Navreduktionen.

Fick så loss “klånten” till sist. Eftersom det inte verkade lyckas som jag först tänkt så blev det till att söka information på nätet. Samen är det inte lätt att hitta verkstadsmanualer till men däremot så hittade jag flera via “Maskinisten” på Deutz som är snarlik till konstruktionen.

Det gick ganska lätt sen när man lossat alla låsringar som skulle tas av. Får nu se om jag fixar resten själv eller om jag för navreduktionen till verkstaden. Det fordras antagligen lite specialverktyg och momentskaft för att få det gjort ordentligt. Hur som så var det bara att konstatera att det yttre lagret gett upp. Lite slitage på drev och dylikt kunde man också se men kanske kommer man undan med 2 bärlager och ett stödlager för axeln samt tätningar.

Här innanför koppen som jag fick loss efter att ha tillverkat ett specialverktyg gömde sig ytterligare en låsring ….
…..som höll fast hela navreduktionspaketet.
Vackert ser det inte ut kring det inre lagret heller……
….efter att kulhållaren trasats på det yttre lagret. Det mindre lagret i centrum stöder drivaxeln.
Sprängskissen som var till stor hjälp för demonteringen.

Det som kan noteras är att de båda kullagren som bär traktorn sitter ganska nära varann och på så vis belastas ganska rejält av sidokrafterna som uppstår när man vrider på hjulet med stillastående traktor. Men tydligen har man räknat med att det ska hålla.

Uppdaterar med en bild av bromsarna.

Bromslamellen är inte nött i alla fall, men så kör jag sällan med styrbromsarna.

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.

12 reaktioner till “Navreduktionen.”

  1. Egentligen är det vanligt med ännu närmare lageravstånd än det man ser på skissen där… Men det stämmer till eftertanke, helt klart. Intressant att få se de individuella framhjulsbromsarna också, sånt ser man inte på… “västtraktorer” tänkte jag skriva… 😀 Kanske läge att byta O-ringarna där också då patienten är öppnad… Lamellen duger kanske?

  3. Jovisst är det bäst att byta o-ringarna också.
    Man hade kanske förväntat sig lager som tål axialkrafter bättre än kullager, eller?

  4. Jo, bromsarna nyper bra 🙂 Intressant konstruktion av bromskolven.
    Riktig fyrhjulsdrift där i din video.

    Lite har bultskallarna skavt på bromslamellen men det gör nog ingen skada.

  5. Ja det missade jag. Det var ju intressant att man har kullager där… Kanske ingen frontlastarkandidat detta…

  6. Nää, det kan vara därför som originalfrontlyften endast har knappa 1 tons lyftförmåga. Grannen har frontlastare på sin och har bytt lager också.

  7. När vi nu talar om fyrhjulsdrift : https://www.youtube.com/watch?v=B0LwI4FFV2o

    Vid ca 2.10 slår(bromsen på) på höger framhjul och vänster fram slickar nätt vattenytan, varpå traktorn går sig ned med fart.

    Du svek mig bäst då jag behövde dig mest kunde man broder på en tavla.

    ps har kört fiat och jd i tiotals år

  8. Med delburen plog och Fiat så sätter man plogen i fjärilsläge trampar in spärren och kör upp ur hålet 🙂

  9. Har många gånger retat mig på fyrhjulsdrift som när man mest behöver den bara är trehjulsdrift som mest. Min gamla Mf drar garanterat på alla hjul om man vill det, en egenskap som räddat mig många gånger.

  10. Håller med Stefan! MF:s spärr är 100% ig. Hade en Valmet tidigare som hade friktionslås, vilket betydde att det skulle till en viss slirning på framaxeln innan bromsen började verka. Grävde sönder ytan åt bakhjulet vid t.ex plöjning. För lite friktion under ett framhjul och det spann tomt. T.ex is eller hjulet i luften. En annan god sak i skogen är den lagom stora framaxelgungningen på MF som bottnar när det lutar tillräckligt och stöder upp traktorn så den inte stjälper så lätt. Fungerar som en fattigmans låscylinder. En Valmet med överstor gungvinkel är enkel att få omkull. 390:ans Speedshift låda med 18 växlar i en spak med 200 rpm mellan var växel är idealisk åtminstone för mitt bruk. Speciellt i transportkörning när den beter sig som en lastbilslåda med halvlägen (2 snabbväxelsteg bara). Vid plöjning med tegplog kan man lämna ganska så breda vändtegar när man kan hoppa över växlar och upp i höglådan med samma spak.
    Casens powershift låda med lika många växlar kan driva en normalbegåvad till vansinne om det är mycket korsningar i en transport då det är omöjligt att hoppa över växlar utan man har tummen nästan ur led efter en stund när man måste klicka ner och upp undan för undan. Dessutom, hur man än försöker, förvandlas man till en motormisshandlare av rang när man håller ner gasen och reglerar farten med knappen och trycker i nästa växel så fort motorn lite andas. Tycks också vara en tämmeligen energikrävande låda.

Kommentarer är stängda.