Som Tofslan och Vifslan

Hon kommer, hon kommer! Sade Tofslan och Vifslan när de låg under sängen i muminhuset. Likadant kan man också säga nu…

Vem?

Den här gången är det inte mårran, utan den nya stödperioden, men som ändå kan klassas som lika mysig.

Anledningen till att jag kom mej för att just nu skriva ett litet blogginlägg är för att jag sitter med ett litet surr av “jammen ???” i huvudet. Jag läste precis just yles nyhet om att man i kommande stödperiod skall rita kartor över grödorna på sina skiften. Jaha sade jag, det drabbar inte mej så värst, men jag kan tänka mej att det sitter en av oss bloggare och skrapar sej i huvudet, kommer att gå åt bly- och bläckpennor, eller klickningar med musen innan Christer har sitt lapptäcke uppritat. Kan jag gissa mej till i alla fall?

Det hade också kommit in en kommentar till nyheten om åkerritandet. I slutet stod det: Jordbrukare: Ni är rökta.

Varpå jag började skratta. Inte av glädje över att bli rökt, men snälla, snälla någon, förstår inte folk ännu heller att blir jordbrukare “rökta”, VEM ÄR INTE “RÖKT” DÅ DÅ???

Går jordbruket under, går var och varannan jordbrukare i konkurs, ja, inte är det bara vi som blir “rökta”…. Tänk till lite, ens en gnutta, varifrån mjölet, mjölken, potatisen kommer… Vem är sen rökt. Tänk lite längre…

I övrigt håller jag ganska långt (men inte i allt) med kommentaren, många stålleprov har det kommit från EU, endel tossigare än andra. Det här är bara ett i mängden… Väntar med spänning på vad som komma skall. Kanske skulle man föredra att ha mårran ståendes bakom knuten, hellre än den nya stödperioden, men, vem vet, kanske det blir riktigt bra ännu det här…

Ha,ha,ha, känn ironin flöda och tillåt mej att småle…

Författare: Charlotta

Hejsan! Jag heter Charlotta, men kallas kort och gott för Lotta. Jag är 34 år, fårbonde och mamma till Mathias, 9år. Jag driver en liten gård som heter Västeräng på holmen Ytterholm i Nagu. Jag har ungefär 30-35 lammande tackor. Med tackor, ungdjur och lamm blir dom runt 100 djur sommartid. I dagens förhållanden är det ganska lite, men det brukar fylla mina dagar alldeles tillräckligt eftersom jag sköter dem, deras bete och 12ha åker mest ensam. Jag odlar enbart foder till fåren på åkrarna. Har jag tid över, fyller jag snabbt de timmarna med bär- och svampplockning om hösten, bottenmålning av båtar om våren, skogsarbete om vintern och fiske om sommaren. Holmen jag bor på, Ytterholm, är en holme helt utan förbindelser. Det finns en liten gångbro av trä, så man kan ta sej till och från holmen med matkassen och sådant man orkar bära, men alla övriga transporter av allt vad som behövs i ett jordbruk, sker på vintern över is, eller med pappas pråm. Sommartid betar fåren på holmar runtom i skärgården. För tillfället har jag betesmark på 8-9 olika holmar. Får är jättebra landskapsvårdare. De ser till att den underbara skärgård vi har hålls i bra skick.

2 reaktioner till “Som Tofslan och Vifslan”

  1. Hej!

    Vilka löjliga påhitt IGEN en gång,, i dessa tider då allt går digitalt från ena till andra saken, så nu borde vi vara utbildade ritare eller va´de heter. Många som inte har en blå aning om vårt övervakande tycker väl att bra bra.. Tycker som så att vår uppgift är att producera livsmedel för befolkningen och inte “barnsligheter” , tur att vi har åldern inne o tänker sluta med vårt brukande,, Men ingen panik “det finns ju mat i butikerna” så tror många som inte ens vet att bakom allt ätbart finns en odlare, här eller långt borta, där “pepparn” växer.. Trevlig höst till allihopa hälsar en öst-nylänning.

  2. Ja vad ska man säga. Som Grankullafrun sa att det behövs inga bönder det finns ju mjölk i butiken.. Tycker ändå att alla har väl åtminstone träffat en bonde. Dör finska jordbruket ut så får vi äta importerad mat hur nyttigt och fiffigt är det. Har bott hela mitt liv där det finns bönder för mej är orden bonden behövs inte bara ord.

Kommentarer är stängda.