…….blev kort i år. Speciellt om man jämför med fjolåret.
I år körde värmen i slutet av maj allt (nåja, inte allt men en hel del) i blom och det blommade ut snabbt. Sen kom kylan och tog en del av blomningen, jag fick en del frusna jordgubbsblommor trots täckning med täckväv. Därefter fullbordade ett par dagars storm blomningens avslutande. Vinbärsbuskarna hann pollineras ganska bra under den varma veckan men hur det är med skogsbären har jag inte hunnit kontrollera. Undrar också hur bina har hunnit med i vår när det blev så intensivt. Till exempel på Eriks minnesträd som är ett familjeträd där fem sorter samsas på samma rot hann en del sorter blomma ut innan andra hann slå ut i blom. Jag har inte i skrivande stund hunnit kontrollera hur fruktsättningen lyckats men förhoppningsvis har någon av pollinationssorterna blommat tillräckligt länge.
Blomstertiden……
……är också skolavslutningarnas tid och med dem studentdimissionerna. Speciellt de senare har jag inte förstått den stora uppståndelsen kring. Kanske för att vi inom vår familj inte haft studenter? Frugan gick faktiskt ett år i gymnasiet men hoppade av till förmån för yrkesstudier. Själv visste jag att jag ville jobba inom jord- och skogsbruk och såg därmed ingen nytta med ett studentbetyg. Farsan som jobbade som timmerman på byggen i stan tyckte att jag som hade lätt för att lära mig skulle utbilda mig till byggmästare “för dom hade ett lätt jobb” och i så fall skulle antagligen en studentexamen ha fordrats. Men jag ville som sagt annat. Att jag sen efter avslutad trädgårdsmästarutbildning i min roll som arbetslärare på trädgårdsskolan hamnade att skola jämnåriga studenter till trädgårdsmästare stärkte ju inte precis min syn på nyttan med studentbetyget. Till och med några av mina jämnåriga ifrågasatte nyttan då de nu påbörjade yrkestudier som jag redan avslutat.
Då i början av 80-talet samsades studenter och grundskolsgångna elever på samma klass och inte såg jag heller som lärare någon större skillnad i kunskap dem emellan. Studenterna hade kanske lite lättare att ta åt sig teorikunskaperna tack vare högre ålder och mer studievana än grundskoleleverna men det var nog intresset för utbildningen som avgjorde mest åtminstone vad gällde yrkesämnena.
Vad gäller yrkesexamina som de facto ger behörighet till ett arbete har uppmärksamheten inte åtminstone tidigare varit närapå lika uppskruvad även om också de med all rätt firas i större grad numera. Själv gillar jag personer med gott handalag som får praktiska saker uträttade utan desto mera beräknande. Därför beviljar vi ett litet stipendium ur Eriks minnesfond till skogsskolan, den skola där Erik trivdes bäst, för att tilldelas en elev med praktiskt kunnande och visat gott kamratskap. Också föreståndaren i lågstadiet förstod att värdesätta praktiskt kunnande och tröstade oss under en föräldrakvart då vi oroade oss över Eriks dyslexi att han märkt att de elever som haft lite svårigheter under skoltiden är de som han först möter i en fin sportbil.
Så utan att på något vis ringakta det arbete som ligger bakom ett studentbetyg så undrar jag vari uppståndelsen och “hypen” med dimission ligger. Kan någon med erfarenheter om nyttan med studentexamen förklara det för mig? Kommentarsfältet är öppet för diskussion! Och tycker någon att jag hellre ska ägna mig åt att bryta sten än dylika funderingar så är det också OK att meddela det 🙂
Jaa-a, vad skall man säja ? Jag har både praktisk och teoretisk bakgrund. Allt sedan jag lärde mej gå har jag varit med i bondearbetet, körde hästräfsa förrän jag nådde ned till pedalerna och traktor likaså. Fick 10 kg spik och en hammare i julklapp som femåring (vill jag minnas) och har byggt sedan dess. Men jag har alltid varit intresserad av matematik, naturvetenskaper, historia och språk. Började bygga elektronik som 11-åring och for till mellanskolan vid den tiden. Jag trivdes alldeles utmärkt i skolan och läste allt jag kom över från romaner till tjocka historieböcker och faktaböcker. Jag har helt enkelt bokpippi. Så det var aldrig fråga om annat än att jag skulle ta studentexamen och bli elektronikingenjör. Senare blev jag forskare i teoretisk datateknik, matematik och logik. Doktorerade och skötte till sist en professur i datateknik (men det var det sämsta arbete jag haft …).
Hela tiden var jag med i bondearbetet och missade bara en vårsådd – då jag var i Dragsvik. Ingen formell utbildning alls inom praktiskt arbete. Allt jag kan har jag lärt mej genom att göra. För ca. 12 år sedan blev jag till 150 % bonde och det var det bästa beslut jag gjort.
Så vilken nytta av att vara student ? Personligen uppskattar jag väldigt högt allmänbildning och kunskap inom alla möjliga områden och också tuff teori. På min tid var utbildningen av högsta klass i vårt land (vilket man inte kan säja nu mera). Inte har jag haft direkt nytta av den teoretiska utbildningen i bondelivet utom att jag kan skaffa varor och kunskap på nätet på tio olika språk. Men nyttan är indirekt. Den teoretiska bakgrund jag har gör att jag inte bara vet HUR det skall vara utan också VARFÖR. Jag hör alltså till det gäng som gör upp reglerna och standarderna. Poängen med att veta varför är att man då lugnt kan bryta mot alla reglerna för man vet vad som är viktigt och vad som inte är det. Förstås blir man ju i gräl med alla som bara lusläser paragraferna och följer dem till punkt och pricka utan att fundera över om det är bra eller illa. Tyvärr hör yrkesutbildade till den kategori som lärt sej att så här skall det vara – men de vet inte varför. Så vi är i ständigt gräl.
Intressant nog har jag lärt mej mest nyttiga saker inom bondelivet av grannar som bara har folkskola som utbildning. En granne har läst allt han kommit åt och han har en väldigt avancerad kunskap om allt från svarvning till filosofi. Så det är inte fråga om utbildningen utan om personen. Jag är ju mycket skeptisk till begreppet “behörighet”. Det är i min mening fråga om att skaffa ett papper som ersätter verklig kompetens. Om man hårddrar det så kan man säja att en inkompetent person måste skaffa sej “behörighet” …
Men teoretisk utbildning ger ju en ganska heltäckande kunskap i jämförelse med att läsa en bok här och en där. Och den ger en betydande självsäkerhet – man vet vad det är frågan om ända från grunden.
Nåja, jag är alltså kluven. Att vara student eller professor betyder inte att man är ett dyft bättre än en gammal bonde med folkskola. Men jag tycker att det är fasen så roligt med teori (och ganska nyttigt) …
Jag gick själv i yrkesskola till landsbygdsföretagare, planen var gymnasiet men det blev inte så. Jag är tudelad till vilket som var bättre. Nyttan med landsbygsföretagarexamen är att jag kunde bli bonde direkt efter examen.
Gymnasiet ger en teoretisk bredare grund som kan vara till nytta senare i livet också om du är bonde, det praktiska jobbet lär man sig ändå senare i livet av “learning by doing”, för inom jordbruket så finns det hundra olika sätt att göra och lösa problem på och varje gård är unik.
När jag sen började studera till agrolog som vuxenstuderande så var mina klasskompisar uteslutande de som hade studentexamen, vilket ledde till att läraren fick förklara för dom vad man gjorde med en slåtterkross…
Nej, jag skulle helst se att man kan ta en yrkesexamen men ändå läsa dom “viktigaste” ämnen som matematik,modersmål, och språk på gymnasienivå.
Har du kunskap i ditt huvud kan du åka värden runt och jobba var som helst. Ingen konkurs i världen kan ta kunskaperna ifrån dig. Sen kan man återvända till hemsoporna när man fått nog.
Är själv bonde i trettonde led men sade till mina barn de får inte bli bonde som huvudyrke. Det är för mycket jobb och för lite lönsamhet. Nästa vår blir tredje barnet student. Skall man ha ett bra jobb så är det minst fyra språk som gäller. Tre kan ju alla !
Kombistudier är ett alternativ. Student + yrke. Men det är väl fyra ämnen de läser men skall man till universitet så beaktas minst sex,sju ämnen för att ha en chans att slippa in.
När jag började jobba fick man nytta av pensionspremier från 23 års ålder, allt före beaktas ej. Betala fick man nog. Blev ändrat senare till mera rättvist.
Jag håller med dig Christer. Studentexamen är helt onödig om man vet vad man vill och utbildningen inte kräver studentexamen. Är ju själv agrolog och hittills har jag klarat mig oerhört bra utan studentexamen. Håller också med dig om att uppståndelsen kring studentexamen är snedvriden. Det var kanske annat förr men nu klarar ju nästan alla studenten om de bara vill. Jag hade typ näst bäst medeltal av pojkarna på klassen när vi gick ut grundskolan. Jag och en annan for till Korsholms skolor, resten till gymnasiet. Fick nog minsann höra av klasskompisarna att mitt val var oerhört dumt men jag har aldrig ångrat det. Att vara bonde är världens bästa yrke, dock kanske inte det mest välbetalda men man måste nog trivas med det man gör oberoende av lönenivån.
Bra och känslosamt skrivet Christer! Håller med dig att man “glorifierar” studentexamen alldeles för mycket.
En yrkesexamen är i mitt tycke minst lika mycket värd för då har man ett yrke. per fd är inne på kunskap i
huvudet. Finns inte kunskapen, även den praktiska, i huvudet når den heller aldrig ut till händerna.Den praktiska kunskapen är minst lika mycket värd som alla världens vitsord Har försökt
övertyga våra barn att de skall lära sig språk för ett språk är aldrig tungt att bära men öppnar massor med
möjligheter. Tyvärr räcker det inte att förstå ett språk (engelskan kanske undantagen) utan att förstå kulturen
bakom språket. Ett bevis gott som ngt om Christers påpekande om sportbilen är mannen som introducerade
pizzan i Finland (gift med min kusin). Varje sommar läste han villkor i skolan pga svår dyslexi, gick ut som klassens jumbo från handelsskolan i Åbo. Klassen fick frågan om vilka målsättningar de har i livet. Han svarade: “En dag ska mitt
namn stå i neon”. Efter handelskolan grundade han under ett års tid 12 pizzerior i alla hörn av Finland, den
första i Vasa på nedre torget, Pizzeria nr 1. På min fråga x antal år senare vad han har för ambitioner blev
svaret att “ja ska omsätt över en miljard på pizzona, tå baket hittar ja på na annat!” Och han lyckades
med sin målsättning!! Han sa en gång: “Int behöv ja kuna läsa, he finns ju ander som kan he” och mottot
“make it easy”. Med exemplet vill jag få fram att kunskap kan vara mångfaseterad och inte alla gånger den
kunskap som är mätbar och glorifierbar i form av examina och vitsord. Att ha ett mål, en idé samt en förmåga att uttrycka sig (språk) och hitta rätt samarbetspartners kan mycket väl bära längre än toppbetyg
i teoretiska ämnen utan vision och tummen mitt i handen!! Med detta även sagt att ett yrke är inte mer värt’
än ett annat även om sätten att uppnå målet kan vara olika. Eriks minnesfond är ett väldigt vackert sätt
att genom stipendier föra hans tankar och sätt att vara vidare som en klapp på axeln åt andra ungdomar!
Bryta sten kan vara ett bra sätt att skingra tröga tankar med och ger tid att ägna sig åt funderingar!
Haf ett riktigt bra veckoslut!
Kloka ord Micke
Som Hávamál uttrycker det:
Byrði betri
berr-at maðr brautu at
en sé mannvit mikit;
vegnest verra
vegra hann velli at
an sé ofdrykkja öls.
Bättre börda
man bär ej på vägen
än mycket mannavett.
Sämre vägkost
man ej släpar över fältet
än övermått utav öl.
Från den isländska Eddan som myntades för en sisådär 1000 år sedan ungefär vid den tid då mina förfäder odlade upp åkrarna i Hindersby. Helt kort betyder det att “Kunskap är en lätt börda”. Fast det kan vara svettigt att skaffa sej den. (Ursäkta – det hör inte direkt till diskussionen men jag har pippi på gamla nordiska språk …)
Som ett tillägg till ovan om introduktion av pizzor kan jag nämna att början torde ha varit ganska svår om inställningen var den samma som när vi var ett gäng killar från lantmannaskolan till Nr 1 för att äta pizza
för första gången. I sällskapet fanns en närpespojk som undrade: “hitje va en stour an plätt men kvaför
je e spyona åp an”!
Visst, kunskaper och allmänbildning är inget jag ifrågasätter men ändå ser jag gymnasiet enbart som en förlängning av grundskolan och det är väl därför som jag inte förstår uppståndelsen kring dimission. Kanske kunde man lika väl baka in gymnasiekurserna i grundskolan? Eventuellt då med ett tionde år, min ådersklass hörde till de sista som kunde klara sig med 8 års grundskola sen blev det allmänt med 9 år och senare kunde man visst gå ett tionde år frivilligt påstår frugan här. Förundrades storligen för något år sen när en nybakad student undrade vad den där “laman” (recessionen i början av 90-talet ifall någon undrar) som vi pratade om var för något. Sånt borde väl höra till allmänbildningen eller hur går det sen när studenterna blir politiker med ansvar för landets ekonomi?
De ämnen du räknar upp är också sådana som jag tycker är viktiga och som jag också tyckte om, och jag läste en hel del under ungdomsåren. Men inte så mycket romaner, tror Shogun är den jag läste sist (och det är ju nåt tiotal år sen), den var intressant då den beskrev den japanska kulturen. Men skol- och faktaböcker i de ämnen jag tyckte om läste jag desto mer, när vi till exempel fick ny biologi- eller geografibok läste jag oftast från pärm till pärm redan första kvällen och kunde sen kontrollera om läraren höll sig till boktexten under lektionerna.
Som sagt så hade jag relativt lätt för att lära mig nytt under skoltiden, “abstrakt” matematik och finskan undantaget. Så länge matten kunde förankras i nåt praktiskt hängde jag med och jag är glad över att jag var sista kursen som hade gamla matten. Min ett år yngre syster räknade mest bollar och just inga siffror -mängdlära kallades det visst?- och det verkade alltför abstrakt för mig. Finskaundervisningen fick jag aldrig nån ahaa-upplevelse av och jag tappade intresset för det språket, på den tiden fanns bara en handfull finskatalande här i byn så tillfällen till praktik saknades. Engelskan gick däremot betydligt bättre av någon anledning. Svaga finskakunskaper är nog det som bromsat mig mest även om jag idag klarar mig någorlunda så länge diskussionerna rör sig kring jordbruk, väder och handel.
Teoretiska kunskaper i all ära men vet den som besitter dem inte hur de omsätts i praktiken är de inte mycket värda. Och numera tycker jag att det blir alltmer av den sorten, har råkat yrkesmän som fått såna underliga instruktioner av sina utbildade förmän att man undrar om dom alls lämnat pulpeten under sin utbildning. Det finns som bekant en hel del dylikt inom regelverket för EU-jordbruksstöden också.
Också jag retade mig på avsaknaden av yrkesämneskunskaperna hos studenterna under skoltiden.
På den tiden kunde man ta sig till trädgårdsmästare på tre olika sätt, ett års praktik inom branschen, ett års grundutbildning som gav trädgårdsbiträdesexamen plus ett halvt års praktik eller studentexamen plus tre månaders praktik vill jag minnas var alternativen för att bli antagen till trädgårdsmästarskolan. Jag gick enligt det mellersta alternativet med ett år (eller egentligen höst och vårtermin) i Lannäslund, skötte skoljordbruket inklusive växthuset tillsammans med nuvarande stadsträdgårdsmästaren i Jakobstad under de tre månader då skolan var stängd och plussade sen på med tre månader praktik vid Korsnäs handelsträdgård.
Så jag tyckte mig ha relativt bra grund att inleda fördjupande studier i trädgårdsmästarskolan på Överby. Repetition i all ära men nog retade det mig att få börja om från början då studenterna skulle lära sig grunderna inom näringen.
Dagens “kombistudenter” är väl nåt i stilen med det som du nämner sist, Robin?
Som jag skrev så tyckte farsan att jag kunde studera till byggmästare, jordbruket kunde jag sköta vid sidan om. Och visst kunde det ekonomiskt sätt ha varit ett mycket bättre alternativ men jag ville helst påta i jorden på heltid. Bygga har jag sen fått göra på fritiden 🙂
Det viktigaste är att få utbilda sig till det man är intresserad av och det har jag också låtit mina barn göra, kostnaderna för grundutbildningen har jag stött oberoende av val. För tillfället ser det ut som om åtminstone äldsta dottern ser sin framtid inom näringen, så gjorde också Erik.
Hör också till dem som fått mina pensionspremier konfiskerade 🙁
Pengar är inte allt. Även jag fick höra att jag borde gått till student, jag läste mellanskolsnivån i grundskolan.
Kanske hör “uppståndelsen” gångna tider till då det var ett fåtal förunnat att bli studenter och är något som hänger kvar trots att alla har möjlighet att bli det idag.
Tre år i gymnasiet ger den som inte vet vad den vill bli lite tid att fundera………
Tack för din kommentar Micke. Det är roligt med medhåll. Hade faktiskt räknat med lite mera mothugg och till och med någon som hade uppmanat mig att hålla mig till stenbrytningen och påtandet i jorden. Men det är just under dylika “siande arbeten” som filosoferande uppstår. Tyvärr räcker inte tiden till att sätta alla funderingar på pränt. Och kanske lika så bra det, det besparar läsarna lite kanske ibland onödigt cyniska tankar som uppstår 🙂
Med god tro och visioner kommer man långt men visst kan vägen dit vara lättare om man dessutom besitter lite kunskaper?
Erik fick sitt första och enda stipendium vid examineringen till skogsmaskinsförare och jag minns när vi nyfikna som vi var under hemfärden från Botniahallen bad honom öppna kuvertet att han svarade “he je vel in 20 euroslapp” (det är väl en 20 eurossedel). När han sen efter en stund sprättade upp kuvertet blev han ganska tyst, det var betydligt mera än så han hade beviljats av Einari Vidgréns (grundaren av Ponssefabriken) stiftelse. Uttrycket sitter för evigt i mitt minne och det bidrog också till att vi valde att bevilja ett litet stipendium ur den minnesfond vi grundade efter Eriks bortgång.
Ett gott men tyvärr lite blött veckoslut även till Er, Micke och andra kommentatorer!
Det är inte så lätt att introducera maträtter på nya marknader. Har förstått att memman fått motsvarande uttryck när den marknadsförts utomlands 🙂
Teori skall inte ge några praktiska kunskaper alls. Den är grunden för annan utbildning. Jag hade stora problem med de ingenjörer som kom till Tekniska högskolan från Tekniska läroverket. De hade en mera praktisk utbildning som enbart var till stor skada för högskoleutbildningen. Jag måste får bort deras praktiska tänkande förrän de kunde anamma den mera teoretiska utbildning vi hade – specielt inom abstrakt matematik. De direkt vägrade att tänka abstrakt och det var ju ganska fatalt då man försöker lära ut abstrakt matematik. Men det är nödvändigt att tänka abstrakt för att man skall kunna använda de verktyg abstrakt matematik använder – verktyg som är ytterst effektiva just inom mitt område som är teoretisk datateknik.
Själv hade jag också problem att lära mej den abstrakta algebran – kategoriteorin som är min specialitet. Det tog mej tre år av hårt arbete innan jag kunde förstå kategoriteorin. Först måste jag lära mej av med att se på matematiken som ett praktiskt “räknande”. Huvudsakligen gick det ut på att 1+1 absolut inte alltid är 2. Inom abstrakt matematik så är + bara en operator som råkar vara definierad på ett visst sätt i skolmatematiken. Inom binär matematik (datamaskiner) är 1+1=10 till exempel.
Kategoriteori är inte nånting man använder i butiken. Inte ens en tillämpning av kategoriteorin. Men den är nödvändig då man skall börja bevisa riktigheten i dataprotokoll och parallella och distribuerade system (såsom datanät). Att bevisa riktigheten med hjälp av “vanlig” matematik är omöjligt på grund av den extrema komplexiteten. Där MÅSTE man använda abstrakt matematik för att reducera denna komplexitet. Och vi byggde analysatorer som med hjälp av abstrakta matematiska modeller bevisade riktigheten (eller närmast fektigheten) hos de protokoll som används hela tiden inom nätet, till exempel mobilnätet. Ganska långt från jordbruket men det är mycket viktigt för jordbruket att mobilnätet fungerar. Vi har sett en hel del avbrott som beror på felaktiga protokoll och konsekvenserna kan vara förödande i dagens nätberoende samhälle. Vi är bara i början på utvecklingen av abstrakt matematik som klarar av dessa problem. Det är inte någon lätt sak …
Så teorin har en stor inverkan på det dagliga livet – men indirekt. Ett annat exempel är mitt favorittema: Shannons teorem. Shannon bevisade att över en kommunikationskanal med ett visst frekvensområde så kan man bara överföra en viss mängd data OBEROENDE av teknik. Rent praktiskt borde varje beslutsfattare lära sej förstå Shannons teorems konsekvenser, dvs. att det finns en absolut gräns för kapaciteten till exempel inom trådlösa datanät och att det ALDRIG kommer nån teknik som går över denna gräns. Därför är tilltron till framtida uppfinningar som ger mera kapacitet i mobilnätet helt felaktig och rena rama återvändsgränden. Vi är redan nu nära den gränsen så glöm all kapacitetsökning i mobilnätet !
Den som inte kan teorin gör helt korkade beslut. Det finns massor av “uppfinnare” som kastat bort hela sitt liv med att försöka uppfinna evighetsmaskinen vilket har bevisats vara omöjligt enligt termodynamikens första huvudsats (energiprincipen) som stipulerar att energi inte kan skapas – bara överföras från en form till en annan. Detta säjer i klartext att en evighetsmaskin aldrig någonsin kommer att uppfinnas. Och ändå försöker en mängd dårar som fnyser åt teorin att göra det.
Så teorin har stora praktiska konsekvenser. Det gäller bara att förstå vilka de är. Tyvärr kan inte alltid forskare förklara för andra vad konsekvenserna är. Åtminstone så att folk skulle förstå.
Teori är inte nånting man använder för att tillverka en skruvmejsel. Teori är till för att man skall kunna förstå. Varför det växer bättre om man göder växterna och varför en traktor rör sej framåt om man fyller på bränsle. Det är grymma mängder teori bakom tillverkningen av motorer till exempel. Det är inte nånting man lär sej i praktiken genom att se på.
Personligen gillar jag bondelivet för att det är enkelt men utan teoretisk forskning skulle vi fortfarande plöja med häst.
Studentexamen är ju en kvarleva från forntiden som jag tyckte var fånig men kamratskapet inom vår studentklass är fint och jag åker gärna på träffarna liksom man kan åka på andra träffar. Numera är studenten inte något annat än en som skall påbörja sin egentliga utbildning. Men jag vidhåller att vi fick (på min tid) mycket värdefull kunskap och speciellt ett nytt tänkesätt under gymnasietiden. Det var ett hack mera abstrakt tänkande då man gick i gymnasiet. För mej räckte inte ens det utan jag fick kämpa med ännu mycket mera abstrakt tänkande då jag började med högskolematematiken. Som inte räckte till utan då jag skulle doktorera så var det igen dags att försöka “avlära” sej den tidigare matematiken och börja på nytt med högre abstraktion. Det var inte lätt kan jag säja.
Inte är en professor bättre än en bonde – bara annorlunda. Han är (vanligen) helt hopplös då det gäller att odla mat. Onödigt att fnysa åt varken den ena eller den andra. Jag har suttit på bägge stolarna under långa tider av mitt liv och kan säja att bägge behövs.
När jag gick i högstadiet brukade jag skolk någon gång och far hem kör traktor, alltid fanns det något att göra “köra”. Minns när jag sade åt engelska läraren, ja behöv itt engelsk ja skall bli bond. 33år senare kör jag charterbuss och guidar lärare från London i helsingfors. Man skall aldrig säga aldrig man får äta opp det till sist. Nu i fotbollstider så har jag också kört sveriges landslag och zlatan . Det var en landskamp för några år sen. Sen när militärsamarbetet med sverige började avancera så fick jag köra pga mina språkkunskaper.
Det här gav en rätt bra CV som ledde till mitt nuvarande jobb. När kungen var på stadsbesök i Lapeenranta
var jag med i följet 10+2 bilar.
Nu på nationaldagen 6.6 hade vi 450 personer inbjudna till amben. Trädgården är jag ansvarig över. Sen är vi 2 om bilarna plus mycket annat.
Inte kan man riktigt utdöma en student som är 18 år. Det har gått så mycket tid och energi till mössan så de inte ännu hunnit lära sig självklara saker på landet. Koll på nytt vid 30,40,50,60 och som nisse 70.
Den en gång så duktiga 16 åringen står i samma by gräver i samma dynghög men 50 år har gått.
Nu bor vi som tur i ett demokratiskt land och får tycka,tänka och bli till det som vi själva vill.
Sta på de Christer ja star på de ja å! Packar väskan och är på väg till kontoret i Estland i morgon. Ska avlämna
en “broddskådanrapport” åt bondbloggarna när jag kommer tillbaka. Brukar skoj med estländarna och säg
att Harjumaa är Finlands sydligaste län!
Ponsse kom åt stora kunskaper om hydraulik från kvevlax skogstraktorfabriks(namnet bortlämnat medvetet) upplösning. Det var väl skopbank som styckade. Sen for fodertruckarna och namnet till nykarleby. Sen uppstod Logset i samma hall.
I cykliska branscher går det upp mycket upp sen ner mycket ner. Bra de gav stipendiepengar till orten som de hämtat kunskap ifrån.
Den tiden är förbi när man blir invald i riksdagen med två år i lanneslund. I dag fordras det mera utbildning.
Nu när persuna försöker med ryska i stället för svenska vid östgränsen. Ryska är inget för skoltrötta tonårspojkar som vill komma lätt undan. Ryska är svårt och det är bra med språkhuvud. Det är en annan sorts människor.
Där satt den, utredningen 😀
Kanske är det till och med lite teori i dagens skruvmejslar eftersom dom inte till skillnad från gårdagens håller för lite alternativ användning……. eller så är de bara för billigt producerade av felaktigt material eller materialet felhärdat. Vad vet jag? Men det vet jag att när morfar härdade navrar till stenborrning och järnstänger i sin smedja så var det ett gediget praktiskt kunnande som låg bakom, bland annat ljudet från hammaren och städet, metallens färg och proceduren under avkylningen avgjorde hur resultatet blev.
Det är inte enbart teoretiker som inte kan förklara vad teorierna betyder i praktiken, även vi som jobbar praktiskt gör våra noteringar och får erfarenheter som vi inte kan ge eller har tid att ge en teoretisk förklaring och då tenderar de att inte tas på allvar av etablissemanget.
Kunskap är utvecklingens moder och teorier och forskning behövs det är inget jag ifrågasätter. Till och med en enkel bondpojk som jag vet att datamaskinerna räknar med ettor och nollor trots att jag hade gått ut skolan när datamaskinerna gjorde sitt intåg i undervisningen. Och utan teoretisk matematik skulle vi antagligen fortsättningsvis räkna med kulramar, undrar om de alls används längre? Till och med forskning för forskningens skull kan i slutändan ge nåt användbart resultat.
Så här fnyser vi varken åt det ena eller det andra. Men jag måste tillstå att jag lekte med tanken om vilka enorma skördar killen som skrev 12 laudaturer kunde/borde åtstadkomma med tanke på de kunskaper han besitter då när jag läste rubrikerna. Och jag minns hur en av mina tidigare arbetsgivare berättade att dom en gång slog på stort och anställde en hortonom till sin trädgård men att han inte dög till annat än att stå i jordlagret och fylla torv i krukorna.
Var och en med sitt 🙂
Så du besitter ett riktigt språkhuvud trots allt Per fd? Det visste jag inte. Men bra om du får lite användning för kunskaperna från trädgårdsutbildningen i ditt nuvarande ansvarsområde i alla fall. Ditt fall beskriver ändå hur mångsidiga vi bondpojkar är trots allt 🙂
Joo dynghögen är densamma men den har antagligen växt lite under de 50 åren 😀
Här är också en broddskådanrapport under utveckling så kanske får du tillfälle att delge oss skördepotentialen i broddarna i “Finlands sydligaste län” vid hemkomsten.
Det går upp och det går ner för skogsindustrin och pälsnäringen precis som du beskriver. Faktum är att jag numera bor bara några stenkast ifrån platsen där företaget i fråga verkade i början innan flytten till Kvevlax.
Kanske skulle riksdagen fungera bättre med ett större antal ledamoter med 2 år på Lannäslund i bagaget? Utbildning är inte allt även erfarenhet behövs.
Nä jag har inte något har språkhuvud alls. Vill bara inte andra skall göra samma misstag. Nu går det på fyra svenska. Rikssvesnsk, skånska ,standardsvenska och dialekt. Sa å åt en svensk att han itt ska fell krukon i.
I sverige tappar man krukan men fäller träd. När vi säger hoppeligen ler de stort. Sen går det nog på finska och engelska också ganska mycket. Skall du till banken,posten, affären eller polisen är det finska eller engelska.
Har kört i hesa sedan 91 mer eller mindre i yrket. Träffade för fösta gången en polistjej som kunde svenska.
Vart pakkoruotsi kunskaperna försvinner är för mig en gåta.
Fruns bror är doktor i lingvistik på findlands bästa universitet, där kan jag fråga om det är något med språk. På amben har vi översättare om mitt huvud inte räcker till.
Kanske försvinner “pakkorouotsi”-kunskaperna på grund av att vi finlandssvenskar vill visa oss så duktiga på finskan. Själv brukar jag alltid börja på svenska i de fall jag har den minsta förhoppning om att det ska lyckas. Så gjorde jag också vid ett besök på Rödbergens polisstation men fick “täh, puhutteko suomea” till svar då jag i infon frågade var man hanterar passen.
Broddskådanrapportn var int så utförlig, begränsar sig till norra delen, men där ser det ganska bra ut, frånsett vissa skiften som ligger lite lägre till och ytvattnet inte riktigt hunnit undan på. Aktivaste odlarna hittar man i
mellersta och södra delarna som också odlar och inte bara sår. Finns odlare som med rågvete fått över
10.000 kg /hektar i fjol! Tidigaste kornåkrarna var i axgång och sista växtsjukdomsbekämpningen och
stråstärkning på senare tvåradskorn på gång. Höstkornet i ax och matar för fullt. Odlas inte mycket men
finns odlare som tycker att man får parerat arbetsrytmen bättre jfr med att ha enbart vårsådda grödor.