Stundars julmarknad.

Meddelade i veckan åt marknadsarrangörerna att det ser ut att bli så pass kallt att mitt deltagande i marknaden nog inte blir av. Det vill ju inte riktigt till att hålla grönsakerna ofrusna när det blir någon minusgrad och det lovades en -6 – -7°C till söndagen. Meddelades att det nog kunde gå att ordna en uppvärmd plats så att jag kunde komma, eftersom det inte tas något inträde kunde jag få hålla till i biljettluckan.

Sagt och gjort så lastades bilen, trots att termometern visade -15°C i morse, med de grönsaker som flickorna förberett under fredag och lördag. Den oisolerade biljettluckan var dock inte riktigt så varm som jag hade hoppats så fönsterrutorna immade igen av de fuktiga grönsakerna och mitt flåsande.  Att jag inte fanns på min “ordinarie” plats på marknadsområdet utan var gömd bakom dom frostiga fönstren gjorde att “mina kunder” hade lite svårt att hitta. Efter att jag fått ytterligare en kupévärmare så fönstren tinade upp och med hjälp av lite vägvisning i form av morotspilar började kommersen löpa lite bättre 🙂 Nån rusning eller direkt köbildning uppstod i alla fall inte denna gång men inte sörjer jag för det, jag hann ju prata lite med kunderna i stället 🙂 Mycket folk drog marknaden även denna gång men kylan gjorde att en del nog spenderade lite mindre tid än brukligt.

Nej se, här har vi fattiggubben var det många som sade. Undrar vem dom avsåg 🙂
Morotspilar för vägledning av kunderna.

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.

3 reaktioner till “Stundars julmarknad.”

  1. Jag träffade en gång en jordbrukare som brukade presentera sej som “Fattiggubben från Purmo”. Och fortsätta:”Det finns faktiskt två av oss, men den andra har dom spikat fast i klockstapeln så honom har det gått ännu sämre för.” 🙂

  2. Hehe Mats. Likadant här, vi finns ju t.o.m. på samma bild och visst ser den ena gladare ut än den andra 🙂

  3. Jo, jag hittade till de gula betorna med hjälp av morotspilarna. Ikväll har vi ätit nykokta gulbetor med smööööör. Finns inget bättre. Det skulle vara din brysselkål då…

Kommentarer är stängda.