Pruta på maten?

Skämten om “hästkött skandalen” fortsätter dugga tätt på min facebook. Det ploppar dagligen fram nya kommentarer om detta. Alla har en åsikt, så även jag.

Att äta hästkött är för mej ingen katastrof, det är inget “HERRREGUDUSCHAMEJVAOBEHAGLIGT!”

Hästkött ha det väl ätits i alla tider. Att äta häst är kanske inte det jag först väljer, men visst må det gå det också… Om jag vet om det, om jag har möjligheten att göra ett val och inte bli lurad. Men, det jag är mer fundersam över är kontrollen på alla karensdagar och sånt som strikt måste följas för djurägare i dagens Finland. Därifrån detta omtalade hästkött kommit, är det någon som vet hur mycket karensbelagda medikamenter hästen ätit dagen före slakt? Det som ännu till känns för jäklot, är att det sitter någon pamp någonstans och gör grova pengar på detta. Ta betalt för att slakta hästen, prångla in köttet och stoppa det i någon välgräddad lasagne, klistra vacker etikett på, och så sälja DYRT!

Halvfabrikat, helfabrikat…

Detta otyg som kan innehålla nästan allt annat än vad det borde. De är bekväma, ja, och visst händer det att även jag som är “allergisk” mot halvfabrikat, i stressen köper en “färdigpizza” att kasta i mikrougnen, eller en smaklös och överkokt makaronilåda, men, det händer kanske en gång i månaden på sin höjd. Att leva på halvfabrikat anser jag vara ren idioti ur fler än en synvinkel. Det är dyrt och någon gör pengar på din lathet, okunskap eller tidsbrist. De är ofta ohälsosamma, fullproppade med siffror och bokstäver och inte enbart gjort på ingredienser, som man kan uttala utan att vrida tungan i krumbukt. Även om det nu för tiden är noga kontroller på allt som rör livsmedel, så funderar man nog hur fint och rent det är i t.ex. en margarinfabrik. I vårt västra grannland var katastrofen ett faktum efter att bilder läckt ut hur det såg ut runt några margarintunnor.

Vad margarin egentligen är försökte jag ta reda på, men det va inte så lätt… Smör, det är inga konstigheter, man mjölkar en ko och så kärnar man – det blir smör. Punkt. Margarin – det kokar man tydligen ihop som en häxkärring. Man tager lite palmolja, ister och talg, kokar och blandar till en salig sörja, och vid själva tillverkningen hittade jag i texten ord som natronlut, fosforsyra och aceton. Ja, det var en invecklad process de där med margarin. Blir nog inte full läst på det ämnet i en hast men det vet jag, det kommer inte in ett paket margarin i detta hus mer!

Men hur blev det så här illa? Var spårade det ur? För det första handlar ju det mesta i den här världen om pengar och så tror jag det blivit så att “jorden snurrar för fort” för många. Press, tick tock, klockan går och man SKA hinna göra så mycket, så man måste pruta på nånting. Men vad ska man pruta på? Maten? Nej nej… säger någon. Men, om man tänker sådär över lag, har folk inte prutat på maten? Inte du som läser och jag förstods, men många andra? En av de viktigaste byggstenarna i våra liv?

Man hinner inte laga mat. Man hinner inte, eller tar sej inte tid till att läsa på förpackningen vad det egentligen är man håller i handen, bara det är billigt och går att äta så är det OK. Man kanske inte tar sej den tiden det tar till att besöka gården och se varifrån köttet/äggen/mjölken/salladen … allt kommer, och hur det är uppfött eller var har det odlats. Det är lättare att kasta in en färdig lasagne i mickron, och voila, lunchen är serverad, men, vad är det?

Och är det värt det?

Aceton bland med margarinet, hästkött i nöt-lasagnen, 2,5 kg vildfisk för att tillverka 1 kg odlad lax, 43 ingredienser i en äppelkaka, veckolånga djurtransporter genom europa, 4000 euro till semesterresan, men när mjölklitern närmar sej 1 euro är det skandal… Jag säger som fredagsunderhållningen, vart är vi påväg…

 

Författare: Charlotta

Hejsan! Jag heter Charlotta, men kallas kort och gott för Lotta. Jag är 34 år, fårbonde och mamma till Mathias, 9år. Jag driver en liten gård som heter Västeräng på holmen Ytterholm i Nagu. Jag har ungefär 30-35 lammande tackor. Med tackor, ungdjur och lamm blir dom runt 100 djur sommartid. I dagens förhållanden är det ganska lite, men det brukar fylla mina dagar alldeles tillräckligt eftersom jag sköter dem, deras bete och 12ha åker mest ensam. Jag odlar enbart foder till fåren på åkrarna. Har jag tid över, fyller jag snabbt de timmarna med bär- och svampplockning om hösten, bottenmålning av båtar om våren, skogsarbete om vintern och fiske om sommaren. Holmen jag bor på, Ytterholm, är en holme helt utan förbindelser. Det finns en liten gångbro av trä, så man kan ta sej till och från holmen med matkassen och sådant man orkar bära, men alla övriga transporter av allt vad som behövs i ett jordbruk, sker på vintern över is, eller med pappas pråm. Sommartid betar fåren på holmar runtom i skärgården. För tillfället har jag betesmark på 8-9 olika holmar. Får är jättebra landskapsvårdare. De ser till att den underbara skärgård vi har hålls i bra skick.

5 reaktioner till “Pruta på maten?”

  1. Fy för färdigmat – allting smakar ju lika oberoende av om det är makaronilåda eller kalops … Troligen för att allting görs på billigaste möjliga kemikalier.

    Det löjligaste var då man skulle testa om det fanns hästkött i en kötträtt – och inte hittade något kött alls …

    Nog är det rena lyxen att få mat av råvaror odlade hemma (utom kött som vi köper från köttdisk).

  2. Hemlagat av äkta vara är oslagbart. Köpte nyligen kött från Mörby eko-gård, och den steken och de köttbullarna … MUMS. Inga senor, slimsor och slamsor och benbitar, som man får peta ur tänderna då man lagar köttbullar av blandfärsen från butiken. Dessutom höll bullarna ihop från början till slut både vid rullningen och stekningen, vilket sällan lyckas med butiks-malet kött ens fast man köper “riktigt stek-maletkött”.
    Och de må kalla färdigbullarna hur mycket “Mormors” som helst, så är det nog mera mjöl och fett än kött i dem och Mormor skulle nog leka propeller i sin grav om hon skulle se dessa!
    Såg också på en salladssås nyligen att den innehöll “kryddor”. Vad detta betyder i praktiken är det kanske bäst att inte ens försöka luska ut…

  3. Jag kommer ihåg då jag -71 – 75 var älgjägare och man sa att man kan inte äta älglever för den innehåller så mycket cadmium, och ingen ville ha den, så jag tog emot den å morsan lagade leverkalops med morötter, och vi åt så bisatt. Med andra ord så är det över 40 år sen och vi lever än idag, fastän vi åt lever. Jag kan garantera att vi lever ännu 40 år till om vi inte av någon orsak dör före det. Hästkött är väl traditionellt, saltkött som man köper i butiken. Det är bara någon business som man har hittat på med hela hulabaloe med hästköttscirkusen, tror jag.

  4. Jag kommer ihåg då jag -71 – 75 var älgjägare och man sa att man kan inte äta älglever för den innehåller så mycket cadmium, och ingen ville ha den, så jag tog emot den å morsan lagade leverkalops med morötter, och vi åt så bisatt. Med andra ord så är det över 40 år sen och vi lever än idag, fastän vi åt lever. Jag kan garantera att vi lever ännu 40 år till om vi inte av någon orsak dör före det. Hästkött är väl traditionellt, saltkött som man köper i butiken. Det är bara någon business som man har hittat på med hela hulabaloe med hästköttscirkusen, tror jag.

Kommentarer är stängda.