12 februari, 2015 av Charlotta

En liten filmsnutt från skogen

Tyyyyssstnad ……. Tagning!

Och så blev det som det blev. Nu när jag ser på mästerverket efteråt tänkte jag att nä, dehär kommer ju ingen att begripa någonting av! Jag gör som jag brukar, öser på en salig röra ord, vinglar iväg genom granarna och än var det hit, än dit, nutid-dåtid och har varit och ska bli. Så jag ska försöka skriva en liten medföljande text till filmen, så blir den kanske en gnutt lättare att förstå.

Jag rydjar på samma åker som jag gjorde ifjol. Men i andra änden. Den gamla åkern är tänkt att bli bete åt fåren. Åkern har inte varit mej jättebekant särskilt länge, den har alltså inte hört till min släkts historia sedan ”hedenhös”, alltså är den lite främmande, men den är ju på samma holme, så helt obekant är den inte, men man har liksom inte ägnat den några tankar förrän jag nu fått för mej att, 1000an, nu ska den upp!

När jag har gått där har jag inte haft någon karta över åkern i huvudet, nu har vi hittat en gammal karta och det klarnade med en gång hur alla små tegar egentligen ska se ut. Ska försöka återkomma till den i något skede…

I filmsnutten filosoferar jag över när åkern senast var i bruk, träden som här växer är ca 30 år gamla, några äldre, men poängen är att man kanske odlade åkern senast för över 30 år sedan, kanske 50. Det vet jag inte. Men det spelar inte så stor roll när allt kommer omkring. Nu är nu, och som den ser ut nu så gråter och suckar nog han som inte orkade och hade makt att hålla alla knutar av den gamla gården i prima skick. Han sitter på molnen sedan ca 15 år tillbaka, men, han finns i mina och våra tankar lite nu som då. Han skulle antagligen säga nåt i stil mej, ”håhå, nej en ni ork hald på och spela me hetenn”. Till lika vet jag att han ler när tallarna faller. När han gick bort trodde han nog inte att en envis liten tjej sku ställa sej och ge sej ”den” på att åkern skulle upp, nej, han såg nog hela holmen som en obebodd ö i framtiden, en ö, övergiven 10 av årets 12 månader, en av många andra likadana.

Men, så blev det inte, återstår att se hur det går med holmen i framtiden. Nåja, nu är nu, och för nån dag sedan gick jag som sagt och tassade runt med telefonkameran på det som bete skall bli. Jag tog ”landmärke” på mönkkisen, och brasan och så gick jag en ”rund” lov och filmade åt alla håll och kanter. Det är knappt så jag själv håller ordning nu efteråt, åt vilket håll jag filmar i alla skeden, men det är inte det som är poängen, poängen återstår det att se om det blir någon av alls, men jag ska försöka filma en gång till sen när jag kommit en bit, så man ser skillnad på då och nu.

Nu blev ju inte formatet på filmen riktigt som jag önskade, men, ja, kanske man ser lite av dikesjakten, granväggen och brasan ändå 🙂

7 svar till “En liten filmsnutt från skogen“

  1. Nisse skriver:

    Videon är bra. Men jag märker att du har en hel del jobb i skogen … Även om träden inte är så stora så tar det tid att ta bort dem allihop.

  2. skogshuggarn skriver:

    Ingen snö i skogen hos er. Var det filmat nyligen? I Borgå finns det nog en hel del snö i skogen.

  3. Charlotta skriver:

    Jo, det tar mycket tid, granar, granar, granar, blir inte mycket av dem, men tid tar det. Att hugga björk, tall och i synnerhet al, som ofta är långa stammar och en tofs grenar i toppen är rena semestern. Vi har överlag inte haft så mycket snö. Det är filmat för någon vecka sedan, efter det kom det lite snö, men jämfört med snömängden på filmen har vi idag nog ännu mindre. I och för sej tacksamt, man behöver inte plumsa i snö, men å andra sidan kan man inte skylla på snömängden då man kanske lämnar lite höga stubbar 🙂

  4. Kurt skriver:

    Man får nog ändå inte skylla på snömängd när det gäller stubbhöjd!

  5. Charlotta skriver:

    Jasså är det så Kurt 🙂 Ibland tycker jag att jag lämnar höga stubbar, och nåt måste man ju bortförklara sej med 😉 Ett år var det riktig snövinter och ca 30-40cm snö där jag röjde sly, (trodde jag, ställvis var det betydligt mer snö…) enbuskar och allvärldens krafs i en stening backe, då trampade jag lite kringom träden och fällde. Man fick vara lite försiktig för att inte såga i sten hela tiden, bra och snyggt blev det, då, men när jag på våren gick och tittade konstaterade jag, att jag kanske skulle ha behövt spade med mej… Fast jag trampat runt det jag skulle såga av var stubbarna ändå 15-20cm ”för höga” Det blev så mycket snö under fötterna när jag trampade, så med facit i hand skulle jag ha behövt gräva fram alla träd, men, när man sågar X hundratal enbuskar och sly, nä, då får det nog vara. Beklagade mej över stubbarnas höjd, men fick trösten av pappa att, ”-nåja, bara man slipper över dom med traktorn så är det ingen fara”. Han är glad bara det inte blir klabblängder kvar i skogen, och nöjd över att få hjälp med veden. Mina stubbar är inte slickade längs med backen, men visst kommer man över dom med traktorn 🙂

  6. Nisse skriver:

    Det är besvärligt med gallrandet då det är mycket snö. Just på grund av stubbarnas längd och så faran för att såga i sten. För traktorn är korta stubbar inte alls bra – de kan ta hål på ringarna (däcken som man säjer i Sverige). Då är det bättre med litet längre (30-40 cm) för då viks de ned i stället. Inte för att det är roligt att gå på sådana ställen. Mest faller man pladask hela tiden …

    Jag bestämde mej för att såga stockträd då det kom så mycket snö men nu har en stor del smält bort så kanske jag kan gallra litet i alla fall.

  7. vändag skriver:

    VÄNDAGS hälsningar till Dej för fina inlägg i bloggen.
    Hälsar öst-nylänningarna