Ibland sköter tiden.

Minns att man berättade för mig om redaktören för en finlandssvensk trädgårdstidning som lär ha haft 2 lådor på skrivbordet där det på den ena stod skrivet “tiden sköter” och på den andra “tiden har skött”. Berättelsen kan ju vara en skröna men ibland fixar ett och annat sig självt.

Tror det var i detta forum som jag ifjol skrev om att motorn på Same traktorn gick dåligt på låga varv när det i bränsletanken återstod mindre än hälften. Hittade inget fel då jag under säsongbrådskan inte grundligare hann undersöka saken så det var bara att tanka lite oftare och invänta vintern och bättre tid för reparationer. Det blev sen inte av kanske inte enbart på grund av tidsbrist utan av att man vänjde sig vid att fylla tanken när halva bränslemängden återstod. Och tydligen så konstaterade traktorn att den inte får den omvårdnad den ville ha så nu har felet tydligen reparerat sig självt för nu är det inga problem att köra tills varningslampan för tom tank börjar lysa. Men skam den traktor som ger sig i sina strävanden efter lite kärlek och omvårdnad för nu har det blivit problem med laddningen istället. Antagligen blir det frågan om generatorreparation eller så är kolen slut, den har ju i vart fall gått lite över 11000 timmar. Tror inte felet fixar sig självt denna gång och traktorn behövs dagligen framför skördevagnen och andra specialmaskiner så nästa regnvädersdag får jag nog lov att göra nåt åt saken.

Skrivbordet pockar också på lite omvårdnad för när det går åt närmare 3/4-delar av dygnet ute på åkern så vill det samlas en del papper på hög. En del sköter säkert tiden som för tidningsredaktören men en del får man lov att göra nåt åt då det blir någon regnvädersdag. Det va ju bara det att då skulle jag vårda mina maskiner, hmmmm.

Svårt hinna med skrivbordssysslor när det är brått på åkern men visst kunde jag förstås ha läst igenom lite här i stället för att skriva blogginlägg men då jag inte hört av mig på en tid så………

 

Ett skrivbordsjobb skötte i alla fall tiden.

Det var nämligen så att när jag efter att ha ritat jordbruksskiften i VIPU-programmet i närmare 10 timmar med några minuters marginal skulle sända in min stödansökan så tog inte programmet emot ansökan. Jag hann i alla fall printa ut ansökan innan tjänsten stängdes ner och den sände jag åt landsbygdssekreteraren tillsammans med förklaring hur det gått till. Man meddelade att man skulle undersöka saken men att det nog kunde godkännas som att jag skött mina åtaganden i tid. Men eftersom det inte fanns någon inlämnad kartbilaga så bad man mig att på papperskartor rita in de jordbruksskiften jag ritat i dataprogrammet. Man blev ju lagom glad att höra att det mödosamma kartritandet var bortkastad tid. Tänkte ändå att det är bäst att lugna ner sig lite några dagar innan jag börjar rita kartorna på nytt. Jag är heller kanske inte den som hoppar genast när nåt åberopas och det visade löna sig i det här fallet för häromdagen ringde lantbrukssekreteraren upp igen och meddelade att man lyckats hitta och rädda mina uppgifter som jag matat in i VIPU-tjänsten, man kunde inte heller hitta några fel i mina åtgärder så varför det inte gick att sända in ansökan kunde man inte ge svar på.

Tiden sköter…… åtminstone en del 🙂

Fotnot: Egentligen skulle jag ha betalt lite löner nu men bankprogrammet meddelade om tillfällig störning så det fick bli detta blogginlägg istället. Men nu kallar madrassen för det är skörd klockan 6 på morgondagens schema.

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också kummin och spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som på heltid sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern (nu just moderskapsledig) samt mellandottern på deltid. Vår son som lämnade oss för 11 somrar sen jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss för 10 somrar sen då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.

5 reaktioner till “Ibland sköter tiden.”

  1. Regnvädersdagarna är alldeles för få för att man skall hinna sköta alla sparade “regnvädersarbeten” – men dagarna med uppehåll är också för få … Jag måste ha en lista på “arbeten som skall göras” för att inte glömma men den blir bara längre och längre hela tiden :-). Man är inte mera nån ungdom som kan jobba dygnet runt.

    Vi har kört ut flisved på morgonen förrän det blir för hett. Det passar bra för katten väcker mej halv fem genom att sitta på balkongräcket och jama. Den skall in till ungen sin. Jamandet är ganska genomträngande eftersom jag måste ha fönstret öppet så det inte blir för hett.

  2. Jo, det är för lite dagar av alla slag eller så är dom för korta 🙂
    Bra är det ändå att man inte drabbats av sommarfarsoten “semester” som väldigt många tycks ha dragit på sig just nu, måste vara väldigt smittosam ty den stänger hela företag 😀
    Och joo, hett blev det i traktorhytten också då jag på grund av laddningsproblemen inte kunde ha fläkten påslagen. Här är det en massa “schooror” som håller på att tömma svalbona om morgnarna och deras läten är inget man njuter av under de få sömntimmar man försöker få tag på.

  3. Jag är också arg på sjåårårna som förstör våra svalbon. I år har vi ovanligt mycket svalor överallt och jag måste hålla dörrarna öppna till ladan – men då kommer skurkarna in också …

  4. Vad förbluffande likt ditt skrivbord är mitt Christer! Ordning och reda klarar vem som helst av men att hantera ett kaos kräver ett geni! Är nere i Skåne på husvagnssemester. Här trasar flyghavern, kornet bockar och vetet mognar. De som har möjlighet har bevattningskanonerna igång på potatis och sockerbetor. Väldigt torrt verkar det vara och på sina ställen har betorna fått för torrt. Rågvetet däremot
    har 20 cm:s ax och är så tätt att det säkert ger närmare 10 ton/hektar. Lika vårvetet är så tjockt och jämnt
    och stora ax att det säkert håller en lättare karl att gå på!

  5. Kanske de kanske de 🙂 Får jag bara ha mina papper i fred så hittar jag nog.
    Läste om en bonde i Sverige som drog ut bevattnaren för 200:e gången här om dagen, undrar hur mycket bränsle han brännt upp för att hålla liv i grödorna? Här har det varit passligt vått så här långt men hade det inte kommit åskregn igår hade jag nog fått dra igång bevattningen också. Och som jag kommenterade tidigare så ser spannmålen grön, frisk och välväxande här men ack så sent det håller på att bli färdigt.

Kommentarer är stängda.