21 augusti, 2013 av Nisse

Planering och verklighet

Man funderar och planerar. Sedan bygger man – och så får man riva nästan genast. Det är ju fördelen (?) med att vara bonde att man får sota genast för dum planering. Likaså för dumt byggande. Arbetsfördelning kan vara nog så bekvämt då ingen behöver ta ansvar för hela alltihop men bra blir det inte. Att riva det man nyligen planerat och byggt är mycket lärorikt – man aktar sej noga att göra om samma misstag.

Men ibland så lyckas det inte även om man är försiktig. De luckor jag byggde i nya torken visade sej genast vara alldeles för små för flisen. De fungerar nog för vetet men då det har visat sej att det är enklast att tömma torken med sugtryckfläkten så behövs luckorna inte alls för vetet. Då jag skulle tömma flisen ur  torken i fjol så gick det inte alls. Flisbitarna är inte så stora men då de fastnar i varandra så bildar de stora klumpar. Då man skyfflar flis så bildar den en hård vägg som går rakt upp. Förr försökte jag använda alla möjliga verktyg som skyfflor och grepar innan jag kom underfund med att det enklaste är att sparka uppåt mot flisväggen. Då löses flisen upp och ramlar ned …

Men då det gäller att flytta 150 kubikmeter flis till flislagret så vill man helst använda frontlastare. Den stora Zetorn orkar nog men skivorna gick sönder i fjol och i år så skruvade vi bort luckor och skivor direkt så det blev öppningar som var över en meter höga. Nu går det att skuffa ned flisen i lagret med frontlastare.

DSCN2997

Det extra hål man ser till höger på bilden är en skiva som gick sönder i fjol och skall lappas. Och sedan skall förstås nya luckor byggas. Till all tur skruvade jag fast skivorna så det var enkelt att ta bort både luckor och skivor utan att ha sönder dem. Skruvar är en fin uppfinning och nu då de är relativt billiga så skruvar jag nästan överallt. Visst går det bra att dra ur spikar också – om man inte slagit dem i kors … De som slår spikar i kors borde vara tvungna att riva själva. Tyvärr är endel redan döda så då fungerar den principen inte riktigt.

Speciellt då man hittar på nya uppfinningar så blir det lika mycket rivande som byggande. Hopen med misslyckade uppfinningar växer också för varje år. Men ibland lyckas en konstruktion och blir riktigt användbar. Det känns som om det är ganska sällsynt men man kommer förstås bättre ihåg de misslyckade konstruktionerna.

 

Etiketter:

2 svar till “Planering och verklighet“

  1. Kimmen skriver:

    Byggde ett lider i somras på ”nytt sätt”, nämligen utan att spika alls. Köpte självborrande och -dragande skruvar, litet flat- och vinkeljärn med hål och skruvade ihop hela härligheten på tre dagar. Skulle min inverter ha hållit för borrmaskinen skulle det ha gått på två dagar, nu blev det litet mer pga handarbetet, och axlar och handleder tog litet stryk men konditionen vann ju på affären! För min del blir det spik bara i undantagsfall hädanefter, skruvarna kan ju dessutom användas på nytt om det behövs, men efter att i 50 år rätat ut utdragna spikar bara för att konstatera att de ändå går snett och kroknar om man slår i dem på nytt så är det inte mera ett alternativ. Särskilt som man får ganska många kilo spik för en spottstyver nuförtiden, visserligen av mjukjärn men dock – för engångsbruk duger det nog.

  2. Nisse skriver:

    Spik är väldigt bra på rätt plats. Jag har spikat sedan jag fick 10 kg spik i julklapp av farsan som femåring och fortsätter säkert så länge jag kan hålla i hammaren. Men i vissa sammanhang är skruv helt överlägsen. Skivor som möjligen skall tas bort bör skruvas och likaså där styrkan är viktig. En skruv håller mycket mer än en spik – speciellt drag.

    Men visst har jag flera lådor med utdragen spik som jag använder på nytt. Krokig spik är inget problem alls men om den har fel i huvudet så blir den kasserad. Om spiken går snett så skall man ta av sej mössan och hålla den som vindskydd (he-he-he).