Tofsviperapport

Tofsvipor gillar jag skarpt. Tuffa fåglar som inte ger upp fastän man harvar sönder deras ägg. Visst försöker man undvika dem men de smälter så in i naturen att man bara ser dem om man följer med varifrån vipmamman flyger upp. I år lyckades jag hitta och undvika fyra bon. Det fanns ägg i alla så vi är betydligt senare än Österbotten där Christer hittade tofsvipeägg redan 14 april … Viporna kom väldigt sent till Hindersby av någon anledning.

Men nu är det full rulle. Då jag går för att se på åkrarna så är det ofta åtta vipor runt mej som skriker ut sin protest och gör störtdykningar mot mej. Orsaken är förstås ungarna som struttar omkring på åkern. Det höll på att gå riktigt illa vid ett bo men så stannade jag eftersom vipan var så orolig. Då jag steg ur traktorn så var boet med två små ungar bara 20 cm från framhjulet. Ungarna var nykläckta och två orkade ännu inte springa omkring.

DSCN3738

Den ena ungen finns i nedre hörnet till vänster och den andra i övre hörnet till höger. Ganska bra skyddsfärg – inte sant.

Men på en annan åker är ungarna redan betydligt större.

DSCN3741

Det här är en ganska kraftigt beskuren bild för jag kom inte så nära. Den här sprang redan med god fart.

Nu regnar det igen. Jag borde skära av en fibercementskiva men det går bara utomhus för det dammar så förfärligt. Med fibercementskivor och 6 mm nät lagar jag nu trossbotten på golvet. Nu skall inte en halv gnagare komma in i isoleringen mera. Och isoleringen är ekoull (cellulosa). Nån glasull läggs inte mera på det här stället. Det är eländigt att arbeta med men mössen trivs i den och lagar gångar så det inte är mycket kvar av den. Plasttätning är också fullständigt onödig för mössen äter fullt med hål i den första vintern.

Jag har sprutat det mesta men måste vänta en vecka förrän jag kör preparatet mot flyghavre. Vädret var perfekt då jag sprutade mot ogräs men få se nu hur det blir … Söndag kväll kanske går. Men det har kommit 30 mm regn den här veckan så det kan bli klåssått (ungefär lerigt på svenska). I morgon fyller sondottern  Lovis tre år och då skall det firas. Men inte har jag råd att enbart fira så vi åker och köper en släpvagn samtidigt. I den skall jag frakta bränsletanken till Ylihärmä för översyn. Jag tröttnade fullständigt på att hämta bränsle i små tunnor i vintras. Hädanefter skall det finnas enbart vinterdiesel i en stor tank.

Småviporna lever ännu farligt vid flyghavresprutandet. Det värsta är att de börjar springa i sprutspåren. Jag måste se var de stora viporna håller till för ungarna är vanligen inte långt därifrån. Och vipor vill jag gärna ha på åkrarna. Småfåglar med för den delen. De håller efter insekterna.

Profilbild

Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

10 reaktioner till “Tofsviperapport”

  1. Hej. Följer sporadiskt med din blogg och tycker det är intressant att läsa om smått och gott i den. Naturnära och hänsynsfullt liv samtidigt som jobbet ska skötas så att det ger avkastning. Fint med tofsviporna, pigga fåglar. Men ungarna borde ha röda flaggor som små barn som cyklar omkring så att de syns. Hoppas de inte tar skada av besprutningen mot allsköns ovälkommenhet i odlingarna. 🙂

  2. Brukar “säga” åt tofsviporna (när jag harvat söder något bo)att de skall börja komma hit en månad senare så lyckas de bättre med häckningen.

  3. Är det ändå inte litet överoptimistiskt att tro sej kunna stänga mössen ute ens med sådana där metoder? Eller kanske det bara är jag som är pessimist… 🙂

  4. Nä, du är realist. Men jag kapslar in isoleringen i nät och fibercementskivor där det går. Om mössen kommer in under trossbottnen så kan katterna komma åt dem via källaren. Jag bara minskar på antalet gömställen – inte tror jag de tar slut.

  5. Jag läste nyss att man börjat testa värmekameror för att hitta tofsvipornas bo. Låter kanske överdrivet men snart kan man köpa vilken elektronik som helst för ett tiotal euro på eBay.

  6. Kanske kunde det gå att få med utrustning för spårning av tofsvipor och andra fåglar i nästa programperiod? 🙂

  7. jag såg för några år sedan en tofsvipa som låg på plogskivorna och förstod ju att där var ett bo så jag gick ur traktorn och flyttade boet ungefär en meter så att det hamnade i dikes kanten och inbillade mig att dom nog skulle återvända till boet men när jag nästa dag kom till åkern kände jag på äggen och de var kalla :/ så jag lärde mig då att man skall aldrig röra i boet, sedan den gången lägger jag alltid ut en kvist en par meter från boet så att man ser det. 🙂

Kommentarer är stängda.