22 februari, 2019 av Charlotta

Mathantverksutbildningen

Det hela började augusti 2017 och nu studiepoäng, lite blod, svett och tårar senare fick jag mina papper i handen här om dagen. JEJ! Jag klarade det!

Det hela började med att jag såg att utbildning nr 2 i mathantverk skulle dra igång. I Österbotten, Nyland och Åland. Åboland var inte med… Man kunde välja mellan olika ämnen man ville fördjupa sej i, tex. spannmål, mjölk, kött, fisk… … Fisk… Hmm… Tanken malde på en stund… Fisk… Tänk om man sku utbilda sej i ämnet fisk. Fiska som är så himla roligt 🙂 JA! De vill jag! Men, de kostar… 600e kostar utbildningen. Huj… Ska jag verkligen sätta så mycket pengar på nånting som jag inte ens arbetar med, att lära sej om att mathantverka fisk. Jag kan ju en hel del om fisk redan, så, ska de nu va nödvändigt…. Men, på nåt vis så ville jag att någonting skulle hända. VAD SOM HELST! Bara de händer nåt… Fisk linjen skulle gå i Österbotten, och de går ju bra tänkte jag, då kan jag ju bo hos Conny de dagarna man ska infinna sej där… Så jag anmälde mej. Med lite små darrande ben… Ska de vekligen bli till nånting dehär… Ha jag kastat 600e på någonting jag aldrig kommer att få nytta av/få glädje av… Nå, jag väntade ett tag och så kom det svar. De blir ingen mathantverkslinje i ämnet fisk, men ”-du rymms med i kött gruppen om du vill gå den?”. Jag minns att jag satt i traktorn på Anisor och funderade så de kokade i huvudet. Ska jag, eller ska jag inte… Till lika, jag har ju ett helt fårhus fullt av får, så jag är ju inte helt grön vad gäller ämnet kött… Fördelen med att ha tjugotolv järn i elden, man är bekant med många ämnen. Jag funderade någon dag och så fick jag flytta till gruppen med kött som inriktning, och pga av det flyttade jag också så jag nu hörde till Nylandsgruppen, och fick hålla kontakten med teori och sådant dit istället. De va liksom ingen större skillnad, jag är lite bekant med både österbotten och västra nyland vid dehär laget 🙂

Och så drog kursen igång. Jag fick göra teori hemifrån, så, en hel del fredagar och lördagar satte jag mej ner framför datorn och lyssnade på föreläsare om allt som har att göra med livsmedelshantering, smakskola, coaching, affärsplaner…. Ja, allt vad man kan tänkas ha glädje och nytta av som livsmedelsföretagare.

Så blev det dags för praktisk del. Kött i Raseborg. Alltså vilka dagar de va… Vi började med en hel ko, och småningom under veckans gång blev den till mindre och mindre bitar. Första dagen hade vi inte så mycket att äta, så då var vi till en restaurang och äta, men de kommande dagarna åt vi av de vi styckade lagade, och jösses vad vi lagade, och åt…

Grovstyckning
Mycket på gång hela tiden…
Alla delar tas tillvara, Veronica, Gert och Magdalena
Spisens alla plattor va i flitig användning

Sen följde veckor av teori igen och så mera praktiskt på våren, den gången hade vi en gris och ett lamm som vi styckade. Den gången lagade vi korv, fick lära oss om torkat kött, och allt möjligt…

Pontus berättar, visar och styckar gris
Flinka händer har finstyckat lamm
Jessica, Andreas och Jon (från Korvhantverk Stockholm) stoppar korv

De va så mycket som matades in mellan öronen på de kursdagarna, så de blev riktigt tjockt emellanåt.

Teori, diverse arbeten att göra, och småningom kom kursens slut emot… 600e kostade kursen. Nu, efteråt kan jag bara konstatera att vilken liten summa det är egentligen. Man köper mycket makaroner för 600e, men, sätter man det i perspektiv till hur mycket jag fått, så blir den summan ganska liten i sista ändan. Jag förstod inte när kursen började hur omfattande det skulle vara. När jag nu tänker tillbaka, och inser att jag gått kurs med de bästa av de bästa i föreläsare och handledare så blir jag rätt stum och förundrad, tacksam och glad.

Så hade jag då suttit dag ut och dag in vid min skärm, lyssnat på de andras berättelser, blivit bekant med dem på ett sätt, men ändå inte, dom fanns där i skärmen, men… ? Eeeh? Så, för att träffa en del av mina kurskamrater på riktigt for jag till Ekenäs den dagen som vi skulle ha vår slutprodukt med oss, och sen for jag också på mathantverksdagar till Fiskars, och kan ni tänka, dom fanns alla på riktit! De är ändå några i Nylandsgruppen jag inte ännu träffat ”live”, utan bara via skärm, men de hinner jag nog träffa ännu… Förr eller senare…

Och så kom dagen då kursen tog slut. The end. Lite kontakt har vi nu och då i nylandsgruppen, via nätet, då vi lite diskuterar och funderar tillsammans på dittan och dattan. Men, de är oundvikligt, en liten känsla av … tomt… smyger sej på. I 1,5 år har man varit insnöad i mathantvekstänket till 120%, sett sina vänner via skärmen både från österbotten och åland, och nu, poff…. Tomt…

Förhoppningsvis kommer jag att träffa en del av dem i framtiden i olika sammanhang. Mathantverket i Finland är inte ännu jättestort, men, de är en skara tappra, kunniga ”matnördar” som håller ihop, och kämpar för ren och redig mat. För de är de det handlar om, ren, redig mat utan tillsatsämnen och hokus pokus.

7 svar till “Mathantverksutbildningen“

  1. Nisse skriver:

    Det var en fin kurs. Folk som kan göra RIKTIG mat börjar vara en bristvara. Jag var med då vi slaktade den sista grisen och min farmor tog vara på allting och kokade sylta i stora kokhusgrytan och saltade in i stora tinan samt gjorde blodkorv (som lär ha varit bland de godaste i byn). Vår trädgårdsmästare har som mål att vara nästan helt självförsörjande men kött är nånting vi måste köpa nuförtiden. Inget fel i det men hon är mycket misstänksam mot det malet kött som är färdigt förpackat.

    I Land har de börjat med en kurs i kötthantering. Jag är så gammal att jag minns då det allt var varmans kunskap … Fast mycket är på väg tillbaka.

  2. Kurt skriver:

    I Sverige körs liknande utbildningar av Eldrimner, de brukar vara mycket populära

  3. Charlotta skriver:

    Hej Kurt! Jo precis, som så mycket annat här i landet, kommer inspirationen från grannlandet 🙂

  4. Charlotta skriver:

    Hej Nisse
    Jo, de va en innehållsrik kurs. Redig mat, där gamla kok-konster och modärn teknik möts. Resultatet blir någonting utöver de vanliga man hittar i handeln nuförtiden. Och jo… maler man själv, vet man vad man har 🙂

  5. kimmen skriver:

    Ja nog är det en välsignelse att höra att man fortfarande lär ut folk att hantera kniv, yxa och köksattiraljer. Om hela Finland skulle vara helt beroende av Mäkkärin, Hese och Rax-Buffet så var skulle det sluta om dessa plötsligt lade lapp på luckan…
    Tjafset om klimatförändringen beroende på konsumtionen av kött torde nog få en annan klang om man i högre grad skulle slakta kalvar, smågrisar o.a. ungdjur i samma skala som broilers och deras ”ben” som man idag marknadsför titt som tätt i reklamen utan att någon knystar om miljöpåverkan om dem. Men de kanske inte äter, andas och fiser som vanligt folk…
    Sunt BONDförnuft börjar man sakna alltmer nuförtiden, minns t.ex. när man gick med sin mjölkkkanna till butiken där expediten för hand pumpade mjölk ur en stånka i ens egen kanna och ingen j-vel hanterade köttet med några handskar inte. Alla mådde bra, ingen blev sjuk heller. Nuförtiden tar överhygienen sådana proportioner att det hisnar, fransmännen tar sin limpa under armen då de köpt den och går hem men här skall man använda tång för att plocka de semlor man själv tänker äta med egna händer då man kommit hem… tala om bristande logik! Och vilket liv då någon plockat en dillkvist och sedan satt knippet tillbaka i hyllan…stora rättegångar om kundansvar etc. Hej Hallå!
    Inte konstigt att Finlands odlare och boskapsägare är minst sagt i urinen!
    Måtte förnuftet segra med ny regering i framtiden! Pengar åt dem som håller landets befolkning vid liv i stället för utländska suspekta vinstgiriga investerare.

  6. per skriver:

    https://www.maaseuduntulevaisuus.fi/ruoka/artikkeli-1.383774

    I finland blir man mer och mer förundrande om allt är som det ska med marknadsekonomin. Vi säljer rent och fint närodlad kött till landet lång långt i öster, när vi i stället importerar från landet med alla de världens autostrador och biltrafik,brunkolsförbränning och jag vad inte vad. En gång satt vi fast med bussen i fyra timmar i morgonrusningen, ja med motorn på för att köra fram en billängd i gången. Runt varje miljonstad är det vardagligen rusning. Skall en finländare måsta äta av det, foder spannmålsodlingen och grönsaker har samma vilkor.

    Köpte på cm självpackat kött, ingen”brandlogo” ingen fri label logo”. Inget när var och hur. I självbetjäningsdiskar saknas personal att fråga ! I kassan betalar man själv.

    Fina köttstyckningsbilder du har, nu gäller det bara att komma igång på något vis, när glöden ännu är varm !

  7. Jag skriver:

    Hej Charlotta
    Tack för en intressant berättelse , hur många tänker så där långt? Eller hur många av dagens stressade kunder köper en köttbit och tillreder den hemma, allt som heter matlagning måste gå fort, helst färdig mikromat. Själv har jag turen att få köttstycken av älg (gubben hör till jaktlaget) som jag skär efter bästa förmågan och delar i olika bitar till olika rätter, allt maletkött vi äter är oxå älg.
    En trevlig fortsättning , snart är våren här.

Lämna ett svar

OBS! Om du skriver en kommentar som innehåller länkar kommer den att granskas innan den publiceras.

Läs vår kommentarpolicy

*