Hindersby Angels

Taklagandet förde med sej en del annat också. Då Simolins kusk hämtade de nya takfanérskivorna så frågade han i förbifarten om vi hade gamla maskiner kvar på gården. Och det hade vi minsann …

Så nu har de gamla mopederna och motorkärrorna fått ett nytt hem. Jag kunde inte förmå mej att föra dem till skrot så jag var glad att de kom till ett hem där de skall rustas upp och användas. För övrigt så var kusken småkusin till gummans kusin i Renum så de stannar nästan inom släkten :-).

Mopederna var av märket Viktoria och jag fick min till 15-årsdagen 1961. De två andra var reservdelsmopeder av samma märke som stått många år i ladan. Min dotter körde också med min Viktoria men då gick den ganska långsamt redan – 5 km/t – så den blev stående i ladan. Åt pojken dög den inte så han köpte en tuffare mc-liknande moped.

Mitt första fordon

Motorkärrorna är från studietiden. Den vita är min från början på 70-talet och den orange är brorsans. Det är gamla tjeckiska MZ som är grymt tunga – inte Honda precis. Min kompis från Ingå hade en gammal sovjetisk IS som hade så lång slaglängd på motorn att den smällde en gång per telefonstolpe :-).

Ungdomens motorkärror

Det blev aldrig någon MC-klubb för sedan kom Lada-bilarna (allt som allt 7 stycken) och vi körde med dem i 20 år tills reservdelspriserna på 90-talet tiodubblades så det blev billigare att köra med gamla Volvo-bilar.

Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

2 reaktioner till “Hindersby Angels”

  1. En Victoria hade grannen, men den var inte riktigt driftsäker så det var en hel del skruvande.
    1980, då jag jobbade som reservdelsförsäljare på Hankkija blev det alltid ett uppsving i reservdelshandeln
    när någon rysk eller polsk båt låg i hamnen. Lada var ju egentligen en Fiat men med rysk förgasare. Tydligen var det antingen brist på reservdelar eller hutlösa priser på andra sidan “susiraja”. I bland föreslogs
    bytesaffär, delar mot rysk vodka, men tyvärr höll datorn på och gjorde sitt intrång i lagerbokföringen så det blev att hålla sig till pengar.

  2. Jo, det var Fiat som byggde hela fabriken för Lada i Togliatti (som den nya staden döptes till). Vi hade så bra att huvudlagret för Finland fanns i Kouvola och de hade mycket bra försäljare. En gång så stod en av dem och väntade på mej efter arbetstiden en fredag då jag blev försenad av sommarstugetrafiken på riks-sexan ! Det hade aldrig hänt i Helsingfors där de stängde allt en timme före arbetstidens slut … Ladans delar kostade ingenting och eftersom vi skruvade själva så blev de mycket billiga i drift – bara bensinen egentligen.

Kommentarer är stängda.