6 september, 2015 av Kalle

Man undrar ju

Man undrar ju nog lite vad detta skall bli till.

Idag var jag ute en runda och vandrade över åkrarna. Det var visserligen vått och ogästvänligt, men just då kom inget regn. Det kom sen senare på dagen. Nu är det inte regnet som är det stora problemet för tillfället, utan det är almanackan.

Jag kan väl konstatera att växtligheten ser oförskämt bra ut med tanke på vilken skräpsommar det har varit. Vårrågen ser lite trött ut, men där har jag ingen referens så jag vet inte – vi får se. Rypsen som är sådd i juni ser riktigt riktigt bra ut, den som såddes i maj tvekar jag lite över men vi får se där också.

Kornet däremot är en liten fröjd, och en katastrof att skåda. Stora fina ax, jämn växtlighet med stora korn i. Problemet är bara att det ser ut såhär:

DSC_0015

Grönt.

Korn som är såhär grönt den 6 september vet man nog inte hur det kommer att gå med. Nu ser ju inte alla ax ut såhär, men tillräckligt många för att det skall vara illa. Som det nu ser ut så kanske – tre veckor till. Då har vi oktober här. Kornskörd i oktober låter inte som någon hit precis.

Inte blir det bättre för nerverna heller att min kompanjon i torkrian smällde fast dörrarna i går på eftermiddagen och förklarade sig klar med skörden. Det har aldrig tidigare hänt att den ena av oss skulle vara klar innan den andra börjar. För torksämjans skull är det förstås bra, och för honom är det såklart bra, men jag tycker nog jag känner tiden flaxa iväg lite onödigt snabbt nu. Jag har inte ens gjort klart sista servicejobben på tröskan, och vagnarna står ännu till viss del med lågsidorna på, jag kan liksom inte uppbringa motivation att fixa det ännu.

Dock vill jag å det bestämdaste ändå förneka att hoppet skulle vara ute. Målrakan med spannmålen brukar gå snabbt, så nog kan det vara att jag kör av kornet redan nästa helg, men då skall nog vädret vara snällt denna vecka som kommer. Sol, värme och blåst. Då blir det nog bra.

Ett annat problem när almanackan kommit sig såhär långt är att dagarna blir kortare. I mitten på augusti brukar det gå bra att tröska till 21.30 utan daggproblem, den här tiden på året kommer nog tvångsstoppet mot redan klockan 19.00 för att sen krympa snabbt i takt med att tiden lider. Det är här vinsten med sommartiden kommer in i bilden. Jag vågar inte ens tänka på hur det skulle vara om vi hade ”normaltid nu”, inom bara nån vecka skulle stopptiden vara 17.00 vilket inte alls låter som fungerande förutsättningar.

Jag tror att om enda politiska parti som skulle driva på sommartiden vore De Gröna så skulle jag kunna tänka mig att rösta på det, för så viktig är klockomställningen, för mig är den helt avgörande för en fungerande höst.

Jag avslutar med en bild till, för det är sällan en blomma får mig att skratta, men det lyckades faktiskt gynnaren på bilden nedan med igår.

DSC_0014

Det är den enda blomman som kommit igång i solrosåkern, på 4 ha står EN blomma och stirrar på en. Den här blomstergynnaren har helt klart tänkt fel, för hon har inte förstått att på denna gård är man aldrig först, utan man gör allt i sista minuten. Så tänker icke denna pigga solros.

2 svar till “Man undrar ju“

  1. Jordbrukare skriver:

    Sommartiden har väl inget med saken att göra. Det är ju bara att ändra sin egen dygnsrytm så får man skördat precis lika mycket under dagen, om man inte ska vara i lönearbete på dagen förstås.

  2. Kalle skriver:

    Precis just där var det. Eftersom jag går i lönearbete är det precis som jag skriver, ”för MIG är det helt avgörande” Jag meddelar min åsikt om sommartiden, inte någon allmän lösning. Däremot kan jag på ett helt allmänt plan konstatera att det redan nu skulle vara kolmörkt halv nio om vi inte hade sommartiden, och det har jag svårt att tro att så många skulle gilla.