28 juli, 2014 av

Invigning av hallen.

Jag är väldigt dålig på att säga tack eller ge beröm, det skall medges. Vet inte om det beror på att jag räknar med att folk gör sitt bästa, det är ju vad jag själv försöker göra i alla fall. Så de gånger jag ger beröm är de gånger när någon gör något utöver vad jag förväntat mig, och jag har höga krav både på mig själv och andra så det blir inte så ofta jag utdelar superlativer. Andra tycks ha lättare att berömma även de gånger när de egentligen inte menar det men ändå försöker ”göra sig till”, men det är inte riktigt min stil. Dessutom tycker jag att om jag inte riktigt har förmåga eller tid att göra det bra så låter jag det hellre vara ogjort. Så här finns mycket ogjort ska ni veta 🙂

Så fatta mig rätt: är jag tyst så betyder det att jag är nöjd.

Fusk gillar jag inte alls och jag har inte heller mycket till övers för dem som inte försöker prestera efter sin förmåga.

Föremålet för min utvärdering denna gång är den återuppförda produktionshallen och vad gäller själva hallen är jag väldigt nöjd, byggarna gjorde väl ifrån sig. Och så långt får till och med försäkringsbolaget godkänt. Visserligen höll jag själv ett korpöga över allt som gjordes så lätt hade det väl inte heller varit att fuska men i det här fallet var det nog ingen som försökte det heller. Man hör ju så mycket om fuskbyggen och mögelskador idag att man blir misstänksam.

Yrkesbyggare har sina metoder och ibland hade jag synpunkter som jag påtalade. Någon gång fick jag aningen långa blickar, minns bland annat då jag påpekade att en del av bräderna på brädslåningen satt upp och ner och timmermannen påstod att det efter 15 års brädande var första gången som någon påstått att bräderna satts upp och ner. Efter att jag bett honom dra handen längs bräderna nådde vi samstämmighet i att det är skillnad på hur bräderna vänds. Man lär så länge man lever 🙂

Också jag lärde mig mycket av att se hur byggarna arbetade!

 Fyra år sedan branden……

…..har det gått och jag har länge tänkt på att jag borde tacka de som hjälpte oss både med att städa upp, skörda och ta hand om de produkter som stod på åkern, planera och återuppbygga hallen eller genom att stötta och uppmuntra oss. Ville gärna visa upp en helt färdig anläggning men tiden vill inte riktigt räcka till så jag beslöt att nu till fyra årsdagen sen branden får det bli kalas helt färdigt eller inte. Så lite emot mina principer blev det denna gång men man kan ju inte skjuta på det i all evighet heller jag har ju fått erfara hur pass förgängligt det kan vara här i livet.

Själva byggnaden är klar men det fattas ännu en del inredning och området runt har jag inte ännu hunnit städa upp, men de inbjudna har ju set hur det såg ut efter branden så de vet vilket stort projekt det har varit att komma så här pass långt. Mitt sätt att tacka blev nu att bjuda till invigning av hallen med litet att äta och kaffe med tårta. Så avancerad invigning att vi skulle klippt band och dylikt gick jag nu inte utan det blev mest samvaro under fria former och lite bilder från städandet efter branden och återuppbyggandet. Delger bloggläsarna en del av dessa här nedan.

Hallen brinner 25.7.2010

Hallen brinner 25.7.2010

 

…… eller så inte…… den här värmen vi har under arbetet ute på åkrarna sätter sina spår. Man blir trött!! Och att välja och ladda ner bildmaterialet tar tid, dessutom är det väckning om fyra timmar för en ny dag på åkern. Så det får nog bli en följetång det här. Stay tuned!

 

Etiketter: ,

3 svar till “Invigning av hallen.“

  1. Nisse skriver:

    Jo, jag förstår bra att man inte orkar sätta en massa tid på bloggen. Då det är + 28 grader i arbetsrummet och man har jobbat i 16 timmar så somnar man lätt över tangentbordet. Då är det bäst att lägga sej raklång i stället.

    På tal om byggande så är det ganska hemskt att se hur kunnandet försvunnit allt mer hos byggarna. Det blir allt mer fabriksfärdigt som bara slås upp kvickt. Då hamnar lätt bräderna upp och ned. Visst går det också men hållbarheten blir sämre om fibrena leder regnvatten i i träet i stället för ut ur det.

    Numera är det inte alls klart att yrkesmännnen kan ens de grundläggande sakerna. Därav mitt intresse för byggnadsvård och ”beprövat byggande” samt ”robust byggande”. Som tumregel använder jag 60 års erfarenhet av material och metoder. Det var ungefär i början på 60-talet som allt började gå åt fanders då plasten och mögelhusen kom.

  2. Kurt skriver:

    Jag ser hur hus muras numera, de har så bråttom att det blir glipor mellan murblocken, det tätar de sedan med fogskum!

  3. Christer skriver:

    ja huvadå, här granskades nog fogarna av mig personligen men de pörtombördiga murarna gjorde väl ifrån sig trots tidvis besvärliga arbetsförhållanden på grund av den ovanligt kalla vintern.