Att ta genvägar?

Mat är det mest centrala för mänskans dagliga liv och det gör också att jordbrukandet innehåller en del lite kniviga etiska spörsmål.  Ett dylikt som skymtar kring hörnet är genmodifiering. Jag skriver “skymtar” eftersom gmo i det stora hela är förbjudet i EU och frågan därför inte är aktuell för den enskilda bonden. Men trycket på att släppa gmo fritt är hårt och det är inte helt osannolikt att det så småningom finns gmo-odlingar och -djur också i Finland. På Yles svenska nyhetssite finns ett par väldigt välgjorda artiklar på temat, som tar fram både för- och nackdelar.

Å enda sidan finns det oerhörda möjligheter. Vi kan skapa växter som tål sjukdomar, innehåller mer näringsämnen än normalt, ger större skördar och bättre kvalitet.

Å andra sidan är farorna stora. Det kostar multum att ta fram de här gmo-sorterna och de företag som gör det vill tjäna pengar på dem, några idealister är de inte. Det innebär också att de vaktar sina alster som hökar och ser bl.a. till att jordbrukare inte tar undan eget utsäde för kommande år. Det här ger i praktiken några stora företag total kontroll över vissa växter, vilket inte känns helt bekvämt. Eftersom företag som Monsanto, Du Pont o.dyl. kontrollerar utsädet och har upphovsrätt på växten spelar det egentligen ingen roll att jordbrukarna äger sin mark själv, de är strängt taget ändå livegna torpare. Inte som förr under den som äger marken, utan under den som äger växten.

Å tredje sidan (?) finns det vissa rent etiska frågetecken. Får vi mixtra med något så centralt som organismers gener?  Är växter och djur bara klumpar av kolhydrater och protein som vi får plocka om hur vi vill eller finns det moraliska begränsningar. Innebär det faktum att vi kan också att vi får?

För mej som ekoodlare är frågan inte aktuell, eftersom ekologisk produktion inte tillåter gmo i nuläget (även om det finns forskare som hävdar att just ekoproduktion kombinerat med gmo skulle kunna vara det smartaste mänskligheten kan göra). Men jag äter också mat som inte är ekologiskt producerad. Hur kommer den att vara sammansatt i framtiden?

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.

7 reaktioner till “Att ta genvägar?”

  1. Jag håller helt med Mats att det är en bekymmersam utveckling. Även om jag inte vill förbjuda gmo helt så anser jag att den absolut INTE får släppas fri. Farorna är helt enkelt för stora. Generna har ändrats rent historiskt – men långsamt. Snabba förändringar ökar risken att något riktigt katastrofalt kan ske så gmo-produkter måste testas hårt och länge innan de kan släppas. En enskild firmas profithunger skall inte få ställa till elände för allihopa.

    Och licensgrödor tänker jag absolut aldrig börja odla.

  2. Ser också riskerna som ett större problem än de eventuella fördelarna. Sen undrar man varför det envisas med att sätta in a-vitamin producerande gener i t.ex. ris då det redan finns växter med högt a-vitamininnehåll som t.ex. morot som dessutom har, vad jag förstått, betydligt högre skördepotential. Men kanske finns det inte samma profitmöjligheter med diversifierad odling?

  3. Jag ställer nog mig helt skeptisk till alla genmanipulerade växter jag tror att vi har de bra så som det är, bara vi ger betingelser för dom som odlar och har djur att fortsätta lönsamt. De är rasande enkelt att skicka mjölkkorna till slakt men att starta på nytt en mjölkgård de tar både tid och ofanligt med kapital. Dom som har slutat börjar knappast igen och dom som skulle vara intresserade har nödvändigtvis inte den kunskapen som behövs. Dom är nog ganska få som kommer från trottoaren och blir framgångsrika jord(bråkare), man skall nog helst växa upp till det från liten.

  4. Ännu en liten kommentar, de någonstans påtok då en liter läsk som består av vatten essenser och kolsyra kostar betydligt mer än 1 liter mjölk som fordrar omsorg om djuren 365 dagar i året om de inte är skottår. Daglig tillsyn mjölkning utfodring odling av foder etc.

  5. Jag tror starkt på att vi inte ska “fiffla” alltför mycket med det som naturen ger oss, eftersom det vi redan har fungerar alldeles förträffligt. Våra växter, grönsaker och kött innehåller redan de näringsämnen vi behöver – men vi människor har tyvärr en förmåga att vilja göra det så lätt som möjligt för oss, att inte behöva tänka själva utan istället få det färdigt serverat. Tyvärr är det nog så att det som styrs av pengahunger sällan gagnar oss människor snarare tvärtom. Ett bra exempel på detta (fastän det nu inte handlar om gmo) är ju sambandet svininfluenssavaccinet och narkolepsi hos barn, där var det ju ngn som tjänade enorma summor pengar på ngt som skeppades ut på marknaden alldeles för fort.

  6. Tack, Mats, för ett bra inlägg. Den här frågan är som de flesta andra frågor, tyvärr (och kanske tackochlov!?) långt ifrån svartvit. Bägge sidor har sina poänger. Det som kanske mest bekymrar mig är det när stora pengar rör på sig: då brukar ofta kopplingen till det som sker på gräsrotsnivå glömmas bort. De som styr utvecklingen är investerare eller spekulanter som inte har en aning om vad deras beslut i slutändan betyder för den enskilda konsumenten eller producenten för att inte tala om långsiktiga effekter.

  7. Jo, det är knepiga frågor. Förutom det rent etiska (får vi mickla med livet så här?) är väl just de stora pengarna och deras förmåga att grumla mänskors omdöme det som stör mej personligen mest. Vill man vara pessimist kan man ju konstatera att mänskligheten alltid gjort upptäckter som kunnat användas både för goda ändamål och för onda. Statistiskt sett brukar vi i såna lägen i regel välja att använda det för det senare.

Kommentarer är stängda.