14 december, 2018 av Charlotta

Och bra gick det…

Ungefär en vecka efter operationen, och läget är stabilt, men oj vad ont emellanå. Men, man kan nu int vänta sej att det ska vara rosenrabatter och karuseller heller när man har haft halva knäet uppkarvat. Jag har nu alltså tre små ihopsydda hål under knäskålen och en längre dragked på insidan om knäet. På insidan inne i knäet finns nu skruvar och nya ledband och det har varit och är lite hål kors och tvärs. Men, operationen gick som planerat och allt har hittills läkt bra. Så, det tar sej. Jag har fått mediciner så jag klarar mej från värre smärta, men hela munnen smakar avgaser på grund av dem. Sjukskriven är jag en bit in i Mars .. men, de får man väl se hur de går med det… väntar mej att rastlösheten kommer att slå in någon dag, inte så långt fram i tiden… Men, den här första veckan har det gått bra, jag har mest legat på soffan och vilat. En dag var jag till Åbo och träffade läkaren för en första koll efter operationen, och på samma resa blev det lite julhandel. Jag fick låna rullstol i köpcentrat, så därför gick det att lite handla. Utan rullstol sku jag inte kommit långt. Jag får nämligen inte stiga på benet alls, bara sätta ner foten lite lätt, så, höger ben, armarna och ryggen är de som ska ta hand om hela kroppens vikt när jag ska ta mej framåt. Men rullstol va prima, och jag märkte hur krepligt mycket är för dem som lever sin vardag i rullstol. Nu handlade det för mej bara om några timmar, men det var lärorika timmar. Mycket som man inte riktigt visste hur man sku lösa, och många små problem, men också väldigt mycket leenden och hjälpsamma människor överallt. De glade mej 😊 i detta annars så grå och surmulna land, fanns en stor hjälpsamhet, glädje och vilja att hjälpa 😊

Så, dagarna går och jag lider ingen nöd på soffan. Lite upp och greja mat, ordna med sådant endast jag har koll på i mitt huvud, lite kontorssysslor och sådant, men annars har jag nog hittat min plats i soffan framför tv, och med telefon och surfplattan nära till hands.

Självständighetsdagen firades i soffan 😊 Benet högt och järn-gärsgården kring benet 24/7.

Med rullstol i köpcentra

6 svar till “Och bra gick det…“

  1. Christer skriver:

    Som tidigare sagt så lämnade jag operationen därhen så därför kom jag att undra vad för slags ledband dom monterat när du nu fått nya?

  2. Nisse skriver:

    Det var riktigt goda nyheter ! Jag kan tänka mej att den första veckan går bra i soffan men sedan kan det bli svårare att hållas stilla. Så jag får önska ett snabbt tillfrisknande.
    Men du har rätt i att vi alla borde sitta i rullstol allt emellanåt. Eller hamna i andra människors situation för att få bättre förståelse.

  3. Micke skriver:

    Yes, va bra att operationen gick fint! Kan säkert känna på tålamodet de närmaste veckorna/månaderna med tillfrisknandet, men försök härda ut och ta det lugnt och lyd farbror/tant doktorn. Överansträngs det nyopererade knäet för tidigt kan det komma mer för mindre och bli en riktig följetong. När jag hade mitt knä opererat fördrev jag de första veckorna med att banda över gamla VHS-filmer till Dvd. Var riktigt givande och trevligt att kunna göra det i lugn och ro med knäet som orsak. Friskade dessutom upp minnet jättebra. På kvällen när jag kom hem från Seinäjoen Lääkkärikeskus med långtidsbedövning i knäet hade jag nog sprungit 110m häck på rätt bra tid (har aldrig ens prövat, men iaf…). Följande morgon var det däremot inte mycket att skriva hem till släkten och berätta om med gossen. Värklte något inåt h-e och man önskade spanjoren som höll i kniven till en hetare placeringsort. Idag känns inget alls utan båda bena är som i Idas sommarvisa! Ta tillfället i akt och låt dig bli riktigt uppassad hela jul- och nyårshelgen! Knäet är ju mer än fullgod orsak!

  4. Charlotta skriver:

    Ja, alltså jag har fått nytt främre korsband och ledband på insidan av knäet. Som jag förstått det kan man leva riktigt bra utan främre korsband, men, med förutsättning att man håller sej i skick. Utan korsband ställer de lite mer krav på att man håller musklerna runtom i skick, annars kan man hamna på förslitningsskador i knäet. Så, korsband kan man klara sej utan, men, utan både sidledband och korsband blir man nog i blåsten. Förhoppningen och tanken var ju att sidledbandet skulle ha repat sej med tiden och fungerat hyfsat, men så ville det inte. Ledbandet på insidan knäet är mina egna. Knän är tydligen helt fulla av alla möjliga senor, ledband och reservdelar, så genom såret dom lagade på sidan knäet har dom ”gått in” med nåt fiffigt instrument och tagit ett nytt ledband av de jag har på sidan/baksidan av knäet. Man lär ska klara sej med mindre, till viss del. Men, att laga nya, både korsband och sidledband av samma knä, förflytta, liksom möblera om med de delar som finns, skulle innebära att knäet skulle bli rätt så försvagat. Så till främre korsbandet har jag fått någon annans. Sådär som organdonation, så är jag nu en mottagare, som kommer att kunna leva med ett mycket stabilare knä tack vare den möjligheten.

  5. Olycksbroder skriver:

    Det verkar lite som en bättre rundsmörjning med utbyte av delar utsatta för slitage 😉 . Kanske du får ny schvung i stegen när det hunnit helas.

  6. Christer skriver:

    OK, det var ju intressant att veta att det finns reservdelar om det behövs. Det lär gå att byta hela knäet också har jag förstått men då är det gjort av konstmaterial så därför undrade jag varifrån ledbanden tas.
    Krya på dig och ta nu det riktigt lugnt i helgerna.