26 maj, 2014 av Kalle

Vilse i öknen

Igår den 25. maj sådde jag rypsen. Det betyder att nu är vårbruket klart för min del, eller ja nästan klart, 4 ha solrosor skall ännu jordas men det hinner sig. Solrosor sår man som naturvårdsträda, dels är solros/lupinblandningen nyttig för jorden eftersom deras rötter luckrar upp, men också viktig för insekter och fåglar.

Tillbaka till gårdagens övningar. Jag brukar vara ovillig att så rypsen i maj utan vill vänta till första dagarna i juni, men eftersom de flesta av mina kolleger redan har nya spindelnät på gång i sina såmaskiner så sådde jag i år undantagsvis lite tidigare. Granntrycket Ni vet! Det verkar ha varit ett gott beslut för igår var förhållandena optimala, värme i jorden och torrt, men inte för torrt, och idag har då naturen vattnat kommit hela dagen. Det är nästan så man tror att man själv fått bestämma vädret. Vattnet kom 4 timmar efter att det tidigast fått komma, och det var mycket välbehövligt.

Dock skedde inte rypssådden utan problem. Ytan var ju väldigt torr vilket gjorde att vältkombins största nackdel blev väldigt påtaglig. Det var näst intill omöjligt att se var man hade kört varvet innan. Och det kan jag meddela att inte är speciellt trevligt. Det är hanterbart om man hela tiden ser spåret men en sekunds ouppmärksamhet kan ge grannarna mycket nöje en hel växtsäsong. En åker där man missat i sådden är inte precis nånting som man visar upp med glädje. Dels ser det illa ut, dels stör det den egna tillfredsställelsen nått alldeles kopiöst, och till sist är det inte så bra i en kontroll om man har missat mycket.

För att ännu göra ont värre så är det inget speciellt samarbetsvilligt skifte jag höll till på. 5,5 ha, nästan i en kvadrat. Men där bedrar ögat en, för det som ser ut som en rätlinjig kvadrat är egentligen en trattformad romb där inte ett mått stämmer. Spårena blir alltid konstiga och det raka är inte rakt på det skiftet. Sen är också skiftet utrustat med två lador, två elstolpar och en täckdikesbrunn och innan allt detdär var runtkurvat med beaktande av både radmarkörer och sprutspår och att jag dessutom sått 6 ha till på ett annat ställe så började gubben vara så mosig i hytten att jag verkligen kommer att dra mig för att åka och titta till uppkomsten på skiftet. Men som ett litet PS till de som kommer att se eländet (som ju förstås ligger vid en väg) så lovar jag på heder och samvete; jag var helt nykter när jag sådde.

Annars har jag haft lättare att komma överens med vältkombin i år. Fjolårets övningar med trilskande dator och spårmarkörer som levde ett eget liv har jag nog lyckats tämja ganska bra i år. Återstår då bara att se hur topografin ser ut när rypsen kommer upp, för igår hade jag nog gärna tagit en lättbogserad maskin istället, och sluppit vara vilse i öknen.

DSC_0266

 

2 svar till “Vilse i öknen“

  1. Vargen skriver:

    Roligt att följa med hur vårbruket framskridit. Går det inte att lösa ditt problem genom att harva tvärs över då det är såpass torrt och du annars har svårt att see mittmarkeringen på såmaskinen.

    Speciellt vid höstsådd då ytan knappt torkar efter harvning och det kan vara mycket svårt att se mittmarkeringen brukar jag med flit antingen harva tvärsöver eller som om man vore full. Då är risken mycket mindre att man skulle tappa bort sig då man sår.

  2. Kalle skriver:

    Det där kan vara en bra ide. Det skall jag lägga på minnet.