29 december, 2014 av Charlotta

Julgranen, marmeladen och skogsbyxorna

Ja, nog är ju julen en konstig högtid. Allt ska vara så tipptopp och tussilullandodis. Ingen får vara arg och allt ska vara skinande blankt. Nej suck sade jag, lämnade dammsugarslangen mitt på köksgolvet, struntade i städandet och släpade in en gran istället. För gran ska det vara, även om vi inte skulle komma att vara hemma. Mer kaos i röran. Barr i hela huset och en porslinsgrunka kom ner från vägen till lika som granen svepte förbi. Julgransgeneralen klädde granen själv, dock med lite hjälp av mamma så inte gran och allt skulle stjälpa utåt golvet. Jag knöt fast granen i taket ifall alla bollar skulle hängas på en och samma sida.

DSC_0313[1]

En bild av julgransexperten mitt i hängandet av julgransgrannlåterna.

I bästa julgranspåklädarkläderna, långkalsonger och t-skjorta klädde vi granen och den blev riktigt fin bara vi fyllt den med så mycket tingeltangel att man knappt kan se att det är en gran.

Så for vi till Åland. Har vi allt nu, när ska vi stiga upp. Är alarmet på. Packade jag alla julklappar….. NEJJJ, det ligger ju en påse under trappan också. Upp ur sängen och så packa lite till. 4 timmar sömn senare ringde klockan och vi masade oss iväg, och sen gick julen ungefär sådär som den ska. Julfreden på tv. Kalle anka på tv och så kom tomten. RIKTIGA TOMTEN!!! Sade Mathias när tomten gått. Och så åt vi mat, drack glögg och allt det där. Sen var julen slut. The end.

Ja, nog är den fin julen och nog är det lite tråkigt när den är slut, men till lika, VA SKÖNT!!!

Hem kom jag annandagen och nu ska jag göra som så många andra, dra till skogs!

Jag vet inte varför, men på något vis tycker jag mej ha märkt att det är fler, inte bara bland mina bloggkollegor, som folk drar till skogs så fort julen varit och farit. Det är någon sorts ”riktigt arbete” man längtar efter, efter att ha suttit inomhus och klämt ner choklad, skinka och  marmelad i långa banor. Man hinner ut i skogen några dagar innan följande baluns, nyårsfirandet. Håhhå. Jag är så trött och slut så jag skulle lika bra kunna strunta i hela nyårsfirandet. Det lär nog bli 2015 fast inte jag står med skumppaglaset i handen och lovar en massa grejs, jag redan när jag lovar det vet att jag inte kommer att hålla/göra det. Man kan lova sej själv att börja motionera, äta hälsosamt, sluta röka/dricka eller någonting annat vilken dag på året som helst, det är i slutänden bara upp till en själv om man vill eller inte. Att man står och lovar nåt på nyårsafton är kanske lite roligare än en tisdag i september, men det är i ens eget huvud det sitter om man uppfyller det man lovat sej själv eller inte iallafall. Nåå, visst är det roligt med nyår. Ett helt nytt år, fullt av nya möjligheter, nya äventyr, ja vem vet vad det nya året kommer att föra med sej?

Entusiasmen över nyårsfirandet låter jag lägga sej en stund och istället får jag entusiastiskt dra på mej skogsbyxorna. Lika mallig i år som ifjol, och alla andra år, är jag åt att jag även i år ryms ner i mina skogsbyxor jag fick för ca 15 år sedan. 🙂

4 svar till “Julgranen, marmeladen och skogsbyxorna“

  1. Sara skriver:

    Karln i vprt hus sku oxå me våld ut i skogen på lördan… Kanske de e normalt 🙂 Jag tar de lungt så länge 🙂

  2. Nisse skriver:

    Kanske ni har litet varmare men här var det -20 idag så jag lät traktorn stå. Redan i går var hydraulikoljan så styv att speciellt gripen blev riktigt långsam. Men vi var ett varv till Tallmosan och sågade upp vägen. Kallt blev det i alla fall om både fingrar och tår så vi kom snabbt hem.

    Huvudsaken med skogsarbetet mellan jul och nyår är att söka efter alla kläder och don och få igång systemet igen. Av nån anledning sprids motorsågar och annat ut under sommaren och hösten så man får samla ihop allt på nytt. Så där i princip har jag speciella ställen för skogskläder och motorsågar men ibland lånar man dem till annat …

  3. Daniel skriver:

    Fastän skogsbyxorna passar kan det vara bra att förnya dem, skyddet i dem kan bli sämre p.g.a. tvättar, bensin, olja, värmen när de hänger i pannrummet och mekaniskt slitage. Jag har ett ärr på benet där sågen gick igenom skyddsbyxorna utan att kedjan stannade när jag skulle nöta på ”det gamla paret”! 🙂

  4. Charlotta skriver:

    Hej Daniel.
    Mycket möjligt att de skulle behövas en uppdatering på det området också. Tanken har slagit mej… De byxor jag har är inte heller de mjukaste och smidigaste man kan tänka sej. De byxor man hittar i butikerna idag är mjukare och smidigare och lite annorlunda, så redan bara det är en frestelse i sej. Har försökt vårda byxorna så gott det går för att de skall hålla, men tiden gör alltid sitt, hur väl man än vårdar sina saker. Det kruxiga i det hela är att man inte heller vill/kan pröva byxorna. Att dra dom på en stock och gå löst på dom med motorsåg ”för att testa dom” är inte heller en bra lösning. Jag tror jag fortsätter en stund till med de byxor jag har, men skall lägga dina ord i minnet, kanske jag får för mej att börja söka och forska i utbudet av skogsbyxor i rumpnissestorlek till näst 🙂