15 oktober, 2020 av

Uteblivet jubileum.

För en knappa två veckor sen gick jag in i ett nytt decennium och ganska obemärkt av egen vilja denna gång. Förra gången jag fyllde jämnt blev det heller inget kalas då det inte kändes som om det fanns nåt att fira efter att ha förlorat sonen ett år tidigare och med ruinerna av en nedbrunnen produktionshall som blickfång från stugtrappan. Jag lovade då att jag firar då jag fyller 60 i stället, jag hade väl inte då räknat med att förlora min livspartner och inte heller de festanbegränsningar som coronan förde med sig. Så jag meddelade mina vänner via ett facebookinlägg att det inte blir nåt kalas just nu heller utan dagen går i arbetets tecken men att jag nog är hemma och kokar kaffe som vanligt.

Tack för all uppvaktning!

…..ja så skrev jag för snart 3 veckor sen och det blev åter ett inlägg i raden som inte kom till sin ända.

Får väl konstatera att beslutet att skjuta på kalasandet var rätt med tanke på hur läget utvecklats sen dess och även presidenten tog modell och inhiberade årets slottsbal. Så man är i gott sällskap.

I övrigt så känns det som det mesta inte kommer till sin ände, kanske lite tokigt att skriva det jag skriver men kanske känns det bättre sen efteråt. Kanske borde detta ha stannat som en text i min privata dagbok men det är i och för sig inte första gången jag delar personliga tankar.

Men jag har ”leidon” (hittar inget högsvenskt ord som beskriver det bättre) och det är en av anledningarna till att jag varit lite tyst här en tid. Det värsta är att jag inte riktigt kan sätta fingret på varför. Inte är det på grund av uppskjutet kalas och inte tycker jag att det är mera jobb än brukligt så här på hösten. Men ändå känns det som om jag är steget efter hela tiden men inte ens det är ju något ovanligt här.

Löken simmar efter flera dagars ihållande regn. (foto M. Rönnqvist)

Så jag vet inte, regn varje dag och att två tredjedelar av lökarealen simmar på åkern är också världsliga problem. Att maskinerna har lite småfel som stör brukar jag fixa under nattens timmar men det vill jag inte få gjort nu. Regnet har förstås medfört att jag inte riktigt fått struktur på arbetsplaneringen men vi brukar ju ändå få flexa här. Försäljningen går nu bättre än i somras och jag känner att vårt arbete och våra produkter uppskattas. Flickorna och jobbarna sköter sig bra och vännerna sänder uppmuntrande hälsningar när jag beklagar mig över något. Och många vänner har jag, egentligen är det bara en person som högt sagt att jag är värdelös och det sade han i vad jag misstänker onyktert tillstånd. Men kanske är det då som sanningen kommer fram.

Trött är jag efter dagens jobb men det brukar jag också vara så här års och det brukar bara kännas bra då det är ett tecken på att man gjort något. Men nu känns det som om inte tillräckligt gjorts. Jag försöker intala mig att 60 bara är ett nummer men kanske är det inte så. Jag tycker jag känner mig svag, de tyngder jag tidigare bekymmerslöst hanterat känns omöjliga att rubba. Visserligen har jag tappat ca 10 kg sen mina glansdagar men det borde snarare underlätta än försvåra det fysiska arbetet då man har mindre egenvikt att flytta på.

Så jag vet inte om det är det allmänna läget som påverkar, att mycket man brukar se fram emot inhiberas och förtroendeuppdrag blir på hälft då normala möten inte kan hållas. Mest leidon har jag dock denna tid på dygnet då alla lämnat gården och man står i beråd att äntra sängen för natten. Den är nu tom till skillnad från tidigare…….

…… men inte vet jag om ens det är bekymret och det kanske inte behövde vara så. Men då man redan från tidigare ligger steget efter är det svårt att finna den tid ett eventuellt sällskap förtjänar. Kanske är det därför jag har leidon? Inte vet jag men det var nog lättare när man var ung och tiden räckte till allt.

Nåå, nu har jag i alla fall tagit mig tid till ett inlägg så kanske finner jag tid till annat också för att bota ”leidon”.

Etiketter: , ,

13 svar till “Uteblivet jubileum.“

  1. Förstår din frustration och du har all orsak att ha ”leidon” som du skriver. Att skriva av sig hjälper ibland, ibland förstärker det känslan att livet är bra orättvist trots att man försöker sitt bästa. Det sägs att efter regnet kommer solen
    fram igen, men det hjälper sällan dem som blivit våta! (Lånat ur låten, Tusen bitar) Så håll ut och tänk som bonden Paavo; Herren förgäter ej, han blott prövar! Och du skall veta du har otaliga vänner som vet att; Bonden behövs!

  2. hasse skriver:

    Leidon, ett bra ord som säger allt, liksom ”limin”
    Tummen upp för din viktminskning , ta en 5 liters bensindunk i var hand och gå runt på gården en stund. Då inser du vad livet blivit lättare.
    Leidon har jag också över lättjan i finnelandet: Hit kommer thailändare och förtjänar 10000€ på 2 månader medan 300000 finländaare ligger på sofflocket och bara klagar. Dessutom stått på en potatiströska och hjälpt en bekant. Där gick också mina tankar till gänget på sofflocket 🙁
    PS: När man fyllt 60 måste man komma ihåg att orken inte längre är som den var när man var 30 🙂

  3. Nisse skriver:

    Gratulerar till att du kommit upp till mannaålder. Åren är inte så viktiga men du har verkligen fått en hel del gjort trots motgångar. Och otvivelaktigt får ännu mycket till stånd. Med åldern så får man lära sej att ta det litet lugnare – de häftigaste rycken måste man lämna efter sej. Jag har aldrig känt mej så gammal som då jag fyllde 30 år även om man inte precis känner sej yngre för varje år. Man jobbar på så mycket man orker – men inte mer.

    Leidån är ofrånkomlig ibland. Och då jag ser bilden av åkern med vatten mellan raderna så är det inte alls underligt att leidån kommer. Snarast vore det ett under om man inte får leidån i den situationen. Vi har i år haft fint väder här i söder men jag minns nog de regniga åren då potatislandet såg ut som på din bild. Det kan också vara lågtrycket som inverkar. Åtminstone jag blir ovanligt slö då det kommer ett lågtryck.

    Ko vid 19 har ställt till med en hel del men vi på landet har troligen drabbats minst av den. Här sitter vi ”i karantän” helt normalt och åker bara till butiken för att köpa mjölk och kaffe (och i mitt fall chips och Coca-Cola). Men alla tillställningar har nästan helt försvunnit. Vi håller kontakt via nätet och telefonen. Det sparar tid men är förstås ganska tråkigt. Det som försvunnit mest är det allmänna kaffepratet om ditt och datt.

    Det är inte slut än för även om vi tröttnat på pandemin så har pandemin inte tröttnat på oss. Det kan bli en hel del förändringar efter det här. Knappast går allt tillbaka till hur det var förut. Men det får vi se.

    Jag hoppas det evinnerliga regnandet hos er tar slut nån gång. Det känns alltid litet bättre då solen skiner. Och så hoppas jag på bra väder, högre priser och all välgång så du kan fira 100-årsdagen i lugn och ro. Om jag kunde skicka upp litet soligt höstväder härifrån så skulle jag göra det …

  4. Linda skriver:

    Det är modigt att du vågar berätta hur du mår. Själv tror jag inte alls att vi människor mår bra av uppmaningen om att vi ska isolera oss. Det inverkar garanterat på vår mentala hälsa. Om det också annars är tufft blir inget bättre av att man sitter ensam.
    Ta hand om dig!

  5. per skriver:

    Om du nu haft otur med att fira jämna år så får du väl sikta på sjuttio då. Åren går så fort numera.
    Om nisse lyckas spara bloggen åt eftervärlden så kan dina ord bli bevingade Bonde i långmossen hade leidon.
    Finns säkert i varje by många som haft leidon. Plöja raka fåror innanför fyra diken, nä livet har nog mera att ge än så. Bara man lyckats sprida sin säd så är det inte förgäves. Håller med corona kan nog göra en tokig. Den duktiga människan var inte herre på täppan den här gången heller men månne nu inte ett vaccin kommer så småningom. Brukar tänka på alla bönder som utvidgar att skördedagarna blir inte flera på våra breddgrader.
    Mer och mer skall göras på samma antalet dagar. Riskerna blir för stora i förhållandet till vinsten i de flesta fall.

  6. Christer skriver:

    Tack Lasse, idag titta solen fram och arbetet löpte bättre och visst kändes det strax lite mera positivt. Alla får vi vår beskärda del av livets prövningar så det är antagligen vanligare än vad som hörs. Ville på sätt och vis även ge dem som är tysta en röst i sammanhanget.
    Mvh.

  7. Christer skriver:

    Jaa, jag har ju aldrig varit arbetslös så jag har svårt att sätta mig in i deras situation, säkert inte så lätt det heller alla gånger. Kunde nog tänka mig att dela med mig lite av arbetet blott man fann självgående arbetare, det är liksom ingen vits att anställa någon om man själv ändå hamnar att göra jobbet.
    Ork tycker jag att fortfarande finns. Min längsta arbetsdag i våras gick loss på 44 timmar och jag var ändå inte speciellt trött men basades i säng av döttrarna. Skojade lite med ungdomarna då jag skördade mer än tredubbelt snabbare men fick till svar att det är svårt att tävla med en som har 80 års erfarenhet. Såå gammal är jag väl ändå inte menade jag. Nää men du har gjort dubbla arbetsdagar i 40 år så därför motsvarar det 80 års erfarenhet. Man kan tydligen räkna på flera vis numera 🙂

  8. Christer skriver:

    Tack Nisse, lite sol har vi sett idag och visst löpte arbetet bättre och humöret steg. Du är väl typ 14 år äldre och håller bra igång så jag lade nog pensionsuträkningarna åt sidan när de kom för några veckor sen. Tycker jag har ett och annat jag ännu vill få till stånd innan jag trappar ner.
    Ja här med Finlands coronacentrum #1 i grannskapet får man ta det lite försiktigt med sällskapandet. Är inte egentligen så förvånad att det gått som det gått, deltog i en marknad i Vasa för några veckor sen och kunde förvånat notera hur studenthalargenerationen festade runt. Vill ändå inte skuldbelägga någon men att myndigheterna släppte restriktionerna gav många en signal att faran var över så det gick som det gick. Lite synd då det på sätt och vis gjorde det fina arbetet i våras onödigt. Kan inte riktigt förstå att det sociala livet behövs mest för den generation som lever mitt i det sociala flödet på nätet. Men tålamodet sviker dagens ungdomar.

  9. Christer skriver:

    Tack Linda, bara vi får skördat får det gärna bli skidföre så då fixar sig nog humöret också ska du se. Nåt internationellt långlopp ser det inte ut att bli i år verkar det som. Säkert många som har leidon nu och vill på sätt och vis ge dem en röst i sammanhanget, det är ju inte första gången jag ger mina tankar och funderingar offentlighet.
    Mvh.

  10. Christer skriver:

    Hej Per-Erik, du brukar påminna om att det är dags för lite uppdatering men kanske har du förstått att det inte är så hävt nu just. Men säkert ordnar det sig så småningom när man vänjer sig vid situationen.
    De som utvidgar ställer kanske hopp till att klimatförändringen ska ge mera tid. Och visst har höstarna blivit varmare, det som många inte tänker på är ändå att dagarna blir inte längre trots värmen. Ljusbrist begränsar som bekant tillväxten den också. Så jag ställer inte så värst stora förhoppningar på klimatförändringen.

  11. Micke skriver:

    Welcome to join the gang for we over the 60:ies! ”Leidon” ska Du ta som en försenad 40:års kris pga ett mycket aktivt liv så känns e som Du sku va ynger! Ett aktivt liv med långa arbetsdagar kryddat med en hel del förtroendeuppdrag gör nog sitt. Var själv på rehabilitering för pga enligt läkaren försliten höftled för x-antal år sedan. När sedan ”kanta” sidorna blev tillgängliga läste jag där rehab läkarens utlåtande. Hade inte mycket med höften att göra för där stod bl.a: ” här har vi en mansperson med tydliga tecken på utbrändhet. Långa 12-14 timmars arbetsdagar + flera förtroendeuppdrag som kräver mycket tid gör att han bränner ljusets båda ändar”. Tror att utdraget ur utlåtandet passar rätt väl in även på Dig, Christer!
    Sta på De Christer, ja star på de ja å!

  12. per skriver:

    När man bor på flera ställen är det lättare att vara i ekonomin än att vara på åker. Här ett exempel på en lantbrukare fån vårt västra grannland. Att se lite utanför boxen som det modern heter.
    När man sett och hört det mesta så gäller de bara att plocka de återstående guldkornen.
    Från 29.00 blir det jätte intressant. https://www.youtube.com/watch?v=anc7p2Y0tZQ

    Så gäller det att få och förstå sig på lån och stabilitet i den värdsliga ekonomin
    https://www.youtube.com/watch?v=JfCAxz1NyJY
    Minns jag rätt så står det AAA på räkningen från markkarteringen och då har man betalt alldeles tillräckligt för tjänsten.

    Gjorde min störta investering på ett halvt år och det blev en hylssats från 8-32mm.

    Bilden från lökåkern väcker obehagliga minnen. När man gjort allt rätt tills det inte går annat än att förstöra
    strukturen på åkern som ger problem för flera år framåt.

  13. Christer skriver:

    Tack! Men har nog inte riktigt tagit till mig 60 ännu, 50 gick ju an men 60 låter nog lite gammalt. Kanske har det för mig betydelse att farfar blev 61 och farsan 63.
    Jag tror sist och slutligen att långa arbetsdagar inte är så farligt så länge arbetet är givande och du ser resultat av ditt arbete. Nu (kl.3) fick jag ändå ge mig då truckackun gick tom, några lådor av dagens skörd blev kvar på gården. Det har torkat upp bra idag så morotsupptagningen började gå bättre. Tyvärr utlovas det väta nu de kommande dagarna.

Lämna ett svar

OBS! Om du skriver en kommentar som innehåller länkar kommer den att granskas innan den publiceras.

Läs vår kommentarpolicy

*