5 februari, 2015 av Charlotta

Poff sa det – borta!

Inspirationen sa poff. Och vart tog den vägen?

Ibland tänker jag, att nä… De får va, finns annat att syssla med. Tror jag gör slag i saken imorgon. Har ju inte skrivit nåt på länge. Jag kan inte släpa på, på bloggen heller. Måste ju skriva. Men, egentligen ska man inte det, skriva om man inte har nåt att berätta, som är nåt att läsa för någon annan. Huvudet är tomt. När man ska skriva nåt, blir det bara hackat och malet, och nä. Stop. Dags att gå ut. Att sitta och grubbla ihop nåt blir ALDRIG bra.

Så går man ut, och sågar lite. Efter en stund känner man sej otroligt nöjd och duktig. Och så börjar man fundera… traskar runt och så kommer man på att dehär, det sku kunna bli ett blogginlägg. Jag bara måst få skriva om dehär. Kanske man kan få in en liten filmsnutt… Prövar igen, det är knepigt och egentligen vet jag inte riktigt hur man ska göra, men dit har jag fått de tidigare klippen, så nog ska det väl gå. Om jag börjar där, och går runt dit och så tillbaka. Joo…, de blir bra, men, jag måst ju berätta vad det är jag filmar… Jag som hatar att höra mej själv, fel säger jag, rörigt brukar de bli, äh, strunt i de, inte är det nån skillnad. Det blir vad det blir…  PLAY!

Att upplysa folk om att bönder inte ligger och spottar i taket bara för att det blivit vinter är ju en av orsakerna till att jag började blogga över huvud taget. Ibland får man på sommaren av sommargäster frågan att ”-vad gör du på vintern då?” … Jag kan ju förstå att de frågar. Åkrarna ligger med täcke på, fåren står inomhus och ska bara matas 2 ggr/dag, och när man svarar nånting i stil med att ”-nåjaa, jag brukar nu pynja på lite i skogen och sådäär… ett som annat”… Då kan de se på mej och endel tänker nog säkert, ”-jahaja, och jag går till jobbet klockan 8 på morgonen kommer hem när det blivit mörkt vid 17 tiden och du pynjar på i skogen”… Till mitt direkta försvar brukar höra att jag svarar nåt i stil med: Jag jobbar dubbelt upp sommartid, har 24h/dygn, 365dgr/år ansvar för att X antal djur skall hållas i livet och må bra. Nåja, det är ju ”bara” får, men det är också liv att respektera, osv osv habbla babbla bla…

Och så inser jag än en gång att det behövs att folk berättar om bondelivet och hur det fungerar. Varför??? Enkelt – Bondelivet liknar ingenting annat. Dessutom är det en invecklad värld, som sist och slutligen hela mänskligheten är i behov av. Fast det i dagens priskrigarvärld inte verkar så… Men, när åt du senast nåt som inte hade med bönder att göra?

Nä, svårt det där…

Och just därför skriver jag på. Kanske inte alla dagar, och ibland mer sällan, men det är främst för att det inte hänt nåt nytt. Jag tror alla skulle bli lite nerviga i trådarna om jag skrev om varje gran som kommit ner, eller varje får jag skrapat bakom örat 🙂 Men, liksom de andra av mina kollegor här på bloggen, så bloggar även jag på, ibland mer intensivt och ibland ordentligt mer sällan.

Ha de gött alla som läser, säg gärna hej om vi möts 🙂

4 svar till “Poff sa det – borta!“

  1. Janette skriver:

    Jag tackar för att ni bönder orkar blogga och berätta om er vardag. Det är otroligt viktigt att det berättas om vardagen och alla mödor som bönder har för att sätta mat på våra bord. Även om jag är bonddotter och rätt väl medveten om att det inte alls är solsken och dans på rosor att vara bonde känns det väldigt bra att få läsa om hur verkligheten ser ut idag. Även när ni upplever att det inte finns nåt nytt att skriva om så blir det intressanta inlägg!

  2. bondgumma skriver:

    Jag håller helt med Janette ,, det är så enkelt och bra då man får läsa era vardagliga sysslor,, Gårds-sysslorna hos oss om vintern är nog lite enklare än vår-sommar-höstjobben då det är fullt opp. Jag som ”bondmora” har det enklare nu, men det ska skötas kontorsjobb o alla lappar ska vara klara för deklarationen och mycket ska redovisas, eu-papper hit o dit ,, karlfolket har snöjobb o avverkning i skogen osv. vi har inga djur , bara de vilda som finns runt oss i skog o mark… Måste ännu berömma er allihopa som ger er tid att skriva om era olika ”uppdrag” det finns inte ett endaste onödigt skriveri,, alla är så bra och välskrivna,, det må vara riktigt vadsomhelst. Bondelivet är för många ett ”mysterium” och många är de som tror vad dom själva vill om oss,, oftast är det inte alls nåt positivt, men jag brukar trösta mej med att då man inte vet hur och vad, då ”skriker” man mest . Nu en bra afton med goda Runebergs-tårtor till kvällskaffet/te till Dej och de andra bloggarna,, FORTSÄTT att berätta. Hälsningar från bondgumman o bonden från öst-nyland.

  3. Nisse skriver:

    Jo, det är så med inspirationen att den är lika oförutsägbar som vädret :-). Ibland har man en hel del att skriva om och ibland så tycker man att alla uppslag är blääh …

  4. Maj skriver:

    Jag följer med vad du skriver, alltid lika roligt att läsa! Kommenterar väldigt sällan, kanske jag borde bli mera aktiv.