17 juli, 2018 av Nisse

Plocka stenar

Det var inte lätt att få bort stenarna från grunden till ladan men det gick med gripen på skogslastaren.

Endel stenar hade blivit ganska sneda under de 90 åren och måste tas bort.

Nedan försöker jag få grepp om stenen.

Efter ett par misslyckade fösök fick gripen tag om stenen och ena ändan kom upp. Sedan var det bara att lyfta ut den.

Det här var stenar som var lättillgängliga men vid ytterväggen fanns det en sten mellan två golvstockar och den var besvärlig. Förvånansvärt smidig var i alla fall gripen och jag lyckades få ned den mellan stockarna. Gripen trycker också med stor kraft mot stenen så den får tag om den ifall den är det minsta skrovlig. En slang gick sönder och måste bytas men det var inte oväntat. Mest orolig var jag att lyfta för mycket så att lastaren tog i bindningarna på ladan. Det gick i alla fall bra då Henrik stod och såg på från sidan och visade hur långt ifrån bindningen lastaren var.

Etiketter:

5 svar till “Plocka stenar“

  1. Borgåbisin skriver:

    Hej
    Jag håller på att skaffa ny stockkärra med lastare. Eftersom det här lite tangerar ämnet skulle jag vilja passa på att fråga om någon har några erfarenheter av estniska Palms? Spekulerar lite på modell 4.7.

  2. Nisse skriver:

    Jag känner inte till Palms men de Farma jag har är också tillverkade i Estland (men ritningarna kommer från Sverige). Kvaliteten på Farma är hyfsad men den äldre (som jag lyfte stenar med) har vissa planeringsfel. Det är inget ovanligt att första versionen lider av barnsjukdomar.

  3. Micke skriver:

    Vid dylika operationer är Farma energigripen bra. Den går ju att snedställa i vilken vinkel man vill och så
    är den ganska ”stor i käften”. Nackdelen med att ha grip manövreringen på tryckknappar är ju att känsligheten försvinner och gripkraften är ju mångfalt en timmergrip. Gamla Patruunan med gripen vå vanlig ventil kunde man nästan sortera ägg med. Dock bör man ju minnas plocka bort bettet

  4. Nisse skriver:

    Tyvärr har Farma gripen bakom en elventil så den är besvärlig att manövrera. Jag försöker med en ”darrningsteknik” där jag trycker ned knappen riktigt korta stunder men det lyckas inte alltid. Och så kör jag motorn på riktigt låga varv så att flödet och trycket minskar. Och ibland fastnar tryckknappen nere så att man måste slå till spaken för att den skall släppa. Mikroströmbrytarna är av dålig kvalitet och jag har redan bytt en del.

    Vi har inte så mycket stenar att det skulle löna sej med en skild grip. Egentligen använder jag gripen mera till att rensa diken och gräva (utanför skogsbruket). En grip är förvånansvärt användbar till annat än att lasta virke. Man kan lätt flytta tunga saker och den är bättre än frontlastaren eftersom den kan ta tag uppifrån. Frontlastaren bara skuffar allting framför se.

  5. Micke skriver:

    Har haft samma problem med microbrytarna på Patrruunan jag med. Säkert som med andra små elprylar och givare är det några andraklassister på kvarsittning i Pakistan som petar ihop dem. Typiskt när de första symptomen börjar komma är att den lämnar inne och så ligger givetvis trycket på. Speciellt om utskjutet lämnar allt ut blir det lite jobbigt att slarva med sig över åtta meter kran. I alla fall så har montörn lärt mig hur jag styr ventilerna direkt vid bordet manuellt. Det är fukten som är den stora boven i dramat. Kontaktytorna i microbrytarna är så otroligt små att även pyttelite ärgning blir till problem. Normalt kör jag in till kvällarna men måste jag lämna grejorna ute så har jag alltid en Prismapåse med som jag trär över spakarrna. Har nämligen själva joystickorna på utsidan eftersom 390:ans hytt är ungefär lika rymlig som en starholk men har en liten ruta längst ner på bakrutan som man får ut händerna igenom så man behöver inte ha hela bakrutan öppen.. Vintertid smiter värmen ut den vägen så konstigt nog fryser man inte om händerna även om det är kallt. En burk CRC kontaktspray är Patruunaägarens bästa vän!