Spagat & rova…..

……. gånger två dessutom.

Fick en handgriplig påminnelse om att vinterföre råder efter gårdagens och dagens snöfall.. Ett närmare 20cm tjockt lager med torr snö på glashal is är en kombination som bringar det mesta på fall inte bara fotgängare utan en del bilister lär också ha varit på glid. Och som i mitt fall till och med två gånger. Första gången när jag var på väg till åkern för att hämta in lite grönkål som vi fortfarande har ute. Benen åkte ut åt varsitt håll och rovan i snön var ett faktum. Tur i oturen var att jag i alla fall inte satte mig på kniven som jag höll i handen för då kunde de ha gått som för den som “landa åp lian” (satte sig på lien), “stretje he vort e kåsch” (sträcket blev ett kors) den gången. Andra gången inträffade bara en kvart senare när jag var på väg till Erik’s grav för att tända ett ljus. Där var det i alla fall plogat men det oaktat åkte benen ut och rovan var satt. Under tiden som jag kröp omkring på alla fyra för att samla ihop det som flög ur fickorna tänkte jag att blir det en tredje och sista gång som jag faller idag så är jag åtminstone på rätt plats.

När jag lite senare fått ljuset tänt och vandrade över till krigargravarna för att skänka dem som vilar där ett tack för vårt väl och ve slog mig tanken att min ömmande bak ändå är små plågor jämfört med de uppoffringar dessa män genomlidit.

WP_002948

 

Ett stort tack till dem som i våra krig offrat liv, hälsa och ungdomsår.

Ett stort tack till dem som i våra krig offrat liv, hälsa och ungdomsår!

 

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också kummin och spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som på heltid sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern (nu just moderskapsledig) samt mellandottern på deltid. Vår son som lämnade oss för 11 somrar sen jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss för 10 somrar sen då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.

3 reaktioner till “Spagat & rova…..”

  1. Stämningsfull bild. Min farfar vilar i en dylik grav i Purmo och stupade 23.12.39. Efterlämnade en 25 årig änka och tre barn, så kriget har diskuterats mycket hos oss.

  2. Hårda tider Torbjörn. Min farfar var sjuklig och morfar som var bysmed behövdes där hemma för att reparera redskapen när kvinnorna skötte jordbruket under krigsåren så jag har inga närstående som legat vid fronten. Dock nog en del bekanta som berättat om hur det var.

  3. Det är märkligt att folk (läs politiker) egentligen inte på något sätt värdesatt dessa människors gärningar sedan krigsskadeståndstiderna, tvärtom har många strävat till att förringa och förakta dem! Mina båda morbröder deltog i krigen (de var födda -15 och -16), den ena på Karelska näset, där de bl.a. under övernattning i ett gammalt hus fick en granat genom taket in i stugan, men min morbror hade tur och fick inte en skråma. Den andra trampade ut till Karhumäki i Norra Karelen och tillbaka, även lyckligtvis utan en skråma. Tyvärr ville de inte gärna tala om krigsminnena, och jag var litet för ung för att förstå vad jag borde ha frågat och lyssnat till, men att de fått sina själsliga ärr förstod man ju nog.

Kommentarer är stängda.