10 oktober, 2016 av Charlotta

Smidigt, men dyrt.

Ja, nog gick det ju smidigt…

Jag skickade 34 djur, i blandad ålder till slakt. Sålde slaktdjur.

Slaktbilen kommer till dörren och så lastar man på och så åker den. Nästan så iallafall. Till min fårhusdörr kommer inga lastbilar, men har man fast väg så gör den det. Så behändigt. Själva transporten var inte sådär katastrofdyr heller, riktigt överkomligt. Men till dörren kommer ju inte bilen, så det var att lasta på släpvagn och köra dem över till Kirjais och lasta dem sen från vagnen till lastbilen. Ändå, smidigt!

Och bilen var ren. Så ren! Det luktade inte ett smäck om den! Jag skulle gladeligen ha kunnat sätta mej varsomhelst på golvet därinne, med vita byxor och äta plättar utan att rynka på näsan eller vara bekymrad att jag skulle bli smutsig! Så rent var det när bilen kom. Sen strödde chauffören ut spån i bilen och jag undrade hur 17 han får bort allt spån ur bilen, men tydligen får han nog det för man såg inte spån när bilen kom… Chauffören var lugnet själv och djuren gick snällt från släpvagnen ombord till bilen. Så stängde han dörrarna och så åkte de iväg.

Bara att fara hem och vänta på räkningen…

Jo, räkningen. Det var vad jag ställde in mej på. Att skicka överåriga djur, och lamm av finsk lantras, modell ”icke jättestora” = räkning från slakteriet… MEN, tjolabalutta! Jag kommer att få betalt!!! 248 eurosar och 39cent!

Detta betyder att det kommer att finnas 493,3 kg kött ute i handeln som jag fått ca 50cent/kg för.

Hur kan det då komma sej, att när jag säljer kött hemifrån så kostar en stek 20e/kg och köper man hela djuret 15e/kg? Det är ju en skillnad utan rim och reson! …Eller?

När jag säljer kött så har jag ordnat och betalat transport till slakteriet. Slakt. Transporten av slaktkropparna till styckeriet. Transporten från styckeriet. Och sen också ut till kunden. Säljer jag en stek, så kanske jag kör den steken till kyrkbacken, ca 40km, det tar ca en timme tur och retur… Så, kostnaderna skenar hastigt iväg…

Alltså, nog förstår jag att de på slakteriet inte är intresserade av att betala så mycket för djuren. Men, jag betalar ju transporten dit… De slaktar och styckar i samma hus, mängderna som åker igenom det huset borde väl också göra det hela mer kostnadseffektivt!? Ja, hur jag än vrider och vänder på pannkakan så kommer jag bara fram till att det måste finnas billigt kött ute i butikerna, för bönderna får ju snudd på ingenting. Och även om det också var äldre djur, flera av de äldre var runt 1,5 år, det idealiska djuren tycker jag själv. Det finns mycket kött på benen och det smakar inte socka som en gammal bagge kan börja göra… Men, var är allt det där köttet från djur på +1 år och hög fettklass? Det är lite som gammal kossa. Vart tar alla gamla kossor vägen? Jag har aldrig hittat det på ett köttpaket? Gammal-koss-innerfilee? Nej, det är allt nöt. Men på bondens papper finns det nog en ryslig massa siffror om fettprocenter och diverse…

Ja, inte blir man klok. Nu ska jag fundera hur jag ska fördela de 248,39 eurosarna. Ska jag kanske satsa på två däck till bilen? Betala elräkningen två månader? Eller kanske köpa en såndär lagerhylla som jag så skulle vilja ha, så man sku få upp grejjer från golvet, dom va på specialpris nu såg jag i senaste reklamen som kom hem, tur de, för annars kostar de 269e och då sku jag måsta skarva i lite… Eller kanske satsa hela summan på mjölkpulver till kommande års lamm!?

Ja, det är nu frågan nu det… eller så kanske man sätter dom pengarna dit i ”högen” bland dom andra… dom lär nog gå åt…

7 svar till “Smidigt, men dyrt.“

  1. Kurt skriver:

    I Storbritannien har man ju separat namn på fårkött som är äldre än 12 månader men yngre än 2 år (hogget). Man tycker ju att all den information som idag krävs när det gäller kötts spårbarhet, också skulle reflekteras i köttdisken, så att kunden skulle kunna få mycket mera information och kunna göra ett mera aktivt val. Idag kan kunden bara välja genom att köpa kött direkt från producent.

  2. Micke skriver:

    Där la du Charlotta fingret på en bra punkt! Inte är det alla gånger som köttet kommer från utpräglade
    slaktdjur även om det säljs t.ex som nöt innerfilé eller grisfilé. Kan mycket väl vara gamla Majros som
    kalvat 13 kalvar som man styckat upp eller en utgrisad sugga som med nöd och näppe klarat sig undan
    Honkajoki! På restaurang förekommer även att man säljer rostbiff som filé. Man ska ha ett väldigt tränat
    öga för att skilja dem åt och smakligt är dom också svåra att skilja, men man vill ju ha det man betalar för.
    Att man dessutom kan sälja upptinat importkött från bl.a Tyskland som färskt i Finland är ju skandal. I tyskland är det inte tillåtet och därför får man ju in det otroligt billigt till Finland. I marinaden med det och
    saken är biff!

  3. SM skriver:

    Ett får som är ett par år gammalt är det absolut inget fel på då det gäller smak eller annat. Det är förskräckligt att gränsen för får som ”handelsvara” går vid 1 år, och att fåret därefter är s.g.s. värdelöst.

    Samma är det med fårens ull – sista gången vi sålde ull fick vi betala för att bli av den, transportavgiften för 60 km var dyrare än vad vi fick för några tiotal kg ull.

  4. Linda skriver:

    Gick lite fel i resonemanget här. Majros som kalvat 13 gånger är fortfarande nöt men när hon hänger i slakeriet blir hon plötsligt oxe! Men håller helt med dig om att något är fruktansvärt fel i prissättningen till uppfödaren!

  5. Charlotta skriver:

    Absolut sant Linda! Blev lite ”samma färg fast blå där”. Alltså jo, allt är ju nöt, men när det kommer in genom dörren kan det vara en snudd på värdelös sort, och så simsalabim, när det far ut genom andra dörren i plastförpackning är allt samma…

  6. abborfiskaren skriver:

    Att vara primärproducent verkar vara ett elände. Hur blev det såhär? 493 kg livsmedel ger
    uppfödaren 240 euro. Har lantbrukaren ingenting att säga till om när priserna görs upp. Tydligen inte.
    Vem for iväg med lantbrukarens rättigheter? Finska politiker, EU, SOK, K, globaliseringen.

    Jag har frågat lantbrukare varför dom fortsätter. Ofta talar dom om att det behövs lantbrukare
    för att finländarna skall få inhemsk mat.
    Vem har tutat i lantbrukarna att det är deras sak att se till att folk får inhemsk mat? Ok, om förutsättningar
    finns, men om politiska systemet har gjort lönsam produktion omöjlig. Skall bonden jobba
    gratis och dessutom skuldsätta sig lite mera varje år för att folk skall få inhemsk mat. Bönderna
    skall ha betalt, om inte lägg av, folk får äta vad dom vill.

    Lite självisk är jag naturligtvis när jag tackar min skapare att jag lyckades får barnen att
    hålla sig långtifrån primärproduktionen.

  7. Johnny skriver:

    Bra skrivet! Nog är vi bönder lite ynkliga då vi går med på nästan vad som helst. Jag brukar fråga andra kollegor varför de odlar så mycket spannmål då prosuktionen är olönsam och det finns 25% mer spannmål i landet än vad som behövs. Något måste man väl odla säger en del. Jag och några kollegor har dock konstaterat att så länge spannmålsodlingen är olönsam så odlar vi en hel del grönt istället och andra grödor. Som du skriver, man behöver inte gå med på vad som helst. Vi brukar också diskutera det etiska. Vi har kommit fram till att det är politikerna som ska fundera på sånt. En bonde måste i första hand se till att han får lönsamhet i det han håller på med. Varför ska en bonde jobba på talko hela livstiden bara för att systemet är dåligt? Om det finns alternativ så bör man se på dessa! Det som är Komiskt i det hela är att bönder som inte odlar grönt ser snett på bönder som gör det, trots att spannmålspriset skulle vara ännu sämre om alla bönder bara odlade spannnmål. Visst är det lite svårare för en djurgård men har djurgårdarna ens funderat på alternativ?