17 januari, 2017 av Nisse

Tallarnas år

Vanligen hugger vi granstock och massaved av björk, gran och asp. Tallarna har jag sparat eftersom man måste ha en viss mängd och vår skog är ganska grandominerad. Då vi började hugga upp skogslaggarna runt åkrarna så märkte jag att det finns en hel del tallar som måste bort. Tallkvistarna sträcker sej långt in på åkern och de är så grova att man inte vågar köra nära med tröskan. Bara runt en av åkrarna räknade jag till närmare femtio tallar … Så nu blir det tallår i år.

Dessutom börjar de sparade tallarna bli ganska grova och man kan inte sälja sådana som är grövre än 55 cm. Är de grövre så blir de vrak. En del tallar är redan kring 50 cm i diameter. Nu har vi en del åkerholmar med tallar och en av dem hugger vi i år. Där fanns en hel del aspar också – de växer mycket fort.

Jag fällde en del träd i skogslaggen ut mot åkern – det fanns inte rum att fälla dem inåt – men det var en massa arbete att plocka kvistar från åkern så nu tänkte jag fälla asparna inåt. Det  var inte så lätt för alla lutade förstås utåt mot åkern och hade alla kvistar åt det hållet också men  genom att använda lastaren som fällhjälp så fick jag dem inåt. Utom en eländig asp som stod bland stora stenar så jag hade problem att komma åt den med lastaren. Hela gårdagen gick åt till att kvista och kapa så att jag kom tillräckligt nära.

Och så lyckades jag förstås få en slangkoppling att brista på gripen. Det blev att byta slang. Till all tur hade jag en lämplig reserv hemma. Slangarna till gripen är de som oftast går sönder så man måste ha dem i lager. Det blev inte bättre av att asparna fastnade i de grova tallkvistarna så man fick dra ned dem med lastaren. I dag fick jag i alla fall omkull de sista asparna.

Nu gäller det att välja vilka tallar som skall fällas. Jag vill inte ta bort alla utan tänkte lämna en del för utseendets skull. Det finns nya tallar på kommande men det tar ännu många år innan de växt upp. Bilden ovan är tagen ganska sent på eftermiddagen och ser ganska blå ut men snön såg faktiskt ut att vara blå. Vintern har också färger. Vi har haft ett tjockt molntäcke den senaste tiden och ganska varmt väder. Ett bra skogsväder och ute på åkern har det varit hyfsat då det inte har blåst. Nu verkar det i alla fall blåsa upp så i morgon söker jag mej till skogsåkern och fäller tallar däromkring.

Till sist en bild från våra oplöjda åkrar som är trevliga att köra på. Vi åker bil ända fram till hygget i år.

 

Etiketter: ,

10 svar till “Tallarnas år“

  1. Kurt skriver:

    När tallar står så glest och ljust så blir de ofta sneda, så att de inte går som timmer?

  2. Nisse skriver:

    Jo, det är mycket möjligt men jag har mest åkerholmarna för landskapsbildens skull. Det ser så tomt ut om jag lämnar dem utan träd. Det är i alla fall omöjligt att odla på dem för där finns bara sten vid sten.

  3. Christer skriver:

    De e nog som Kurt skriver, ensamma tallar blir inte fina men det kan ju va bra att fåglarna har nånstans att sätta sig för att vila innan dom skall flyga över den vidsträckta ”puckarsleeton” (elå va den nu hette?)

  4. Nisse skriver:

    Pokar sleetn opa bååda siidåna åmm Pokar raakån. Byn är den nordligaste svenska i östra Nyland och heter officiellt Pockar (uttalas Påckar) men det riktiga namnet är Pokar (med kort o). Vi använder ofta korta stavelser vilket är ett arv från äldre fornsvenskan (jag läser just nu om Vikingarnas språk och andra gamla språk).

    På tal om fåglar så har vi en mängd korpar vilket är ganska nytt. Förr fanns det en mängd kråkor men de har minskat och så har korparna kommit i stället.

  5. Christer skriver:

    Jag har också sett mera korp än tidigare på sistone. Kanske en förvarning om kärvare tider, var det inte så att korpen ansågs olycksförebådande i den gamla folktron? Månne Kalle också har mera korp än tidigare?
    En annan fågelart som ökat mycket är schoorona (skatorna) såg en flock på 12 individer här om dagen, det blir nog inte många svalor flygga till sommaren 🙁

  6. Annika skriver:

    Hejsan.
    Intressant att skatan kallas liknande i Österbotten och i Östnyland. I Lindkoski säger man schtjåårå, med ett sje-ljud och tje-ljud efter varandra. Det kan ni öva på.

  7. Christer skriver:

    Hej Annika.
    Har tidigare när jag jämfört Nisses ”språk” med mitt konstaterat att många likheter finns. Det är ju en bit emellan och även om en del handel skedde mellan Österbotten och Sankt Petersburg under ryska tiden så har jag svårt att tro att eventuell genomresa skulle ha färgat språket. En annan förklaring kunde vara att de härstammar från samma tidsepok och vidmakthållits till dags dato? Det där har säkert Nisse bättre kläm på 🙂

  8. Nisse skriver:

    Det är ganska klart att vi i svenska Finland talar ett uråldrigt språk med drag från urnordiskan (svenskan är bara 700 år gammal). Vi har till exempel många drag som liknar isländska som räknas som ett av de äldsta nordiska språken. I Sverige anses att det finns sex olika bygdemålsområden även om de är mycket förstörda av rikssvenskan. Vårt språk liknar mest sveamål och litet gutamål (Gotland) samt norrländska mål. Vi har kvar de ursprungliga diftongerna (litet förändrade): au, ai, ey som här i Östnyland blivit öu, ei, öi (röuk, stein, öien). Dessutom har vi kvar gamla korta och överlånga stavelser medan rikssvenskan bara har långa stavelser (korta i ”haka” (haake), långa i ”uunn” (ugnen)). Gutamålet har kvar de gamla diftongerna oförändrade (stain, rauk). Vi har också norrländsk förmjukning som i ”veddjin” (väggen) och ”ryddjin” (ryggen). Det finns genus såsom i ”biiln, han e …” och ”soolen, hon e …”.

    Inom ordbildningen är de gamla stavelserna högst levande -ug och -åg och man kan bilda nya ord med dem ”leetvit-ug-är” och ”pöll-åg-är”. Substantivändelsen -u används också flitigt: ”ledu”, ”setu” (utsädespotatis) och vi har till och med den gamla nominativändelsen -R i bruk till exempel i ”jäärnstavur” (järnspett). Intressant nog heter det ”stafur” på isländska.

    Men för att återvända till sjtjåårå så är det faktiskt det ursprungliga nordiska ordet från gammelnorska ”skjor” … Skata är ett nyare ord som troligen användes därför att det ansågs farligt att uttala ”skjor” eftersom det fanns en hel del vidskepelse ifråga om fågeln. Ordet ”skata” betyder nånting som sticker ut (den långa stjärten) och är detsamma som skata (kort a, kort t) i betydelse ”trädtopp” (som också sticker ut).

  9. Borgåbondn skriver:

    Hej
    I Borgå skärgården på Vessö, kallar vi skatan skjårå. SK-ljudet uttalas som i t.ex ”skola” och med ett breit och rullande R såklart.

  10. Nisse skriver:

    Och det är precis det urgamla uttalet så som det uttalades för tusen år sedan. Borgå och Sibbo har kvar det gamla uttalet i en mängd ord (med k och g) där vi här längre österut har börjat uttala förmjukat. Till exempel ”skjorta” uttalades inte med sje-ljud utan med tydligt hörbart s, k och j …