30 juli, 2014 av Charlotta

Svar till Ika

Den här bloggen är främst riktad till ”Ika” som ett svar till din förundran över min utdömande inställning till ekologiska grönsaker. Fritt fram naturligtvis för vem som helst att läsa. Jag skall försöka göra en liten djupdykning i mitt hjärnkontor, och försöka få bokstäver på mitt tankesätt angående det ekologiska. Det är ingen enkel ekvation, och det kan mycket väl hända att det sprätar iväg högt och lågt, och ibland vet jag inte riktigt själv vad jag skall tycka och tänka, om saker och ting som rör det omfattande begreppet ”EKO”

Ekologisk odling? – JA!

Går det? -NJA…

Kan hela Finland slå över till ekologiskt? – NEJ.

Eller jo, om vi vill tillbaka till 1935, då alla står med gräftan i handen och sköter sin egen lilla Rosa. Så är mina tankar i stort. Ekologiskt är bra. Tankesättet är bra. Men det håller inte om 5 miljoner ska kunna äta sej mätta i Finland. Antalet bönder blir färre, stort skall bli större, och bonden skall pressa fram mer ton / ha för att överleva. Det är då konstgödsel och sprutmedel kommer in i bilden. Utan konstgödsel och sprutmedel – liten chans. Man kan tänka stort och man kan tänka smått, och jag tror man måste tänka lite i båda ändar för att få Finlands livsmedelsrumba att fungera.

Tänkte peta lite extra på några områden, och främst de jag lite känner till. Hur det är med tex. höns och grisar, det har jag lite egen erfarenhet av, däremot har jag sett potatis, grönsaker, får och lite ett som annat på nära håll. Alltså jag har upplevt de områdena själv, jag vet lite mer om de, än det man läser i tidningarna. Funderingar, antaganden, åsikter och frågor… Allt i en salig röra.

Jag skall börja med att försöka mej på tanken kring grönsaker och ger mej på potatisen som för tillfället bör få lite medikamenter mot bladmögel om man är potatisbonde. Jag vet hur potatisen lätt far med bladmöglet i augusti. Det har jag sett med egna ögon så många gånger. Förlåt, men det är 5 före omöjligt att odla potatis utan att spruta mot bladmögel. Är det varmt och torrt och ingen dagg, eller en skur om dagen och låga temperaturer, då kan det väl kanske klara sej bättre. Men den krassa sanningen är att augusti brukar vara rätt fuktig om nätterna med dagg, och eventuellt nån skur emellanåt som bra ser till att fukten hålls under den stora potatisblasten. En prima härd för mögel att frodas i. Och vad händer om möglet slår till? Jo blasten möglar bort och då växer inte potatisen mer. Ok, vi kan leva med mindre potatisar, och det finns ju mer och mindre tåliga potatissorter. Men det som inte är så jättekänt, är att möglet går ner i själva potatisknölen, bildar bruna ringar och kan vara snudd på lite ohälsosam att äta. Inte för en frisk och kry, men när dom råder gravida kvinnor att undvika det, då börjar man ju dra öronen åt sej… Det är ju en ”röta”. Frågan är ju då, ta risken – potatis med röta i? Eller ta risken – äta sprutad potatis?

Jag har valt det första alternativet för egen del, ta risken med mögel och röta, för jag har ingen spruta, och för att vi bara odlar för eget bruk och inte behöver mer än vi själva äter på holmen. Vi odlar Asterix. En röd sort som klarar sej rätt bra mot röta. Får man mögel i odlingen, som inte bara växer fram av sej självt heller, nej mögelsporer flyger långa vägar omkring och fast man gör allt man kan för möglet, kan sporer komma flygande. Det som också är lite trickigt med rötan är att den sprider sej i lagret, har man en potatis med röta i, ruttnar den och de som ligger närmast. Sen ruttnar följande krans kring de ruttnade potatisarna och hastalavista kan man ha röta i hela lagret!

Jag få tag på bra potatis, sprutad sådan, och jag vet att den potatisen följer alla karenstider till punkt och pricka, så jag är inte alls nervig att äta den, och tror att jag skall dö av alla de sprutmedel som sprutades på blasten. Nä, jag känner mej trygg med den potatisen. Kontrollen över livsmedel är ok i detta kritiska land. En bra sak. Man skall vara kritisk, och fundersam, men man behöver inte låta det gå omkring troll i tankarna och kritiken.

Egentligen tror jag all potatis är rätt fri från spår av bekämpningsmedel i Finland. Hur det är i andra länder har jag ingen aning om. Men det lär väl (?) vara så att nollan är nådd vad gäller hittandet av sprutämnen i matpotatis. Någon som kanske har bättre koll än mej på det?

Nypotatis, en helt annan juttu. De sätts tidigt, och tas upp tidigt. Innan mögelhärdarna slår till. Så det är lättare med sån potatis.

GRRAAASSCH!!!! Bruna ringar i potatisen!!!! Nu skall ingen skena sej vilsen i den skräcken, men faktum är att man inte ser det förrän man klyver potatisen. Det syns inte utanpå…

Jag brukar själv köpa ekologiskt ibland. Men, ibland låter jag också bli. Det handlar om vilken gröda det gäller. Endel grönsaker ser man på om de innehåller diverse smådjur. Det är inga farliga saker med lite insekter. Det lär ju bli nästa trend, man ska äta skrapilar. Helt ok, den som vill får göra det… Jag väljer nog någonting annat, tror jag… ännu i alla fall. För jag vill inte ens äta hallon med mask i även om den masken inte ätit annat än hallon den heller. Men, grönsaker det inte syns de små rackarena i, de vill jag inte sätta mina pengar på. Förlåt. Men jag har arbetat ihop mina små slantar jag också och har helt enkelt inte råd att köpa 4liter ekologiska ärter, och får kasta en del för att det finns smådjur som bosatt sej i skidorna. Det går inte. Det finns de odlare som lyckas få hållit odjuren borta på ekologisk väg, ja, det finns det, men hur ska jag med mina surt förvärvade slantar våga chansa? Om det finns smådjur i grönsakerna vet man inte förrän man öppnar ärtskidan, eller biter i moroten. (Moroten är lite svår att se på eftersom den inte är slät.) Tillräckligt många gånger har jag köpt ekologiskt och blivit besviken. Tyvärr. Det är inte kul, varken för mej, min plånbok, eller för odlaren och dennes plånbok.

Här bör dock med det samma påpekas att om och när, man väl lär känna en ekologisk bonde som lyckas hålla skruttor och skråttor borta, en bonde som lyckas få ner sitt svinn och antalet smådjur i odlingarna, DÅ är det absolut det bästa man kan göra, att hålla sej till den bonden och köpa grönsakerna direkt därifrån, eller leta efter just de grönsakerna i butiken, och hittar man inte FRÅGA EFTER! Hur man får reda på om det är en duktig bonde med felfria grönsaker, det vet man ju inte ”sådär bara” det blir kanske att prata, skvallra med grannarna var dom köper sina grönsaker, och helt enkelt pröva sej fram och lära känna bonden i fråga genom produkterna han/hon säljer, och minnas att det kan slinta lite fel för vem som helst, så en mask i en ärtskida betyder inte att loppet är kört.

Ekologiska bönder som får grönsakerna att bli bra! Åt de lyfter jag på hatten! Verkligen! Det är oftast frågan om mindre odlingar, och bonden lägger ner hela sin själ och lite till i odlandet. Då går det, så litet att man hinner med i alla krokar, eller så har man mindre antal växter och mer av en eller några sorter. Då kan det gå. Och går det runt ekonomiskt då är det ju jättebra.

Nåja, sen finns det sådana grödor man ser på dem om de är angripna av smådjur. Squash tex. Det är en sort jag odlar själv hemma i mitt igenväxta ogräsland. De behöver ingen sprutning, tack och lov för det säger hon som ingen spruta äger, och inga sprutförar papper har. På en squash ser man oftast om det varit något odjur och glufsat i sej. Alltså frukter/grönsaker med skal och själva det man vill äta kompakt innanför, då ser man på dem om det finns inhysingar i dem. Samma sak med gurka. Lök kan man också se om den mår bra eller inte, på knölen, men det gäller att titta på dem alla och vrida och vända. I blasten är det svårt att se de små krypen som brukar trivas där. Det har jag också egen erfarenhet av. Har egen lök, och där brukar man få kika in i varje lökstjälk för att vara säker på att man inte får så mycket extra proteiner med i salladen.

Kålväxterna gick jag ganska hårt åt. Där ser man inte smådjuren, de bor så tryggt och fint mellan bladvarven. Jag har försökt odla lite egen kål. – Det gick inte bra! Så det gör jag helt enkelt inte. Kålväxter det köper jag, oftast konventionellt odlade. Håller man dem under duk, och aldrig öppnar duken om man inte ska rensa ogräs och sedan sätter duken fort tillbaka och ser till att ingen öppning finns dit in, då, kan det gå. Och jo, plocka larver! De är de som äter friska tag, kålfjärilens larver. Plockar och mosar man såna alla dagar, då kan det gå. Men några större fält går det inte att få hållit på det viset.

Sen finns det ju vissa mixturer godkända för ekologisk odling som man kan få spruta på grönsakerna, om jag förstått saken rätt.

Eko-kött! JAA! Äntligen nånting som i mina ögon kan fungera, utan konstiga krokar. Att få ett djur att växa och må bra på eko-vis anser jag vara lättare än att få fram bra ekogrönsaker.

För att ett djur skall växa behöver det mat. Mycket (!) mat. Ändå från början. Ekologiskt mjölkpulver??? Anyone? Antingen finns det inte mjölkpulver för ekogårdar, eller så är de helusla på att berätta det, dom som stampar ihop mjölkpulver, har letat och letat och letat… Inte hittat…

När lamm föds, ibland tre eller fyra per tacka, räcker inte maten till. Vad göra – jo man ger dem extra mjölk eller låter dem dö. Ekologiskt mjölkersättning, kanske det börjar komma såna sorter också, men mot mina ögon har de inte kommit ännu. Alltså mina alternativ skulle vara att köpa ekologisk komjölk … nånstans ifrån, helst från bonden direkt, men närmaste eko-mjölkgård … undrar hur långt jag skulle få köra för att hitta den mjölken. Köpa i butiken, javisst där finns i fina förpackningar, ett alternativ om det inte skulle vara så att det slörvar iväg runt 20 liter om dagen… Ibland mer… Det är inte hållbart. Ja, alternativet som kvarstår: klara dej själv eller dö! Nå, ett får ska inte ha 4 lamm. Så det är väl bara att sålla bort 2, fast det sållar sej självt. Så inte behöver man göra annat än vänta på att naturen får ha sin gång.

Men i övrigt går det väl ok med ekologiska djur, om man har tillräckligt med mat. Har man inte det, slår det fel ett år. Torka och vad som helst, var hittar man ekologiskt foder då? Kan hända grannen är konventionell, och närmaste ekogrannen släpper inte ifrån sej så mycket som en plastkasse ensilage, för han kanske inte heller har alltför väl av det… Vad gör man då? Jo, man får slakta bort djur på hösten så fodret räcker, eller ge mindre … Ge mindre… Djur ska inte gå hungriga. Punkt. Sen får vallarna vara konstgödslade om det så krävs, men hungriga djur – nejtack! Det finns ju ett alternativ till om man inte får tillräckligt med foder på de åkrar man har. Man köper/arrenderar mer åker! Tyvärr är det lite så att arrendemark inte växer på träd. Det har bara ”tillverkats” en mängd åkermark som duger att odla på, och de flesta som håller på med bondelivet vill inte gärna arrendera ut den mark de själva behöver för att överleva. Så man kan kanske inte trolla fram lite extramark de åren man står i solgasset, skrapar sej i huvudet och saknar 1/3 av det foder man behöver.

Jag har sett många sorters ekologiska funderingar. Högt och lågt i båda ändar. När jag var liten fanns det ett par som odlade ekologiska grönsaker. De lade ner själ och hjärta i det de gjorde. Man fick köpa prima eko grönsaker från dem. Ingenting var på slarv, ingen grönsak som lämnade deras bod kunde klandras med något som helst fel. De hade alla papper och kontroller i absoluta skick. Jag var hos dem på praktik en sommar när jag studerade. Så jag såg det med egna ögon. Tack, ni vet vem ni är och jag vet att ni läser 😉

MEN, jag har också sett utnyttjandet av den ekopolitik som nu först fram, med en svart baksida som följd, i vissa fall. När det som för några år sedan var vackra sädesfält, som sköttes och togs omhand med största noggrannhet, nu står som bruna, halvvissnade, tofsiga, baldersbrå-åkrar fulla med kvickrot, då undrar man, vänta lite.. Är det såhär det skall vara när det så vackert heter ekologiskt? När stort skall bli större, systemet utnyttjas till fullo. Den stora ekobonden slår ut den lilla konventionella spannmålsbonden genom höga stöd, och därmed stor kraft att vinna anbudstävlingarna om arrendemark. Han får ju göra det. Det är inget som kan säga stop och nej, spelet är osjyst, men som alltid money talks! Han behöver sköta dem, ingen kan ha mark att stå, men, så länge det inte växer så stora träd på åkrarna verkar det vara ok.

Jag då? Ekogården Västeräng i Nagu? Låter det som en vinnande slogan? Man kan fundera på saken. Jag är ju konventionell och tro mej, visst har även jag funderat. Jag har ingen spruta, och sprutar inte. I år har jag konstgödslar exakt 480kg. Totalt! På mina 12,7 ha! Låter ju vackert eller förskräckligt? Fakta är att de 480kg lade jag på vallarna på Ytterholm. Det andra har stått ogödslat. Och kommer kanske så att förbli i år. Jag tog en hygglig första skörd på alla vallarna. Det fyllde det behov jag har av vinterfoder. Dessutom har jag kvar balar från ifjol, så jag tänker inte ta en andra skörd ensilage. Jag har vad jag behöver, så jag behöver inte gödsla för att säkerställa en andra skörd. Det växer ju inget i denna torka heller nu. Det lilla som växer på Anisor ska jag slå någon vända så får det bli i åkern. Jag behöver det inte. Att frakta hem balar från Anisor är ett pådrag i sej, så man är inte alldeles för nyter på det jobbet, och här hemma ska jag sätta fåren på återväxten i höst när jag tar hem dem från betena på holmarna. Skulle jag ha fast väg, så skulle jag kanske kunna sälja någon bal jag inte behöver, men som det nu är, är det mer ett ”spelande” med det än vad det ger.

Så odla ekologiskt gör jag snudd på redan. Det som får mej att fundera någon timme till är bland annat den skarpa kontrollen och frågan om jag skulle få tillräckligt med foder. Det är oftare granskningar och mer kontroll i alla ändar när man skall hålla gården ekologisk. Och så är det ju det där med mjölkpulvret… Jag klarar inte av att se lammen dö bort och inte riktigt ha makt att göra något åt det. Nå, jag står och funderar och väger… Ekologiskt klingar fint, men jag tänker inte lägga om till ekologiskt bara för att det klingar fint! Det är inte det som det skall gå ut på.

MER STÖÖÖÖD!!! Kanske nån ropar… Jaja, men blir det mer i plånboken? Blir det det? Mindre skördar, mindre djur, mer svinn, mer bränsle genom traktortanken då mycket ogräs skall bekämpas mekaniskt, och så vidare… Inte finns de högre stöden för den ekologiska gården för att bonden skall kunna åka till kanarieholmarna, eller äta nöt innerfilee på tisdagarna. Alla stöd finns ju till för att det skall gå att odla över huvud taget i denna del av världen, för att den vanlige finländaren skall ha råd att köpa mat. Ekologiska bönder får mer stöd för att kompensera mindre skördar, mindre kött på skånkorna och större svinn i grönsaksodlingen. Men kanske är ändå stödet till ekobönder inte tillräckligt, för vad jag vet är ofta eko-produkter dyrare än konventionellt odlade. Eller är det så att Eko klingar fint.

Hittills har jag varit konventionell. Hur det blir efter 2015 vet jag inte ännu. Det är nya vindar som blåser och ekologiskt ska det vara. Nästan till varje pris. Ekologiskt prioriteras högt. Visst är det bra. Väl? Eller vad blir resultatet? Det återstår att se… Jag vet inte om jag är sådär jättenyter på ekologiskt. Vet att det finns dom som tror att jag redan nu är ekogård. Men så är inte fallet. För det är inte mina får fullproppade med medikamenter och spår av sprutmedel. I princip är jag så nära ekologisk det går, utan att vara det. Jag använder mej av konstgödsel, för att vara säker på att jag får foder till djuren. Jag har ju visserligen fårskit att sprida, men det kan man ju inte sprida på vallarna. Jag kunde bryta vallarna oftare och plöja ner mer fårskit, men då största delen av åkrarna ligger på en annan holme, utan fast väg eller förbindelse, så blir det kråtot att få dit skiten. Så, då är det bra att kunna ge gräset lite skjuts med konstgödsel om våren.

Medikamenter är en annan liten detalj i eko-rumban. Hur är det med maskmedel? Valbazen mot leverflundran som trivs och gillar fuktiga strandängar? Coopersect mot fästingarna? Och eventuella juverinflammationer som brukar kunna ställa till ett som annat? …… Jag vet inte hur sånt arbetar i en fårekogård… Men det skall jag ta reda på, innan jag tar några beslut om det ena eller det andra.

Märker att mina funderingar inte kommer att ta slut denna dag. Klockan är långa vägar över midnatt och jag har egentligen bara försökt skumma lite i mina tankar angående det stora ämnet. Hoppas att du ”Ika” kanske inte är lika förgrymmad över mina uttalanden mer? Eller så är du det, och då får du vara det. Jag tänker inte försöka ändra på någonting, alla får tycka som dom vill, även jag, men jag vill bara förklara att jag inte helt dömer ut ekobönder. Snarare tvärtom. Ibland. Ibland är det ren idioti, och ibland jättebra, tyvärr är det inte en svartvit värld, utan alla nyanser finns.

Det jag främst tror är att den som verkligen VILL vara ekobonde skall vara det, och den som inte vill skall inte heller tvingas till det. Jag tror inte det är lösningen för vår värld. En bonde som inte är fullt insatt, och fullt satsar och ger järnet på ekologiskt kan göra mer skada än nytta med att slå om till ekologiskt.

Imponerad över att du orkat läsa allt 😉

7 svar till “Svar till Ika“

  1. Nisse skriver:

    Jag håller med Lotta i det mesta. Jag försöker minska på bekämpningsmedel så mycket som möjligt men ibland går det helt enkelt inte. Och att avhända sej till exempel möjligheten att nån gång spruta mot kvickrot -det verkliga gisslet på vissa åkrar – det ser jag inget förnuft i. En fundamentalistisk eko-odling skulle leda till livsmedelsbrist. Det är säkert. Eller så importerar man från länder där det sprutas tio gånger mer …

    Det som däremot är förståndigt är att försöka minska på användningen av kemikalier i jordbruket. Jag skulle gärna sluta köpa kemikalier helt. Men då måste det finnas metoder som fungerar i stor skala. Det som inte kommer att lyckas är att med byråkratiska åtgärder försöka tvinga fram eko-odling. Det leder bara till att nästan all odling upphör.

  2. Mats Björklund skriver:

    I egenskap av ekoodlare som gör sin nittonde säsong ser jag väl lite annorlunda på saken. 🙂 Jag tycker det funkar hyfsat för vår del. Visst, vi har mer ogräs än förr men inte så att det direkt skulle ta överhanden. Skördenivån på tröskgrödorna är 70-80% av konventionell nivå, vallskörden har inte ändrat nämnvärt. Potatis är en så pass ny gröda att jag inte skall uttala mej alltför kraftigt, men med tanke på att det finns rätt stora odlare som odlat ekopotatis i bortåt 25 år verkar det nog gå att hantera sjukdomarna också.

    Men jag håller med om att det underlättar rejält om man har djur. Inte så mycket för gödseln, men för växtföljden. Ju färre grödor man har att laborera med desto svåra är det att få det hela att snurra, ju fler grödor desto bättre. Och djuren ger ju avsättning för vallen vilket är rätt bra. Ekologiskt mjölkpulver finns nog (minns tyvärr inga namn på rak arm) och vad gäller mediciner använder vi samma som alla andra, men med längre karenstid. Inga konstigheter.

    Vad gäller långsiktig hållbarhet är det en tvåpipig fråga; vi kan inte i längden godkänna att ekoodlingen ger markant lägre skördar en konventionell, det är inte moraliskt hållbart. Å andra sidan bygger den konventionella odlingen helt på fossil olja (i form av konstgödsel) och det är egentligen inte heller riktigt hållbart på lång sikt. Så ingendera är nån perfekt lösning, egentligen.

    Beträffande årtalet 1935 är väl en hel del av mina maskiner rätt gamla, men riktigt så bakåtsträvande är jag väl tack och lov inte… 😉

  3. eko skriver:

    Hej!
    Du skrev en ”roman” av detta med eko, inget illa med skrivandet eller med eko-odling, men som en vanlig odlare, så tycker jag som så att vi i vårt land har så rena produkter att vi kan kalla alla för ekologiska,, Själv köper jag av vanligt odlade grönsaker och har varit nöjd,, som yngre odlade jag/vi mycket grön och rotsaker de var minsann ekologiska men inte blev det mycket av skörden, bara ett ”hiskeligt” jobb,, Då beslöt jag att vi odlar det vi ”kan” spannmål/oljeväxter, och de som behärskar grönsaksodling gör det,, nu köper jag allt från potatis, lök osv.. Tycker att detta med ekologiskt har blivit en ”modefluga” kanske jag har fel.. Men utländska grönsaker eller rotsaker undviker jag så långt det går.. För jag tror att där är kontrollen inte så där viktig som vi har.. En bra fortsättning på skördeåret,, vi har nu minsann sommar så det förslår,, men vi är ju ”aldrig nöjda” heter det. Hälsar öst-nylands tanten.

  4. Nisse skriver:

    Mats har helt rätt att det är en besvärlig fråga. Det jag saknar mest är en ”halv-ekologisk” odling som inte följer fundamentalistiska principer utan där man kan klämma till med Round-up (eller nånting) då det verkligen behövs. Även omman får det att fungera vanliga år så kommer det alltid extrema år då allting går åt skogen.

    Nu är jag så gammal att jag minns jordbruket i slutet på 40-talet och det var ungefär likadant som 1935 (eller 1939). Det kom inga nya maskiner förrän in på 50-talet och sprutor hade vi inte alls. Den stora skillnaden var att varje gård hade kossor och stor vallodling. De nuvarande problemen med eko-odling beror i mycket på bristen på djur.

    Men visst var skördarna mycket mindre än nu. Det fanns ingen överproduktion utan allt som man kunde producera gick åt. Ingen mat kastades heller bort.

    Jag är mycket intreserad av eko-odlarnas metoder för vi borde minska beroendet av olja (konstgödsel). Men helt slipper vi det knappast.

  5. Janette skriver:

    Jag understöder eko-odling men äter lika gärna lokala bönders varor som odlas konventionellt. MEN, det jag mer och mer börjat fundera på är rapporterna om matfusk och att de stora ligorna lagt om sin kriminalitet till matindustrin. Fast det står eko på min olivolja så vet jag inte om den är just så eko som det påstås eller om det är nån kriminell som matfuskar och kammar hem vinsten!

  6. Konsument skriver:

    Men vad skall bönderna göra när konsumenten vill ha ekolgiska inhemska varor och inte producenterna är villiga till omläggning ?

  7. Kalle skriver:

    Bra skrivet Charlotta, du satte många ord på saker jag funderat på länge. Det här är väl egentligen ett moment 22, de gröna har sitt starkaste fäste i storstäderna, trots det är det just flykten till storstäderna som tvingat fram precis det som miljöröreslen idag kämpar för. (eller mot beroende på hur man ser det). Sen är det också lite svårhanterligt att ekologisk produktion inte fungerar utan djur, vilket jag påstår att den inte gör. Många som försöker tänka på miljön avstår kött just av miljöskäl, och det mynnar bara ut i en enda stor omöjlighet. Oavsett vad vi tänker och tycker om odling med kemikalier är det ofrånkomligt så att dom är ett svar på konsumenternas krav på billiga livsmedel.