Luren i karet.

Nisse hade helt rätt, i den här åldern ska man jobba på i lugnan ro utan att tänka på antalet arbetstimmar. För det blev lite för bråttom dagen efter den tidiga kvällen jag nämnde i mitt förra inlägg, vilket ledde till att jag tömde telefon tillsammans med lite grönsaker i karet vi brukar för att skölja bort lite jord. Jag höll telefon i handen men när jag skulle flytta lådorna lade jag den i lådan, i hastigheten glömde jag sen att ta den därifrån innan jag tömde lådan. Upptäckte fadäsen en kvart senare då jag skulle söka en adress jag fått som meddelande. Så kan det gå då handlingen går före tanken.

Idag har man ju hela sitt liv i luren för att nu inte tala om alla odlingsanteckningar så paniken blev stor då jag märkte vad som skett. Luren var ännu vid liv när jag fiskade upp den så jag påbörjade en snabb räddningsaktion och hann kopiera bilder och videor men när jag höll på med kopierandet av anteckningarna flimrade skärmen till och telefon dog.

Jag hade nu inte så mycket mera att förlora så jag plockade sönder telefon i minsta detalj och blåste torrt med luftkompressor och varmluftspistol varefter jag lät den ligga över natten. Följande morgon plockade jag ihop den igen vilket inte var så lätt, det är ju så små komponenter och stöpslar att koppla i dagens lurar. Flickorna här i huset betvivlade nog att jag som i deras tycke är skakig och halvblind skulle få ihop den igen. Hur som så gick den igång på första försöket och har nu fungerat som tidigare. Lite fukt har jag nog kvar i skärmen för den har lite mörkare skuggningar här och där. Den har en lie spricka från tidigare så jag ville inte bruka alltför mycket våld på själva skärmen. Allt har jag nu kopierat så de må nu gå hur som helst med resten men bäst att låta allt “håschas” va ogjort. Sen sägs det också att alla onda ting är tre så kanske jag har nånting ännu att vänta förutom bevattningsmaskin och telefon?

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.

5 reaktioner till “Luren i karet.”

  1. Det jag undrar över är att jag inte ännu lyckats slå sönder min mobiltelefon. Den är med i fickan överallt i taklagandet och ganska ofta ligger jag på den. Jag vill ha med den på taket ifall jag faller och blir hängande i selen.

    Det är bara vanliga telefoner som jag har och jag har märkt att en dyr Caterpillar kan också få spricka i glaset så jag håller mej till de billigare telefonerna. Men jag flyttar all data jag har i telefonen och kameran (som är en RIKTIG kamera) till en hårdskiva ganska ofta. Fast nu är det litet dåligt med mitt system eftersom åskan i början på juni tog livet av nätminnesstationen (NAS) och jag har ännu inte hunnit byta ut den. Kopieringen av data från telefon och datamaskin borde vara automatisk för man glömmer alltid att säkerhetskopiera då det är bråttom. Jag har provat olika system sedan 1980 men inte hittat det perfekta systemet ännu. Alla har något problem. Förstås är jag slö att kopiera men systemet borde ju vara gjort just precis för slöfockar.

    (Ifall nån tänker rekommendera “moln”system så glöm det ! Jag tänker inte låta all sorters skurkar kopiera min data och mina foton. Hur dum får man vara för att tro på deras försäkringar att de inte missbrukar ens data ? Senast fick Facebook betala 5 miljarder i böter för att de låtit Cambridge Analytica missbruka 89 miljoner personers data. Och Snoople (kallas också Google) LEVER på att missbruka alla data de samlar in om våra sökningar)

  2. Har ännu inte lyckats med bedriften att få sönder min CAT. Inne på 8:e året och fungerar klanderfritt. Den var vid anskaffning så dyr (169 €) att den blivit förmånlig. Fullt möjligt att spara sig fattig också. Ingen pekskärmshistoria men tål 3 meter vatten och ett par meters fall. Och framför allt, den har otroligt bra täckning. Fyller alla de behov jag har på en telefon och lite till. Dyrt är också relativt om man jfr med den yngre generationens moderniteter som skall bytas ungefär en gång per kvartal eller allra senast när den inprogrammerade tiden för jäkelskap infinner sig efter ca 1 år. Så kan man ju också fråga sig vitsen med att gå omkring med all sköns data och känslig information i fickan…? Finns ju datorer för det ändamålet.

  3. Mina tidigare lurar och dess hållbarhet har jag skrivit om tidigare så det får bero denna gång men i snitt har dom väl hållit ett par tre år. Dina 8 år är således ingen dålig bravad med andra ord.
    Vad gäller att gå omkring med information och data i fickan så är det nog av nöd tvunget för min del, min kroppsliga hårdskiva är antingen för full eller för oorganiserad för att rymma och minnas allt som sker i odlingarna så nån form av mobilt anteckningsblock är nog nödvändigt. Att springa hem till datorn för att kolla om karenstider gått ut eller om det ytterligare går att gödsla grödorna så är nog inte att tänka på, då är det nog behändigare att skrolla fram uppgifterna i telefon. Så därför uppstår lätt panik om luren är försvunnen.

  4. Jag har en extern hårdskiva i nätverket på gården dit det är tänkt att det mesta ska kopieras men så fort man uppdaterar nån maskin så försvinner tydligen inställningarna så att kopieringen inte fungerar längre. Att sen hitta nåt där är heller inte alltid så lätt, då det så sällan blir använt att man glömmer bort inställningar och lösen.
    Molnen gillar jag inte men tydligen används de relativt flitigt också för sparande av sjukjournaler och dylik personlig information. Åtminstone påstod sköterskan i Åbo att uppgifterna gick till molnet då jag frågade vart uppgifterna som hon knappade in i den handhållna dosan. Joo, Google tietää sa jag å hon nickade till svar. Va det nu sen var för moln hon menade vet jag inte.

  5. Själv använder jag två telefoner, fick en förskräcklig tandvärk och hamnade ringa akuten i måndags i storstan.
    Det vanliga finska tryck 1# svenska tryck 2# engelska tryck 3#. Ringde kl 7,04 och tryckte 2, efter en stund tänkte jag jäkla dumhuvud. Ringde med andra kl 7,24 och tryckte ett. Finnarna ringde upp kl 8,36 och jag fick tid 11,55 till kvarnbäcken . Svenska linjen ringde upp kl 9,52 och kunde inte ett ord svenska. Hur många hundra gått före i kön kan man bara tänka sig. Svensk gräddfil hör historien till. Däremot hade nyanlända följeslagare för de kan inte språket!

    Hos tandläkaren fans ett ord på svenska, könummer På finska väggen halv med text. Stopp i körkortet eller kela kortet och logga in själv till tandläkaren. En ung kvinna lappade i i bara farten röntgade och fråga om granntanden ! Tanden ut eller rotfyllning ? Efter som jag inte är skattskriven på orten så gör bara det viktigaste och man flyttas till en fattig stad i s-ö botten för fortsatt behandling. Hon höll på i en och kvart, en tid luktade det bränd gummi så det var inte bara spån i huvudet. Satt i en normal stol när hon skrev vad som gjorts i ett följebrev och röntgenbilder på sticka. Jag var nog imponerad av jobbet. Värken försvann men fortsättning följer. Ja full lön under tandläkarbesöket fast nog hade man hellre gjort något annat

    Det här skriver jag bara om någon bonde misslyckas och måste flytta till storstan för att försörja familjen, vad som väntar.

Kommentarer är stängda.