18 januari, 2017 av Kalle

Ett fall för mig

Jag är falit. Har armin i fässlon.

Antar att inte så många utanför Närpes riktigt fick klart för sig vad det ovanstående betydde, så vi tar det från början.

Ser man i statistiken så är båda mina värv lite farligare för hälsan än genomsnittet. Som jordbrukare utsätts man för en del faror och som brandman för endel andra faror. Jag har däremot haft ett turligt liv och inte behövt ådra mig några större blessyrer. Vid ett tillfälle lyckades jag skära mig på bettet i vedklyven och det blev ett par stygn i fingret, vid ett annat tillfälle var jag ännu dummare och skulle avreagera mig på grävmaskinen som inte ville som jag, varvid jag sparkade av ett litet ben i foten mot grävmaskinens däck – urdumt, jo jag vet, men utanför dessa saker så har jag fram till 52 års ålder varit mycket mycket lyckligt lottad både vad gäller olycksfall och hälsa sådär i allmänhet. Min sjukhusjournal i pappersform skulle inte ens gå att få eld i spisen men, så få papper är det där.

Väl medveten om att ingen går felfri genom livet så har jag brukat säga att det som inte kommit före 50 förmodligen kommer i en klump efter 50, så man vet ju vad man har att vänta. Och sant så, för nu har det tydligen börjat.

Visst har man väl funderat en del på tänkbara olyckor och då kanske närmast på motorsågar eller fallande träd, möjligen fall från hög höjd eller kanske nån klämskada mellan traktor och redskap. Jag har tom för mig att jag nångång i tidernas begynnelse skrev en blogg om olyckor på lantbruk och där nämnde jag fallolyckor som en potentiellt stor fara.

Däremot har jag knappast målat upp så stora risker med att bara dimpa omkull där man går och står.

Ändå var det precis det som hände. En isfläck under snön fällde gubben. Totalt.

Jag halkade, föll handlöst som en torrfura och landade lika smäckert som en mjölsäck. På vänster överarm. Efter besök på akuten och fotograferat benrangel fick jag börja vänja mig vid tanken på att vara ”falit” ett tag framöver. Falit betyder ungefär ”ur spel pga kroppsskada” . Det var nyckelbenet som hoppat ur sitt läge ute i axeln. Låter som en bagatell och är väl det också i jämförelse med mycket annat, men det håller nog en tyst och stilla kan jag meddela.

Nåja, man brukar ju säga att en olycka alltid kommer olägligt, och visst, inte var det något jag önskade nu heller, men ändå ligger den ganska bra i almanackan ur jordbrukshänseende. Det är ju inte precis någon högsäsong just nu och tack vare att det var vänsterarmen kan jag ju stånka ihop en högerhandsblogg också vid behov. Det kanske enskillt mest irriterande var att jag fick tillbringa torsdagskvällen på akuten istället för på ÖSP´s Bondesnacktillställning som jag sett fram emot.

Nåja, hursomhelst så får man ju sig några lärpengar på köpet. En olycka kommer alltid oväntat och att förutse var den kommer att slå till är oftast alldeles omöjligt. Sen lär man sig att acceptera hälsan bättre när den tar lite ledigt, för att sitta i soffan och titta på TV är nog mördande tråkigt kan jag lova.

Får nu sen se hur länge detta läge stannar kvar, ännu sex dagar efter vurpan har ingenting blivit bättre, vetenskapen hotar med två veckor till sex månader. Jag har bestämt mig för detdär med två veckor, det låter bättre.

Läkaren på akuten i Vasa försökte muntra upp mig med att jag nog kommer att bli så återställd att jag kan spela ishockey om jag vill. Vet inte varifrån han fick det, för det har jag gjort sammanlagt 45 minuter av mitt liv, och under dom 45 minuterna föll jag troligen mera än jag gjort sammanlagt i resten av mitt liv. Fast då var jag 11 år.

Fotnot: Fässlon (uttlas med väsljud) är alltså dialektord för mitella.

6 svar till “Ett fall för mig“

  1. Christer skriver:

    Ajdå, så det var så pass illa du föll. Håller tummarna för att du återhämtar dig enligt det kortare alternativet.

  2. Johan skriver:

    Krya på dig Kalle, vi läsare får hoppas på några trevliga berättelser nu då du inget annat kan göra! För din skrivarhumor är fenomenal!

  3. Sten skriver:

    Just de! (Efter krya på dig!) Nu kanske vi får njuta av lite mer Kalle-inlägg.

  4. Nisse skriver:

    Här har också varit grymt halt på grund av att det varit så varmt och snön smält, blivit is och så har det kommit nysnö på isen. Jag vaggar omkring som en gammal pingvin för jag har inte tid att bryta något ben. Förresten läste jag nyss att man skall gå som en pingvin för att undvika att falla … 🙂

  5. Kimitobo skriver:

    Hej Kalle!
    God fortsättning på år 2017!
    Min hälsning; Krya på Dig, och det fort, för med Din energi blir nog tiden säkert lång väldigt fort. Jag håller med om det som någon också tidigare skrivit, vi är nog många som läser varje inlägg men alltför sällan kommer oss för att kommentera. Dina inlägg är alltid en trevlig läsning eftersom även humorn verkar finnas som sällskap åtminstone de dagar blogginlägg skrivs. Kanske alla Dina fyra flickor också kan förgylla de dagar Du är aningen vingklippt.
    Med önskan om många trevliga blogginlägg också framöver, förslagsvis skriv Du och alla Ni andra bloggare och jag lovar att vi är många som läser.

  6. Johnny skriver:

    Hoppas du blir snart bättre! Börjar misstänka att då vi fick så bra odlingssäsong år 2016 så har vi i Närpes fått mera halk- och fallolyckor istället nu i vinter. Har flera bekanta som har råkat ut och dessutom halkade jag själv på nyårsafton. Det är nog inte som det låter, det var fel val av skor som gjorde att jag halkade. Inget värre än ett djupt köttsår i handen. Även om olyckor är otrevliga så får vi väl trösta oss med att det kunde va värre. Vi borde väl i alla fall tänka mer på vad vi håller på med i jord- o skogsbruksarbeten, vi ligger nog tyvärr i riskzonen men vi har möjlighet att påverka.