Så va de is

Dagen före jag for till Geta drogs sista båtarna upp. Jag for på fredag, det var några grader på minus den morgonen och blåste kall nordan vind, upp till 17-18m/sek i byarna enligt väderstationen på Fagerholm. Klockan var ca halv 8 när vi for hemifrån, jag parkerade alla kassar och Mathias i storpulkan och drog iväg med honom inbyltad bland fårfällar och filtar. Till bilen, runt via bron. Vi tog god tid på oss. Båten gick inte förrän 10, men när man ska runt via bron kan man stöta på många problem på vägen. Dessa uteblev, tack och lov, bara sista 100-metrarna måste jag be Mathias gå själv sista biten, det fanns ingen snö och att släpa en pulka på ca 35kg över framtrampade rötter, gräs och stenar blir mycket svettigt. Men Mathias var nöjd med att gå, så det gick utan problem. Till och med bilen startade utan att gnälla, så dagen fick en bra start och fortsatte i samma anda.

Tillbakaresan gick också helt bra, söndag morgon, klockan 9 gick returen. Skillnaden var nu den, att medan jag varit dessa få dagar i Geta hade isen växt till sej så pappa kört mönkkiä över på lördagen redan. Alltså, menföret gick mycket snabbt över. Ena dagen drar man upp båten och två-tre dagar senare är det gång is, ytterligare en dag kallt och det håller för 4-hjuling. Detta tack vare att vi bråkade den is som lade i december och bara ville småkrångla, så vi kunde åka båt länge och att isen längst inne i fladan låg bar, orörd och styrkte upp bra när graderna kröp ner mot -10 grader.

Så jag kunde på söndag glatt sparka mej över fladan med sparkstöttingen som pappa hämtat åt mej att komma över med. På det viset var det raka spåret att gå hem 🙂

första isen 2013

När jag kom ut en bit på isen och stannade, så det blev alldeles tyst hörde jag med jämna mellanrm hur isen knakade och arbetade. Vattnet var antagligen påväg upp eftersom det vätte ringar kring borrhålen. Skulle jag inte ha vetat vad det var för ljud skulle jag antagligen ha skidat mej upp tillbaka på land, men det är skillnad på ljud och ljud, isen kan knaka på många vis, och knäcker det under fötterna är det inge bra tecken, om det inte är så att isen är hård och i spänning, då kan den, fast den håller, spricka där man går. Nåja, isen är ändå inget att vara 100% säker på ännu. Efter förklaringar av pappa, som har knatat runt på isen, borrat, hackat, riskat och kollat vet jag nu var jag kan gå, men absolut ingen annanstans heller, det är inte långt efter öppet vatten.

Ibland frågar folk, “-håller isen?” Svaret vi brukar ge är “-Jo, vi går nog över is” men att lova att det håller skall man inte göra. Det är lite så, att när man själv kör traktor över isen, då kan man lova att jo, det håller att gå längs traktorspåren.

Röjknoppningen förutspådde is till mitten av januari… stämmer ganska bra för vår del i alla fall. Spännande tider för ett “väderfreak “som mej 😉 Håller kylan i sej, blir det kallt så det lägger is utanpå också, eller kommer det att komma snö på blåis?

Författare: Charlotta

Hejsan! Jag heter Charlotta, men kallas kort och gott för Lotta. Jag är 34 år, fårbonde och mamma till Mathias, 9år. Jag driver en liten gård som heter Västeräng på holmen Ytterholm i Nagu. Jag har ungefär 30-35 lammande tackor. Med tackor, ungdjur och lamm blir dom runt 100 djur sommartid. I dagens förhållanden är det ganska lite, men det brukar fylla mina dagar alldeles tillräckligt eftersom jag sköter dem, deras bete och 12ha åker mest ensam. Jag odlar enbart foder till fåren på åkrarna. Har jag tid över, fyller jag snabbt de timmarna med bär- och svampplockning om hösten, bottenmålning av båtar om våren, skogsarbete om vintern och fiske om sommaren. Holmen jag bor på, Ytterholm, är en holme helt utan förbindelser. Det finns en liten gångbro av trä, så man kan ta sej till och från holmen med matkassen och sådant man orkar bära, men alla övriga transporter av allt vad som behövs i ett jordbruk, sker på vintern över is, eller med pappas pråm. Sommartid betar fåren på holmar runtom i skärgården. För tillfället har jag betesmark på 8-9 olika holmar. Får är jättebra landskapsvårdare. De ser till att den underbara skärgård vi har hålls i bra skick.

6 reaktioner till “Så va de is”

  1. Håller tummarna att vi slipper nederbörd en tid framöver! Både för isens skulle och för att jag e så led på nederbörd. Lite sol skulle inte vara illa, sådär en vecka eller två.

  2. Ja du kan ju säga som Savolaxaren att no håller den isen på vissa ställen men ja vet int var å hur myky den håller å vem. Men man ska int va fiffi med två t. Dom frågar nog säkert för att dom vill veta var man kan gå etc. Jag tror att utomstående litar på (stjäribooana) å de e nog bra. Sunt förnuft gäller ju alltid här men om man har de så frågar man lokalbefolkningen, för dom har morsans å farsans å mofas å fafas erfarenheter i modersmjölken, dom vet va de handlar om å de måste man ju högakta.

  3. Hej Janne B
    Ja, man ska inte fråga åt mej 🙂 Jag är ingen isutprovare. Jag hatar dålig is och höga höjder. Men jag klarar dålig is i sällskap och om jag får ha stötting, eller på höjder någonting att hålla i. Det är pappa som prövar isens hållbarhet och det litar jag på, men man måste också kunna läsa ordvalen han använder för att själv förvandla om rapporten om isen, till ens eget utvärdering, om man kan gå över eller om man ska gå runt. Han har dock inte fått nånting av isutprovning i modersmjölken, men har rört sej på, och provat is i ca40år, så på sån tid lär man sej en hel del. 🙂
    Jo, stämmer visserligen det du säger. Skäriborna vet och känner isen som sin bakficka. Min morfar var fenomenal på is och historierna är många… men det är inte det nu. Det är ju alltid det, att ger man sej ut på isen är det på egen risk. Det kommer dock inte alla ihåg och det man absolut inte vill är att nån går ner sej och sen kommer och säger, “jamen du sa ju!”. Man måste ändå tänka själv. Säger man att jo det håller så kan folk få för sej att, jamen då fnattar vi iväg ut här, eller där… eller dit! Lite snö på och allt ser likadant ut. På bilden i inlägget ser man tydligt kanten mellan gammal is, och nyare is, 1 cm snö och den är utsuddad, därav riskorna. Så man själv vet, man ska gå på “insidan” av dom men int “innåt”. 🙂

  4. De finns ju nog oxo mommos å famos erfarenheter som e väldigt viktiga angående liv och leverne. De är nog viktigare än dom här nuförtidens (hyyroheiter om eco hii å tii). De vet vi ju alla att fläsk och smör är farligt för hälsan. Min FAAFA dog redan 1968 och han åt alltid fläsk och hemkärnat smör och kocka själv om de behövdes. Han blev nog 82 år men han dog ändå. Som en parentes här måste ja säga att då jag gick i skolan på 60-talet så blev det kvarsittning om vi talade dialekt i skolan. Men vi har allti talat dialekt hemma och mina döttrar årsmodell -81 och -88 talar fortfarande dialekt hemmavid men inte på jobbet för då skulle ingen förstå dem. De är nog enligt min mening viktigt att vi behåller vår dialekt, låt vara om den är Österbottnisk,Östnyländsk, Västnyländsk, Åboländsk eller Åländsk, det ger en identitet.

  5. Men ja tror no att din FAAFA ha lärt din FAARE vart man kan borra å vart man kan fara. De där me savolaxarna e ju ett allmänt skämt så att man int går och lovar att ju den bär ju nog nu,därför ska man försiktig som du säger.

  6. Hej Janne B
    Men då pappa int är skärigöut från början utan uppväxt på landbacken i västnyland, (visserligen vid träsk, men de e en helt annan sak när man pratas is och användningen av den) så har han inte kunnat få någon som helst vägledning av fafi vad gäller skäriis…

Kommentarer är stängda.