20 juni, 2016 av Kalle

Nervklott

Det var ett uttryck som någon vis person myntade för länge sen. En annan variant är ”Jag tål inte sånt jag inte förstår”

Till den kategorin hör vissa fel och problem som man kan råka ut för som bonde, men inget har någonsin förbryllat mig lika mycket som detta som nu kommer att berättas. Problemet är olöst än idag så jag tar gärna mot tips på vägen som skulle kunna bringa klarhet.

Det handlar alltså om min grävling, en Ford 655 som i övrigt är i bra skick och samarbetar klanderfritt.

För två somrar sedan körde jag fast i skogen så att hela maskinen låg på buken och det var ett evinnerligt bökande innan jag till slut kom loss för egen maskin efter brukande av mera våld än vad som kändes bra. Genast när jag kom upp på vägen kände jag att något var galet i styrningen, den liksom stämde inte med rattrörelserna och hjulutslagen. Konsulterande gav vid handen att servopumpen givit upp och en ny införskaffades och monterades. Allt var bra några veckor, men sen märkte jag att styrningen bara fungerade med kall servoolja. När maskinen varit igång ca en halv timme försvann styrningen helt. Alltså den fungerade men blev oerhört trög.

När jag försökte tvinga den att styra tömde den ut all servoolja på hyttgolvet. Orbitrolen hade kraschat. Maskinen lämnades till Fordservice för orbitrolremont och i samband med det upptäckte reparatören att stången i ena servotuben (det finns två – en till varje hjul) var lite krokig. Inte mycket men dock. När tuben plockades upp återfanns en hel del metallspån inuti cylindern och här trodde vi roten till det onda var. Cylindern fick en ny stång tillverkad på ett nästan lokalt metallföretag och allt var frid och fröjd – tills jag två månader senare såg att cylindern var böjd igen. Denna gång VISSTE jag att jag inte kört mot något eller överansträngt styrningen eftersom jag ju varit paniskt rädd för att något skulle hända igen.

Totalt uppgiven monterade jag en ny stång (av samma leverantör) och började köra ännu försiktigare. Nu undvek jag fulla hjulutslag eller att pressa styrningen om den ”tog emot något” Jag var också noga med att inte vrida hjulen stillastående utan styrde bara när maskinen rullade. Det gick bra. Hela vårsådden 2015 lastade jag storsäckar med frontlastaren och det gick bra. Under året har jag också använt maskinen en hel del och inga andra problem än lite läckande olja har uppdagats.

Tills i vårsådden i år. Jag hade väl lastat ca ett tiotal säckar å 650 kg när jag tyckte att maskinen styrde konstigt. Steg ur och möttes av följande syn:

1462691390407

Vad jag riktigt tänkte då vet jag inte, det är mest som ett luddigt minne, men nervklott är väl ganska nära sanningen.

Här står vi nu och försöker fundera. I detta nu är cylindern på bilden borttagen och jag använder bara den ena, men det funkar nu sådär och helst skulle jag nog vilja ha tillbaks båda. Däremot är det fullständigt meningslöst  att reparera den krokiga och montera den igen, för jag vet vad som händer. Den kroknar. Och det håller jag på att göra också.

Traktorreparatör har tillkallats och han har konstaterat att övertrycksventilerna öppnar som dom skall. Längden på cylindern är också rätt och det är bara den ena av två styrcylindrar som krånglar.

HJÄLP!!!!

6 svar till “Nervklott“

  1. Gäst skriver:

    Kan slangarna möjligen blivit felkopplade i något skede så de arbetar emot varandra?

  2. Stefan skriver:

    Kan det finnas skräp kvar i hydraulsystemet, som ger ventilerna problem att fungera? Känns som att cylindrarna fått för sig att arbeta mot varandra och den svagare fått ge efter.

  3. maskinisten skriver:

    skapa konto (om du inte redan har) på maskinisten.net och ställ frågan där med samma bild så får du säkert svar ganska snabbt.. om de skulle vara kopplade att trycka mot varandra skulle detta nog även märkas i ratten? går det att köra med en cylinder eller blir det trögt?

  4. Dånö Matte skriver:

    Hej Kalle. Studerar bilden din. En liten fråga,sitter armen till paralellstaget o armen till styrkolven på samma bultar? Eller e de ett helt stycke? Funderar på om armarnas läge i förhållande till varann kan ha ändrats när du bröt dej ur vattgropen i skogen. Typ att bultarna på spindellagret kroknat en aning. Då får inte kolvarna exakt samma rörelselängd varvid den längre kroknar.. Eller e jag helt ute o cyklar? Bara en teori som kom opp i mitt huvud.Mvh Mats.

  5. Olav K skriver:

    Kan det vara mjukare material i denna än originalstången ???

    Mvh. Olav

  6. Skogshuggarn skriver:

    Det är förmodligen som Oöav säger, för jag har råkat ut för samma sak. På min grip höll den gamla stången över 20 år tills den brast och jag lät tillverka en ny som kröktes efter någon månad. Det kan vara en orsak.