25 juni, 2014 av Charlotta

Hur petig får man vara?

Det är inte enkelt att handla… Men hur petig får man vara egentligen?

Handelsresan börjar vid frukt och grönt. Äpplen, päron, kiwi och diverse annat är jag allergisk mot, så det behöver jag inte ens fundera på. Om inte Mathias är hemma, då ska det vara några gröna sura äpplen. Såna som det ryser i ryggen av om jag biter i dem, så sura ska de helst vara. Banan äter jag fast jag kan känna av en liten kliande känsla runt munnen, beroende på om bananerna är gröna eller halvbruna. Så ska man då hitta rätt bananer. Så nära ifrån som möjligt och inte multisprutade … Fast till lika konstaterar jag att det har jag då verkligen ingen aning om hur bestämmelserna egentligen faller sej i de olika länderna därifrån bananer kommer, så det är bara att chansa och hoppas man inte äter alltför mycket smörja. Bananen är en så behändig frukt/bär vad det nusen är, att äta som mellanmål. Lätt att skala, klottar inte och är god bara den fått mogna lite. Vidare, några mandariner. Samma story… Israel.. Marocko .. Ja, vilka ska man egentligen ta? Dom får inte heller vara sura och skalet ska släppa enkelt.

Grönsaker. Gurka, tomat, vitkål och lite ett som annat, så nära ifrån som möjligt och åtminstone inhemskt. Palsternackor skulle jag gärna köpa och laga mos av, men eftersom de bara finns pyttesmå palsternackor hårt inpackade i plast låter jag bli. Samma gäller kålrötter, men såna kan man hitta utan plast, okluvna i hygglig storlek. Då blir det rotmos 🙂 Hittar jag inte det är jag utan rotmos.

Så kommer man till brödet. Så nära bageri som möjligt. Och av det bageriets bröd väljer jag fullkornsråg, helst helt utan en massa jox och e-koder. Vetebröd är snudd på bannlyst. Någon bulle kan man ju peta i sej nångång, men inte vete till ”matbröd”. Då är jag hellre utan, även om en varm batong med vitlökssmör på kan vara grymt gott. Såg en gång på tv, poängen med att inte äta finmalt vetemjöl. De satte vetemjöl i ett glas, hällde i lite vatten och rörde om. Det resulterade i en kletig, seg smörja. Hur ska magen kunna ta hand om ett sånt lim var frågan… Bör dock poängteras att vetemjöl, malt i gårdskvarn är det en annan sak. Då finns det annan stadga i det, och man kan hitta pyttesmå korn i mjölet, det är inte så finmalet att man inte kan peta ur korn annat än med mikroskop, och med vatten blir det till något man lätt kan förväxla med modellera.

Fisk och köttdisken, om det finns en sådan med färska bitar i, som man får hurdan storleksbit man vill av är i dagens värld lyx. Tyvärr beskådar jag ofta bitarna, suckar och går vidare. I endel fall står det inte med stora bokstäver varifrån köttet/fisken kommer, eller så hittar jag det helt enkelt inte, utan man får lov att fråga om man vill veta. Ibland får man svaret, det kommer från … och så läser dom innantill och säger ortsnamnet. -Jaha, så långt bort ifrån… kan jag säga, varpå den som står bakom disken ser fundersam ut och säger -ja, jag vet egentligen inte var det är… Geografi. Inte mitt starkaste ämne, men lite hum om Finlands karta har jag ändå. Följdfrågorna avgör om jag köper nåt eller inte, när kom köttet hit, hur länge har det varit utan vacum osv… Jo, jag är ingen höjdare för den som står bakom en köttdisk. Oftast köper jag större köttpaket, 20-30 kg eller liknande, direkt från bonden, men ibland vill man komplettera lite sitt köttätande med någonting som redan tagit slut utav det man haft i frysen, medan man har kvar av annat. Fiskdisken brukar jag titta i, och så kommer jag ihåg alla sikar och fileer som vi har i våra frysar på holmen. Dessutom äter jag helst inte norsk odlad lax. Inte heller fisk som legat någon dag för länge uppe, om den gjort det så ser man det på den. Den må vara felfri, men, näe, jag vill inte ha den.

Gata upp och gata ner med produkter jag inte ens tittar på, yoghurt och färdiga matportioner de blir helt orört område. Ja, förutom den litersburken med naturell yoghurt som ska hem, sen går jag raskt vidare.  Mjölk är nånting jag anser är menat för barn. Så är inte Mathias hemma blir det inte mjölk handlat.. Ja, kanske nån liter om man känner för korngrynsgröt, eller lingongröt eller nåt sånt, till gröt behöver man lite mjölk. På listan brukar det ofta stå honung, det går det åt burkvis. Jag sätter honung lite här som där, t.ex. när jag bakar, men mest honung går det i kaffet. Där ska det vara en halv t-sked honung. Sötar bra och då slipper man sockret. Kaffets hetta dödar väl en del nyttigheter, men, hellre halvdöd honung än socker. Inhemsk ska den vara, och inte flytande, då är den färdigt upphettad för att hålla sej flytande, eller så kan det vara extra socker ihällt. Nej halvhård och inhemsk, så nära ifrån som möjligt. Sen söker jag kanske upp lite mjöl, olika sorter, men grovmalet ska de va. Kanske köper jag nån burk ananas, eller sånadär små, goda, fyllda paprikor. All tonfisk och sjödjur på burk äter jag inte av olika randiga och rutiga orsaker. Inte heller tomatkrossen duger åt mej, jag tillverkar min egen tomatkross på hösten. Skållar tomaterna, kokar ihop, kanske kryddar lite och fryser in. Jag har konstaterat att jag blir petigare och petigare när jag handlar. Men, hur petig får man vara? När jag tex åker över till Åland på någon av de båtar som närmast svämmar över av mat, kan jag gå genom hela cafeterian utan att hitta någonting som faller mej i smaken av ett eller annat skäl.

En kopp kaffe. Det är väl rena rama giftet, men de får gå. Hyllorna med färdiga räksmörgåsar, laxsmörgåsar osv går jag direkt förbi. Smörgåsarna fyllda med det ena som det andra är jag skeptisk mot, när är de tillverkade? Och har de brett smöret ända ut, eller ligger det en stor klump margarin i mitten. Margarin äter jag inte. De flesta smörgåsar är gjorda på vitt bröd – går bort direkt i sållningen. Frukmossar, smooties och fruktsallader går också bort, sockerstinna. Tillbaka till smörgåsarna. Hittar en rågbrödssmörgås med saltgurka, skinka, ost och medvurst. Okänd medvurst vill jag inte riktigt äta… Var kan den vara tillverkad? Man har ingen chans att veta varifrån denna korv kommer, är den kanske från ”långtbortistan” där hygienkraven är milsvida långt borta från vad de är här hemma? Och, vad är det för kött runt fettet i medvursten riktigt? Och, vad är det för skinka? Är det kanske en billig skinka som ”i sitt tidigare liv” levt inspärrad i en alltför trång bur? Vidare, osten? Suck… Antagligen det billigaste som bjuds ut på matmarknaden. Vad månne bonden har fått för den mjölken som den här osten är tillverkad av. Funderingarna på mjölkliterns pris åt bonden idag är ju rena skämtet i förhållande till arbetsinsatsen… Suck, nej, slutfunderat, nånting måste jag äta. Följande hylla är fylld av sockerstinna yoghurtar, och joghurtdrickor, nej, vill inte ha, men fil! Det! ! Poäng för filen! Men, det finns ingen kanel eller ingefära att sätta på… Nåja. Det får gå. Sen söker jag en vattenflaska. Jag orkar inte dricka mer som några klunkar när jag skall dricka kaffe också, men lite vatten vill jag ha nu och då, så jag vill gärna ha en flaska jag kan ta med mej. Tar en flaska det står aqua på, lite bär är där också bild på. Någon geggig smaksättningssmörja har de väl satt i tänker jag, men det får gå. Så betalar jag och går till ett bord, törstig öppnar jag flaskan, tar några klunkar och märker att jag dricker godis! What in the heila världen?!? Jag läser innehållet: Källvatten, fruktsocker, druvsocker, koldioxide, citronsyra, E211 och aromer …. Sött är det, jag trodde jag köpte vatten med lite kolsyra i. Nähe, det skall vara iproppat sötmedel också. Nu blir jag sur.

Till lika undrar jag stilla för mej själv, hur petig får man vara….

3 svar till “Hur petig får man vara?“

  1. öst-nylänning skriver:

    Hej Charlotta!

    Man får vara ”petig”, det är jag oxå, då jag läste ditt inslag så var din inköpslista nästan lika som min.. jag lämnar precis som du allt det där ”konstgjorda” bort. Det som jag köper är naturella produkter och inhemska så långt det är möjligt.. Om jag vill ha vitlöksbröd till nån god soppa så gör jag det av havre-rostbröd pressar vitlök i smöret (gör eget vitlöks-smör) och brer på o i ugnen en stund, det är gott,, värt o pröva. Flaskor med dricka i de stannar i butiken,, dricker vatten från vår egen brunn o har med i traktorn o i bilen då vi åker nånstans.. Önskar dej en trevlig fortsättning på sommaren, hoppas vi får lite värme innan sommaren är slut, fortsätt o vara petig det är inget illa, tvärtom.

  2. Kimmen skriver:

    Samma här, köp inhemskt eller var utan. Jordgubbar från självplock i grannkommunen, inte spanska/polska som sprutats med gud vet vad. Får genast blemmor i munnen om grönsaker eller frukter inte är väl skurade => bevisar att ”rent” är sällsynt. Men mjölken skall vara den röda ekologiska inhemska icke homogeniserade, som måste skakas 2 minuter innan man häller i. Smakar fett och gott och går t.o.m. i stället för grädde i kaffet i nödfall. Fetthalten på ca 4,5 % gör att står den en dag i kylskåpet har man ett centimetertjockt lager ”smör” inuti burken. Pröva!
    Det är många som tror de har laktosintolerans och inte dricker mjölk som ger ont i magen, men de flesta av dem som prövat ohomogeniserad eller rå gårdsmjölk har inte fått några symptom alls. För hundra år sedan fanns ju bara sådan mjölk, och ingen dog av DEN i alla fall.

    Håller med om att man skall köpa inhemsk fisk, den norska odlingslaxen vete hin vad den matats med för att snabbt bli stor och fet…
    Tack och lov får man numera gurka och tomat från Österbotten året om, att några månader betala 4-5 euro kilot är inte så omöjligt, de flesta som ”sparar” med att köpa några kilo spanska tomater om året för under 2 euro kilot går gladeligen sedan på kaffe för 2,50 koppen eller tar en öl för 6 euro på hemvägen. Några sådana så har man en hel hink finska tomater i stället att gotta sig med.
    Allting är relativt. Men fortsätt köpa inhemskt och helst närproducerat, så gör jag också och försöker hålla de finlandssvenska hjulen rullande!

  3. Janne B skriver:

    När jag läser om din fullkornsråg kommer jag ihåg då jag bodde i Mariehamn då var inte ännu ordet fullkornsbröd uppfunnet, men en bagare på Åland annonserade i tidningen att hans bröd var bakat utav hel-vete men jag tror att ombrytarn på tidningen var full i bilder så han skrev det i ett ord och därefter har det blivit ett ordstäv att det går liksom Ålandsbagarns bröde.