9 januari, 2013 av Kalle

Att inte gå över ån efter vatten

Om man tillåts göra en liten travesti på julevangeliet såhär i juletider så kunde man kanske skriva såhär: ”Och det hände sig på den tiden att på Svedjebäcks hemman så kom årets kortaste dag också att bli den dyraste”

Såhär låg det till. Någon gång tidigare har jag skrivit att jag försöker byta mina maskiner vart tionde år. Orsaken härtill är att man på så sätt får ett skäligt inbytespris för inbytesmaskinen, samt att man i görligaste mån undviker att tillbringa högtidsdagarna på åkern med skiftnyckeln i handen, annat än för att göra nödvändiga inställningar.

Däremot har jag aldrig tänkt att detdär med 10-års intervaller skall tas så bokstavligt som det blev i år.

På grund av den skrala lönsamheten har inga maskiner införskaffats till hemmanet sedan 2007 när den begagnade Claasen flyttade in. Såmaskinen stod på tur men jag har länge dragit på det så den gamla var nu 13 år, alltså levde på övertid. Orsaken till velandet har varit att jag varit osäker på vilken typ av maskin jag skall välja, en vältkombi eller en direktsådd eller möjligen en helt konventionell. Dessutom har jag nött ut flera facktidningar och broschyrer för att komma underfund med om Tume eller Simulta är det rätta valet. Dom andra märkena har jag förkastat som för stora, dyra eller för konstiga.

Sen gick det som det gick. Affär gjordes på en Simulta 3000T, alltså den minsta vältkombi som står att få för pengar. Grundmaskinen kompletterades med skivbillar på gödselsidan, sprutspår, körmarkörer, dator och stigbräden frampå och nu kan jag bara hoppas att jag inte gjort bort mig totalt. Jag är ju som tidigare skrivet lite skeptisk mot vältkombin som fenomen, men 1000-tals bönder kan väl inte ha fel hoppas jag, så nu är då även jag vältkombiägare. Nya maskinen kommer att levereras i mars, så då får vi väl återkomma med en direktrapport.

Nu gav ju detta upphov till ett logistikproblem också. Eftersom Zetorn kommer att svettas blod om jag spänner den framför Simultan så blir jag tvungen att så med Valtra. Eftersom frontlastaren sitter på Valtra och den behövs vid påfyllningen hade jag ställt till lite trubbel för mig.

Vilka lösningar fanns? Jo, inköp av en ny mindre traktor att dra Simultan med? Nej, inte åtminstone i år ännu. Urkoppling av traktor från maskinen vid varje fyllning? Kändes inte attraktivt. Hänga upp storsäckarna i halltaket och fylla så? Nej, låter för bökigt. Äntligen handla ny grävmaskin och således få ny frontlastare? Nä, jag har sökt en grävare som uppfyller mina behov i tre år redan så varifrån skulle jag hitta en sådan nu då helt plötsligt.

En kväll i mitten på december ringde telefonen. Det var en byssbo som ville veta om jag var nöjd med min Valtra. Han skulle köpa en begagnad dylik och ville veta lite om min. I förbifarten nämde han att han skulle byta in en överlopps grävmaskin, varpå jag slött frågade vad han hade för maskin. Frågan var närmast retorisk eftersom jag gett upp hoppet att hitta en Ford 655 med Valtra skopfäste och tredje funktion i lastaren. Det visade sig att han hade en Ford 655  med Valtra skopfäste och tredje funktion i lastaren. Tio minuter senare stod jag och stirrade på den maskin jag sökt i åratal på nätet, både i Sverige och Finland. Den fanns alltså fem kilometer hemifrån.

Efter lite obligatoriskt betänketid gick affären i lås och så stod man där med två fakturor att betala på årets dyraste dag, 21.12 2012.

Så nu har då grävmaskinsflottan gjort ett rejält kliv framåt, årsmodell 1973 Ferguson har blivit årsmodell 1988 Ford. Största problemet nu är att 6-spakssystemet har blivit ett tvåspakssystem och jag är sålunda nybörjare igen. Grävfunktionerna har bokstavligen bytt plats i händerna och just nu blir grävningen till ingenting. Jag får hålla till långt från hus och bilar för att inte vispa ner någonting, men övning ger träning och detta skall väl nog gå att lära sig också. Hoppas jag.

 

5 svar till “Att inte gå över ån efter vatten“

  1. Mats skriver:

    Ahaa! Där har vi förklaringen till allt ståhej! Maya-kalendern förutspådde inte alls att jorden skulle gå under 21.12.12. De bara förutsåg att det är då Kalle hittar sin nya grävmaskin och en ny tidsålder inleds på Svedjebäck hemman.

    Listiga typer, de där mayorna. 🙂

  2. Maskinbyte skriver:

    Jag blev också varnad för vältkombins packnings faror, köpte 2012 en Tume vältkombi med helt konventionella billar, ty det måste finnas en byfåne .Sådde en träckpott slapp justoch just genom ,ändå växte där nästan lika bra som annanstans. Så ingen fara går nog bra med lite bondförnuft En Borgå bonde

  3. Bond77 skriver:

    Den där 655 kommer du att få ångra rätt snart… släntuttag och snabbfästen… Många skopor/redskap som du bara ”måste” skaffa… Bara utgifter att fastna i grävarträsket… 😉

  4. Micke skriver:

    Grattis Kalle att du kom över nyhetströskeln och kom in i dagens öt. En sådan grävare som du skaffat borde finnas i varje hushåll!! På tal om såmaskiner så har jag själv en Tume årsm. 1989 som jag sått 1432 hektar med. Egentligen tänkt som bogserad men jag har den i trepunkten. Slitdelarna har jag förståss bytt men annars är maskinen rostfri och i gott skick så den klarar nog ännu några hektar. På denhär gamla sjöbotten som jag har på halva arealen är en vältkombi inte att tänka på för kommer det ett regn efter sådden så slammar det igen och blir till ingenting.

    Hoppas vi får gott före när sådden nårmar sig!

    H. Micke

  5. Nisse skriver:

    Det beror helt på de egna jordarna. Vi har kört med ”vältkombi” sedan 60-talet då farsan kopplade vältern efter hästsåmaskinen (där ajsorna var bytta till dragbom). Jag körde med Simulta 250 sedan 1975 där jag hade satt en ribbvält efter maskinen och det har fungerat fint. Men så har vi styv lera som sällan slammar och bildar skorpa.

    Vårt största problem är att få ned utsädet i den styva leran och då är den ”nya” Väderstad Rapid fantastisk med närmare 100 kg per bill. Fast jag fick gå över Ålands hav för att hitta en i lämplig prisklass …