18 december, 2018 av Sonja

Vara eller icke vara

Dräktig alltså. Det är frågan. 

Traditionellt granskar man kornas och kvigornas dräktighet 8 veckor efter semineringen eller betäckningen. Det är i regel en seminör eller veterinär som gör en rektalundersökning antingen bara för hand eller med ultraljud för att kolla om där finns en kalv eller inte.  Det här sättet är ganska arbetsdrygt och tar tid, i och med att man måste ha fast djuret så att hon står stilla då seminören/veterinären undersöker henne.

Som tur är har tekniken gått framåt också på denna front och i dagens läge får man reda på dräktigheten från ett vanligt mjölkprov.  Det är ett väldigt effektivt sätt att göra saken eftersom man inte behöver ta djuret skilt från dom andra, utan provet går att ta där djuret står.  Man tar alltså en liten provbägare, fyller den med mjölk, märkar burken, printar ut ett papper och skickar iväg det med mjölkbilen. Följande dag har man resultat på om kon är dräktig eller inte. Undersökningen baserar sig på hormoner som avsöndras i kons blodomlopp och mjölken då hon är dräktig. Testet kan göras redan efter 28 dagar från semineringen, vilket gör att man snabbare får ett resultat om hon är dräktig eller tom jämfört med det traditionella sättet. Dock finns här en risk för att det finns hormoner kvar i kon en tid efter en eventuell tidig kastning och då kan testet visa att hon är dräktig trots att hon i själva verket inte är det.

Kvigor kan givetvis inte granskas med hjälp av mjölkprov utan för dom gäller ännu det traditionella sättet.


5 svar till “Vara eller icke vara“

  1. Nisse skriver:

    Nu märker jag att jag inte längre är mjölkbonde fastän jag inbillat mej att det var alldeles nyligen som vi ännu hade kossor. På min tid så fanns det inte ens ultraljud (för 60 år sedan – oj vad tiden går …). Fast på den tiden så var en bonde alltid en mjölkbonde.

    Visserligen har jag sett att de stora ladugårdarna har en mängd teknik numera men inte har jag riktigt satt mej in i det så grundligt – jag har bara installerat fibernät till ladugårdarna.

    Där ser man hur fort det går att falla av kälken. De som är födda på landet men flyttat in till städerna vet inte alls hur det är att vara bonde nuförtiden. Det börjar vara mera högteknologi än många stadsjobb … Och bra är det för det gamla idylliska bondelivet var egentligen ganska hårt och arbetsamt. Jag för min del gillar det gamla bondelivet och arbetet också men litet högteknologi kan man nog sätta med också :-).

  2. Sonja skriver:

    Jo det har ändrats en hel del, ska vi säga de senaste 10-15 åren. Robotmjölkningen är vardag och från den kan man (beroende på märke o tilläggsutrustning) få fram en hel del information. Allt från hullbedömning till celltal och allt där emellan. Från nya öronmärken kan man också utläsa när djuren är brunstiga och hur bra eller dåligt de idisslar. Den här finessen har vi inte ännu, men vi kommer att köpa sådana öronmärken till nya lagården. Tekniken är bra så länge den fungerar 😉

  3. Krister skriver:

    Du behöver väl en Nisse till hjälp datanisse alltså för att klara tekniken numera.

    Annars så är det skoj att Sonja och Charlotta har aktiverat sej på bloggen efter lååång paus.

  4. Christer skriver:

    Började tänka på om det är skillnad på havande och dräktig? Är havande nåt som är förbehållet människosläktet?

  5. Andreas skriver:

    Enligt språkvetare (bla Mikael Reuter) är det uteslutande bara männiksor som är havande och ammar. Djuren är dräktiga och diar.