Åter till skogen.

Det blev lite ändrade planer vad gäller vinterns skogsarbete. Ursprungligen var det tänkt att jag i vinter i huvudsak skulle ta mig an högaktuella gallringar i skog som planterats på 70-talet och där tillväxten nu är mycket stark. Men sen kom stormen och ställde till med en del stormfällningar, frugan hamnade på hospitalet och operation som dessbättre gick så pass bra att jag som planerat kunde resa bort på mitt mer eller mindre årliga långloppsäventyr.

Jag hann börja reda upp en del stormfällningar innan det av ovannämnda orsaker blev paus med skogsarbetet men under dom veckorna kom det rejält med lös pudersnö och i månadsskiftet när jag återupptog skogsarbetet var det inget vidare skogsföre. Det var svårt att hitta träden och släppte man taget om sågen som inte heller gillade läget så försvann den i den lösa snön. De senaste veckorna har dock regn och töväder fått snön att smälta och det är lättare att hitta både det som finns kvar att reda upp samt också det som reddes upp just efter årsskiftet men som jag inte hann köra ut innan snöfallet. Tyvärr så fick också snön och nu det milda vädret tjälen att ge sig så får vi inte å de snaraste kallare väder så hotar skogssäsongen att bli kort.

Någon tycker säkert att det är vackert?
Vart satte jag sågen nu igen?

Alternativt skogsbruk.

Nisse brukar ju nu och då tangera lite alternativa skogsbruksåtgärder och ikväll när det spöregnar ute råkade jag på Youtube snubbla över ett par videon som ger lite att fundera på. Dom här tvillingbröderna hade en hel del intressanta funderingar och visst finns det kubiker i deras granskog däremot verkade det vara lite si och så med blåbär och annan markvegetation.

Lite olika alternativ till hyggesfritt som det nu pratas mycket om med tanke på diskussionerna kring klimat och kolfällor kan man ta del av i följande video.

På tal om stormfällningar…..

….så kom åtminstone mina egna på skam då jag som jämförelse under skidresan till Italien fick ta del av de stormskador som uppstod i Dolomiterna i slutet av oktober. Det var åtskilliga kilometrar längs bergsvägarna som sluttningarna såg ut som om en gigantisk vält hade rullat över skogen. Det såg ut som i ett spannmålsfält där regn och blåst fått säden att lägga sig. Visst mötte vi en hel del timmertransporter längs vägarna men merparten av virket låg kvar i skogen och det finns nog ingen chans att dom ska få det tillvarataget innan sommaren. Under vår bilfärd såg vi endast ett par avverkningsmaskiner i arbete

Hade lite svårigheter med uppladdningen av Italienvideon så dagen rinner ut med regnet utanför. Hoppas att Ni får den att rulla ändå. Mycket på agendan imorgon så jag får lov att dra sträck här, återkommer nog till mera skogsrelaterat innehåll så småningom. Gonatt!

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.

9 reaktioner till “Åter till skogen.”

  1. Det var fina videor. Fast det känns hemskt att vårt “gammaldags” skogsbruk börjar bli modernt på nytt. Jag håller med om det mesta i videorna men jag tycker det är helt fel att kalla det “hyggesfritt”. Då får man den uppfattningen att man inte hygger alls men det är frågan om KALhyggesfritt ! Jag vet inte med alla de underliga namnen men vi hugger där det behövs. Jag har också kört upp luckor i skogen med stor processor och det bör man inse att de inte får vara för stora – precis som de sa i videorna.

    Helt gallringsfritt har vi inte utan vi hugger till exempel bort björkar som börjar piska sönder de unga granarna. Man skall inte bli dogmatisk och bara ha en enda skogsbruksmodell utan man måste se vad som fungera på de olika rutorna.

  2. Det var lite motsägelsefullt i de olika videorna men förutsättningarna och målsättningarna skilde ju en del. Det är precis som du skriver att man bör justera modellerna enligt förhållandena. Själv har jag också ett par figurer avsatta för kalhyggesfritt brukande, främst på grund av att museiföreningen har vandringsled mellan järnåldersgravarna på platsen. Att kalaverka och markbereda är kanske inte tillrådligt där, dessutom finns det en del intressanta biotoper där. Ska väl försöka beskriva mina tankar kring skötselåtgärderna mera ingående senare. Iddes inte förklara allt i inlägget då jag gärna hör synpunkter kring tankarna i videorna.

  3. Men det underlättar ju med en skördare så att man kan lägga ned träden så att de inte skadar växande skog

  4. Jo med rätt teknik och hänsynsfull förare som inte har för bråttom är det säkert så. Det där har jag lite bildmaterial på från ifjol som jag kanske borde skriva lite om?

  5. Hmm, det låter litet orealistiskt. Är inte förarna pressade att få ut en massa kubik snabbt för att kunna betala maskinerna ?

    Jag fäller hellre för hand för då kan man sikta vart man vill fälla. Och då man fäller i egen skog så kan man vänta tills vinden är åt rätt håll. Eller så använder jag bommen på lastaren för att få rätt riktning. Det går bra då man har lastaren fäst vid traktorn och inte vid vagnen.

  6. Du ska fälla ditåt som det är som tätast så gör det mera nytta som skada sa min farfar förr. Och det är sant, försök fälla ditåt det är glest så stryker alla ungträd med. Fällandet är i och för sig lätt men att få ut stora tallar ur en ungskog är inte alls enkelt. Om man lyckas fälla i rätt riktning är det lätt att vinscha ut men ofta tvingas man fälla i sån vinkel att det blir att dra omkull en del ungskog. Om man ska ha stora maskiner att hugga kan man lika bra såga ner all ungskog, det blir inte många plantor kvar har man sett.

  7. Jo, men man vill inte att ett träd skall fastna i en tät gran för då är det nästan omöjligt att få bort. Speciellt torra träd för deras kvistar är så hårda att de sitter fast som taggar. Jag brukar dra bort träden med lastaren men den orkar inte med de riktigt stora.

    Oftast försöker vi fälla alla träd i samma öppning så förstör de inte all ungskog.

    Jag håller med att om man kör med en stor processor så är det lika bra att ta bort allt med en gång.

  8. Jag är ju vän av riktad fällning men visst vill man ha småplantorna i behåll så spelar också väderleken stor roll. Nu då det är +5°C om dagarna så klarar sig smågranarna ganska bra men huggaren blir svettig. Får ändå konstatera att Alfrida inte brydde sig speciellt mycket om att skona småträden, det ligger en massa sönderbrutet under dom större granarna.

  9. Det är absolut bäst att fälla då det är varmt. Då det är riktigt kallt så splittras småskogen lätt. Och så är det stor skillnad om man fäller en gran med mjuka kvistar eller en gammalk tall eller björk med grova kvistar. En sådan kan “gallra” mycket effektivt i småskogen …

Kommentarer är stängda.