Vinterkräksjuka?

“Den här typen av infektioner är vanligast under vinterhalvåret när smittspridningen ökar av att människor lever tätare tillsammans inomhus.” – läser jag där jag ligger i sjuksängen. Ytterligare belägg för att hålla till i skogen vintertid, tänker jag.

“Inkubationstiden, det vill säga den tid det tar från det att man smittas till att man blir sjuk, är en till två dagar.”-läser jag vidare. Hmm… jag var ju de facto på styrelsemöte till Helsingfors -där man lever tätare-  på måndagen. Men jag blev sjuk först på natten till torsdag och yngsta dottern blev sjuk samtidigt och hon var ju inte med tilll huvudstaden. Nåå, sak samma inte mycket att göra åt nu längre men man kan ju spekulera. Dessutom verkar många i vår omgivning  vara drabbade av magsjuka nu.

“Det räcker med 10 till 100 virus för att bli smittad. I en enda droppe från kräkning eller avföring kan det finnas miljoner.”  står det också där jag läser på “nätet”. Effektiva “krabater” dom där virusen, osynligt små men bryter ner fullvuxna män så att man knappt vet om det är morgon eller kväll när man vaknar.

Visserligen brukar jag drabbas av en och annan influensa men i vinter är det nu tredje gången jag  blivit “däckad”. Före julen hade jag snor och hosta i ett par veckor,  för tvä veckor sen muskelvärk som höll på att spoliera  mitt deltagande i BotniaVasan och nu denna magsjuka. Det börjar bli lite väl mycket tycker jag, som företagare förtjänar man ju inget om man ligger sjuk. Nu börjar jag  känna mig lite bättre men den övriga personalen har hotat med att dom åker hem om jag visar mig så nu är man på sätt och vis satt i karantän. Och det är väl rätt och riktigt med tanke på att vi hanterar livsmedel

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.