om man kunde ha en traktor på anisor att lasta med och en hemma att lossa med. Sedan hör den detaljen också till att om jag skall skaffa mej lastare skall jag ettdera göra det nu, före isen lägger, eller så blir det inte förrän i juni-juli då isen gått och de värsta ”vår-ruscherna” är undanstökade. Och då skulle jag redan ha haft mycket glädje av en lastare på valle också. Man måste tänka lååångt… Bollsläpande var liksom den utlösande faktorn som gjorde att tanten fick nog och för en gångs skull gjorde slag i saken.

  7. Christer skriver:

    Går det inte att sätta balgripen i frontlyften?