Armade kräk

I går var det säsongspremiär i torken. Inte för att jag har tröskat något ännu, det faller liksom på sin egen orimlighet eftersom skörden ännu knappast kommit igång i Österbotten och jag brukar aldrig ligga i framkant, så förstås inte i år heller.

Däremot är min kompanjon i torken av den snabbare sorten och han tog mig förstås totalt på sängen när han ringde igår och frågade om allt var i skick för torkning. Konstigt nog var det det, jag hade tom provkört den utan mankemang några dagar innan.

Lite efter fyra igår eftermiddag fick jag så ett telefonsamtal som bådade ofärd. Efter fem minuters gång hade torken tvärstannat och gjort det på ett sätt som jag inte kände igen. Efter lite felsökning över telefon var jag inte alls klokare utan uppmanade till kontakt med lokal elektriker (som är min småkusin och bor en km bort – vi bor ju på landet) och innan han anlände hade två stycken 25A och tre stycken 10A säkringar hunnit lösa ut. Det var alltså ingen tvekan, hemelektrikerkonster räckte ingen väg denna gång

Elektikern kom och konstaterade två saker, dels här var ett verk av mina stora favoriter – spolformade, gråa med lång svans – och dels att han inte hade tid att byta ut den gnagda kabeln. Alltså ringdes följande elektiker in (som är min kompanjons bror och bor några km bort – vi bor ju på landet) och efter en inte alltför lång tid brummade torken snällt igång igen.

Slutet gott allting gott denna gång, men jag undrar hur länge man skall dras med sviterna av långsvansarnas verksamhet vintern 2009-10. Hittils har det kostat en elevatorreparation, två elkablar, en dörr och en hel del tid. Denna gång var det dessutom lite mera allvarsamt eftersom en såpass liten kortslutning som det rörde sig om denna gång mycket väl kunde ha lurat säkringarna att inte lösa ut och då hade vi haft en brand på kabelhyllan, som i dammet garanterat spridit sig och förstört hela torken. Att det sker är förstås alltid otrevligt, men att det skulle ske på säsongens första dag skulle ha varit mer än lovligt irriterande. Dessutom tror jag inte att detta var sista kabeln som behöver bytas för kabelbryggan mellan elskåpet och pannrummet var någonslags Rathighway medan det begav sig.

DSC_0587

Den tekniska bevisning som lades fram talade för sig själv. Ingen elkabel slits på detta vis, dessutom ser man den vållande kortslutningen strax till höger om mitten på bilden. I verkligheten är det avskalade området ca 15 cm.

 

Författare: Kalle

Har varit spannmålsodlare sedan 20 årsåldern. Jobbar som brandförman i Närpes, det betyder att jag inte är heltidsjordbrukare annat än i hjärtat. Jag har familj, sambo och tre döttrar födda -04, -09 och -16 Jag odlar spannmål och oljeväxter på 38 ha, och gör detta på största allvar. Den skrala lönsamheten har inte knäckt mig, bara gjort att jag inte kan vara heltidsbonde. Dessutom har jag ett intresse för närhistorien, och jobbar gärna med att restaurera nyare veteranbilar. (70-talet) Har tre dylika + en mc i garaget. Samlar gärna material och skriver ner mycket nutidshistorier för framtiden. Jag är öppen för det mesta bara det inte har med sport eller idrott att göra. Jag betraktar all sport och idrott som flykt och försvarbeteenden, det man inte kan göra med traktorn kan gott lämnas ogjort!

3 reaktioner till “Armade kräk”

  1. I vår tork är en stor del av kablarna rörlagda, jag minns att en av elektrikerns motiveringar till detta var just råttorna. Och visst har vi nu som då haft problem med långsvansar som bor i torken.

  2. Råttor i torken har även jag råkat ut för. Blev en del kabelarbete men nu
    anser jag att jag har eliminerat problemet när jag tagit bort kabelhyllorna
    och låter kablarna hänga sammankopplade med “kattstrypare”. Brandchefen hade nog en del kommentarer om att “Rathighways” var
    borttagna med insåg nyttan. Likaså brukar han vid varje inspektion kommentera svalboet på lampan i pannrummet (funnits där sedan 1984)
    Har fått stå kvar när jag hävdat att svalan använder lampan mer än jag för hon kommer ju redan på försommaren och är vanligen borta eller i
    flyttantagen när jag behöver lampan.

  3. Kablar i metallrör är nog det säkraste, dagens plastisoleringar har en förmåga att smaka gott för gnagarna, varför vet jag inte. Tror inte de urgamla bomullsisolerade kablarna hade samma dragningskraft…

    Själv har jag åtminstone sluppit möss på vinden vintertid efter att jag installerat ett par “ljudskrämmor” som är på ungefär september-april, deras ljud (ohörbart för mänskliga öron förutom ett svagt surr) skall vara så otrevligt att gnagarna hålls borta (?). Vet inte om det skulle bita på råttor också. De kostar inte mer än någon tia, så kanske någon vill prova, de skall föstås då vara på hela tiden även om råttorna kanske inte är så mycket i farten vintertid, men varma kablar kan ju vara sköna att vila och gnaga på ???

Kommentarer är stängda.