Kaninatras

Skutt och så va kaninen i ena änden, och skutt så va den i andra änden. Så stor blev kaninburen när kaninerna växt till sej. Vad göra? Större bur naturligtvis. Jag nänns inte sätta dem i stekpannan… ännu…

Det tog länge, men nu är den klar. Anledningen till att det tog så länge innan härligheten blev klar finns det mycket att skylla på, men främst så har en kaninhage inte så stor och hög prioritet i livet. Kaninerna har inte lidit någon nöd, och de har i värsta fall fått flytta in i fårhuset över vintern. Men, så fick jag för mej, att NÄ, NU ska de bli färdigt!

Hage och hus. Tanken är att kaninerna skall klara vinter och allt i det nya kaninkomplexet. “Kaninatras” kallas det. Lite som ett fängelse (alcatraz) för kaniner. Egentligen är det mest stängt och inburat och nergrävt nät i jorden för att ingen skall kunna ta sej in om man inte är såpass smart att man kan använda klinka/hake på dörrar och luckor. Vi har grävling, mårdhund, räv, örnar, ugglor och diverse allt möjligt otyg kring knutarna. Ingen av dessa skulle tacka nej till kaninstek till kvällsmål.

Men, nu har alltså kaninerna flyttat in, och de såg inte alls så missnöjda ut när de skuttade runt första gången. Jag tror dom blev riktigt glada, och roligt tyckte också jag och Mathias att det var att sitta hos dem en stund. De kommer fram till en, snusar lite och skuttar vidare. Roligt att få kontakt med kaninerna på annat sätt än hängandes över burkanten, få ont i magen och till lika vara rädd att de hoppar ut när man måste ha luckan öppen.

Blir det mer gosat med kaninerna nu? -Antagligen inte, men det är i alla fall lättare och säkrare att göra det om man vill 🙂

Kaninhuset
Kaninhuset

Själva huset är inte snyggt, men det är inte det som är poängen… Poängen är att det skall vara tillräckligt stort för att man skall kunna kasta in 10-20 kg hö om så behövs, och så skall man kunna sitta där själv, och umgås med kaninerna fast det är snöstorm på utsidan 🙂

Hagen snart färdig, fattas lite sten kring kanterna där nätet ligger öppet på marken.
Hagen snart färdig, fattas lite sten kring kanterna där nätet ligger öppet på marken.

Författare: Charlotta

Hejsan! Jag heter Charlotta, men kallas kort och gott för Lotta. Jag är 34 år, fårbonde och mamma till Mathias, 9år. Jag driver en liten gård som heter Västeräng på holmen Ytterholm i Nagu. Jag har ungefär 30-35 lammande tackor. Med tackor, ungdjur och lamm blir dom runt 100 djur sommartid. I dagens förhållanden är det ganska lite, men det brukar fylla mina dagar alldeles tillräckligt eftersom jag sköter dem, deras bete och 12ha åker mest ensam. Jag odlar enbart foder till fåren på åkrarna. Har jag tid över, fyller jag snabbt de timmarna med bär- och svampplockning om hösten, bottenmålning av båtar om våren, skogsarbete om vintern och fiske om sommaren. Holmen jag bor på, Ytterholm, är en holme helt utan förbindelser. Det finns en liten gångbro av trä, så man kan ta sej till och från holmen med matkassen och sådant man orkar bära, men alla övriga transporter av allt vad som behövs i ett jordbruk, sker på vintern över is, eller med pappas pråm. Sommartid betar fåren på holmar runtom i skärgården. För tillfället har jag betesmark på 8-9 olika holmar. Får är jättebra landskapsvårdare. De ser till att den underbara skärgård vi har hålls i bra skick.

2 reaktioner till “Kaninatras”

  1. Kaniner är ju annars optimala för köttproduktion, de äter billigt foder och växer fort, och mycket enkelt att slakta. Föder man upp i lite större skala så är det bara bökigt med alla burar som behövs för att hålla dem isär

  2. Hej!
    Oj så lyxigt dessa kaniner har det, om inte de trivs i så fina stora utrymmen, då trivs ingen skulle man tro. Ja vad gör man inte för sina “familjemedlemmar” så att de mår bra.. Vi hade för många år sedan, men bara en kanin som vi tog hand om då min väninna inte kunde ha den,, den levde många år med oss. Den bodde inne med oss och då vi var borta då var den i sin bur. Den var “rumsren” så för det mesta hoppade den löst omkring inne och busade med katten,, på den tiden gällde bara trådtelefon , en dag undrade vi då telefonen var så tyst att va’ e’ de nu… inget o undra efter lite kollande ,, telefonledningen var avbiten på två ställen…nu fick den inte hoppa runt i rummet var telefonen fanns.. På sommaren hade den sin utebur och då nån var med så fick den vara lös på gården,, det gick riktigt bra för den ville vara där vi var.. En dag ville den utforska “omvärlden” och satte kurs ut mot “byn”,, då husse kom med traktorn hemåt ser han nåt på vägen ,, joo vår Jussi kom emot honom, han stannade och tog med Jussi i hytten o så kom dom båda hem, allt slutade lyckligt. Trevlig samvaro med era kaniner,, önskar vi från öst-nyland.

Kommentarer är stängda.