Väckarklockan skramlade till.. efter en stund började telefonen också föra oljud. Det var morgon… Arla morgon! Jag väckte upp Mathias som med sömnen kvar i ögonen såg stint på mej och frågade, varför väcker du mej mitt i natten? Jag svarade lugnt, att klockan är 5 och vi ska ju åka båt ida. Då tog det inte mer än några sekunder så var hans ögon runda som globen vi bor på. – JAAA!!! Vi ska åka ti pappa ida 🙂
Och så drog vi iväg, först med mönkkiä fram till isen, sen parkerade jag mönkkiän på stranden och satte Mathias i en storpulka och drog honom efter mej den sista biten över isen till bilen. Anledningen till att jag lämnade mönkkiän på Ytterholms sidan och inte körde direkt med den över isen till bilen var för att jag ville vara på den säkra sidan. Kommer vattnet upp, eller smälter det och blir landlöst i stränderna medan jag är borta så är mönkkiän på helt fel sida. Man kan … för kunnas skull köra mönkkiä över vår gångbro, men då får man skylla sej själv om man nyser, vinglar till och ramlar ner, man måste nämligen ha ena hjulet halvvägs ut över ena sidan för att man skall rymmas… Lika bra att man börjar se till att ha rätt grejjer på rätt sida om isen. Isen håller ännu för traktor och bil, men snart börjar det vara färdigt, åtminstone i stränderna, solen värmer land som värmer och smälter isen längs stränderna. Isen kan hålla bra fast det är “landlöst”. Våren kommer nog… Även om det inte alltid ser så lovande ut…
Längs vägen upp till Åbo såg vi en del åkrar som var snöfria. De som är helt under snö är många fler än de som är utan snö. Nypotatisodlarna kämpar med harvar, snöslungor, schaktblad och allt vad man kan komma på för att få bort snön från de åkrar som nypotatis skall sättas på. Nypotatisen har legat på groning flera månader redan och i vanliga fall så har många många sättpotatisar vid det här laget redan satts. Inte i år. Odlarna biter naglar, mårrar och svär över vädrets makter som ingen rår på. Rykten går att det redan satts nypotatis på Rimito… Nerverna skall hållas i styr. Att sätta potatisen i snön eller på tjälen är inte heller någon höjdare. Men vad ska man göra? Dagarna ramlar iväg, groddarna växer, och nu regnar det – vilket visserligen är bra, det sätter fart på snösmältningen och kanske tjälen också får sej lite, men det blir inte torrare ute i åkrarna…
Så åkte vi då ca 5 timmar båt över till fredens öar. Hela vägen längs erstan och norr på Nagu och Korpo var det bara is man såg, men när vi kom utanför Korpo – Houtskär mötte vi öppenvatten. Vi satt och åt lite frukost i fören och det var en sån befriande känsla att se öppenvatten. Framför fören kunde jag sikta en skock med gudingar och någon åda… Tror jag. Utan glasögon skall jag inte sätta huvudet i pant på att det var ejderfågel som hade flyguppvisning, men ena handen kan jag nog sätta 😉 Det var helt enkelt en sån otroligt fin vårdag
När vi körde iland mötte vi krokus och tussilago. Solen sken och våren hade kommit hit. Snö siktades lite här och där, men mängd finns inte att tala om. Vägarna var torra, solglasögonen åkte på och Mathias startade det han kallar rockenroll i bilstereon. Så åkte vi genom hela halva Åland upp till norraste Geta. Norrhavet siktade vi isfritt från Dånö bron och den lilla is som finns kvar ger sej antagligen endera dag
Ja, nog var det vår alltid! Men, inte så mycket vår att vårbruket dragit igång. Någon form av mellanläge, men en sak är klar, våren är mycket längre hunnen på Åland än hemma i Nagu.
Följande dag – Regn. Precis hela dagen. Jag pratade med pappa som också hade konstaterat att det hemma i Nagu också var “sådan väder att man inte vill gå ut”.
Idag, tisdag 16.4 är jag påväg hem igen. Sitter i skrivande stund varmt och bra ombord på det hippaste de kunnat komma på i båtväg på Östersjön. Ute regeras väderleken av en råkall kombo av dimma, duggregn och småspik. Helt ok för mej, Jag sitter som sagt varmt och har inget behov av våren ännu, men, även jag, som gillar vintern, måste erkänna att även jag börjar få måttet fyllt med vinter. Det är bra nu, tack, sväng blad. Tyvärr tror jag den här våren kommer att bli en seg historia. Fjärdarna ligger starka, så även om solen kommer med värme så kommer det att stå råkall dimma ute i skärin. Då händer det ingenting med isen. Det enda som kunde få sprätt på isen är vansinnig hetta, åska, varma regn och en isbrytare som kör likt en jojo mellan alla holmar kobbar och skär, som effektivt skyddar isen för vind och vågor, även om det blåser snudd på stormen.
Jag tror att isen farit till vappen! …Eller hoppas iallafall 🙂
När dagen var till ända så hade jag landat 12 pigga gäddor, Det märks att dem blir mer aktiva nu när våren närmar sig och solen lyser. Dock har isen legat länge nu och jag börjar oroa mig för syrebrist i just denna sjön. Den är inte djupare 60-100 cm någonstans i hela sjön och isen är 35 cm där nu så fisken har inte mycket att simma på. Vissa fiskar jag fick upp hade fullt med dye och var hellt svarta när dom kom upp ur hålet, Ibland såg det ut som en lake .